Arbetsplenum - 2015-04-08

Fru talman! Jag kan instämma med Björn Wiechel om att kultur är en dynamisk och levande process. Det betyder ju i sin ursprungliga form "odling". Där är vi ganska överens.

Jag kan också lugna Björn Wiechel med att våra förslag, vår budgetmotion och våra invändningar när det gäller stöd till mångkulturalistisk verksamhet inom folkbildningen naturligtvis inte handlar om banala exempel som salsa, hambo eller matlagning.

Det handlar inte heller om att styra folk ifrån att få söka, uppleva eller aktivera sig med det man tycker verkar intressant på sin fritid. Det handlar inte heller om att sätta gränser för vad människor får eller inte får göra.

Det som det handlar om som jag lyfte upp i mitt anförande och som man också kan läsa väldigt tydligt handlar om vad vi vill göra med de gemensamma skattemedlen inom folkbildningen. Man kan se att folkbildningen i Sverige globalt sett har ett väldigt starkt stöd från staten. Innebär det att det i länder där det statliga stödet är lägre till vissa folkbildningsinsatser helt saknas civilsamhälle, ideell sektor, bildningsinsatser och ett levande ideellt engagemang? Jag tror inte det. Jag har en känsla av att så inte är fallet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkbildningsfrågor

Det här handlar helt enkelt om ifall vi vill att stöd ska gå till verksamheter som faktiskt separerar kulturer i stället för att kitta ihop samhället, vilket vi behöver i dag.

Fru talman! Om man då vill ha en verksamhet som håller isär kulturer, hur skulle vi någonsin ha kunnat förstå Pythagoras sats i Sverige? Vad är det ni vill begränsa om ni inte vill begränsa alla dessa saker som är ett resultat av att människor har mötts, av att folk från olika delar av världen med olika erfarenheter har fått ta sig an en bildningsresa, förstått sina egna sammanhang, fördjupat dem och sedan träffat andra människor och - kolla här! Så kan man göra!

Vad är det ni ska ta bort?

Jag tycker att slutklämmen, att hålla isär, visar på nyckeln. Om man säger vad man ska hålla isär, då drar man upp godtyckliga gränser. Det betyder att när jag spelar samba, vilket jag gör ibland på söndagar, så ska jag inte få göra det - eller?

(Applåder)

Fru talman! Jag tror att Björn Wiechel kan dansa på. Jag har ingenting emot salsa.

Man missuppfattar digniteten i våra invändningar i reservationen om mångkulturalistisk och samhällssplittrande verksamhet.

Låt oss se på helheten. Jag tror att även Björn Wiechel känner till att det finns folkbildningsförbund och studieförbund med en tveksam agenda som ändå uppbär statligt stöd. De arbetar aktivt med att underblåsa religiösa och kulturella motsättningar. De arbetar med att lära ut politisk extremism, inte minst på vänsterkanten. Det är fine om man som parti eller intresseförening vill driva sådan verksamhet inom sina egna ramar. Men ska det verkligen vara gemensamma skattemedel som ska finansiera ensidiga intresseorganisationers verksamhet?

Det finns ett problem i dag med ett växande utanförskap, en växande segregation och växande klyftor mellan grupper. På vilket sätt överbryggar vi klyftorna? På vilket sätt kan vi begrava segregationen och utanförskapet genom att fortsätta att underblåsa föreningar, förbund och studiecirklar som är aktivt ute efter att separera och hålla isär minoriteter från majoritetssamhället? Jag kan i min värld inte förstå detta. Björn Wiechel måste också inse att det finns den typen av organisationer som uppbär statligt stöd, om vi tittar på den långa lista av folkbildningsförbund som får statlig subventionering. Så är det i dag.

(Applåder)

Fru talman! Hur ska vi kunna se till att vi inte håller isär minoriteter? Var det inte just det Aron Emilsson sa? Jo, genom att vi möts.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkbildningsfrågor

Aron Emilsson sa tidigare att ni vill hålla isär folk. Det var precis vad du sa. Nu undrar du vad vi ska göra för att inte hålla isär folk. Jo, genom att vi möts.

Det kommer många antydningar om saker Aron Emilsson inte gillar. Kan du ge mig ett konkret exempel? Nu spelar jag på trummor - upplysningsvis!

Människor från olika sammanhang som får genomgå en bildningsresa är det viktigaste för att alla medborgare i samhället ska mötas. Det gör att vi får nya influenser, som jag talade om tidigare, men det innebär också att människor kan befria sig från förtryck - klassförtryck, könsförtryck, rasism och så vidare. Var och en måste förstå sin egen bakgrund, lära känna sig själv och andra - ta sig an världen. Det är att människor möts. Det är integration. Men det bygger på att vi inte håller isär utan att vi möts.

När vi möts uppstår nya saker. Vi tar till oss kultur. Vi bildas, och samhället utvecklas. Det är egentligen inte märkligt.

Först vill man hålla isär för att sedan ställa sig frågan hur man ska göra för att inte hålla isär. Jag föreslår att vi ger mer pengar till bildningsförbunden så att människor som möts kan utveckla bildningen och kulturen i samhället. Det är mycket bra!

(Applåder)