Arbetsplenum - 2014-06-18

Herr talman! Jag vill inleda denna debatt med att citera Evert Taube. De här textraderna kan vi alla: "Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill Jorden vi ärvde och lunden den gröna Vildrosor och blåsippor och linblommor och kamomill Låt dem få leva, de är ju så sköna" Men även om det är vackert, sant och värt att kämpa för vore det att förringa den här frågan att säga att det är vad det handlar om, för det handlar om så mycket mer. Det handlar om det som den svenske forskaren Johan Rockström tillsammans med en stor grupp andra forskare skrev om i tidningen Nature, om planetens gränser, där en gräns handlar om just biologisk mångfald. Det Rockström beskriver är ekosystem som komplexa nät av arter som agerar tillsammans och cirkulerar, bearbetar och uppgraderar grundämnen till näringsämnen. Utan en mångfald av arter fungerar det inte. När arter försvinner sluter sig nätet igen, anpassar sig och ser ut att fungera som tidigare. Men för varje gång en art försvinner blir nätet tunnare och systemets motståndskraft minskar. Slutligen "kraschar" det, och produktionen upphör. På så sätt är också den biologiska mångfalden nyckel till motståndskraft mot klimatförändringarna. Därför är krisen för den biologiska mångfalden akut och berör vår egen överlevnad. Den mat vi äter, den luft vi andas och det sötvatten vi behöver, byggnadsmaterial, energi och mer därtill, produceras av ekosystemen. I FN-konventionen om biologisk mångfald, som skrevs i Rio 1992 och som utvecklades i Nagoya 2010, har världens länder enats om att miljöer som är viktiga för hotade arter ska skyddas. Vi socialdemokrater står bakom konventionen om biologisk mångfald och överenskommelsen i Nagoya. För att klara Nagoyamålen måste Sverige arbeta med nya metoder och former av skydd parallellt med att öka bevarandet på det klassiska sättet med naturreservat och nationalparker. Vi vill också se fler marina reservat för att klara målet att skydda 10 procent marina områden. Alla länder världen över har unika områden som det finns ett globalt värde i att bevara. Indonesien har regnskogarna på Borneo, Australien har Stora Barriärrevet och Indien har djunglerna kring Himalayas sluttningar. Här i Sverige har vi ett viktigt globalt uppdrag att förvalta den världsunika skandinaviska taigan, alltså barrskogsbältet. Herr talman! Det ska finnas en balans mellan det allmännas rätt att bevara värdefulla naturmiljöer och den enskildes rätt att bruka sin egen mark. För oss socialdemokrater har det alltid varit lika viktigt att bevara tillfällen till sysselsättning och inkomst från skogen som att säkerställa att vårt naturarv bevaras till kommande generationer. Denna balans är skör men absolut nödvändig för att bevara både jobb och biologisk mångfald. Skogen ska skötas så att den långsiktigt ger god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls och hänsyn tas till det allmännas intressen. En viktig fråga är hur tillväxten ska kunna öka utan att miljöhänsynen minskar. Vi menar att delar av den produktiva skogen kan skötas med en särskild miljöhänsyn. De skogsvårdande insatserna som röjning, gallring och återplantering behöver öka. Det behövs en modern skogsvårdslag som säkerställer balansen mellan miljömål och produktionsmål och som tydliggör behovet av skogsvårdande insatser och skogens roll i klimatpolitiken. Den biologiska mångfalden är en viktig del av flera av riksdagens beslutade miljömål. De senaste åren har både Naturvårdsverket och regeringen i budgetpropositionen konstaterat att med nuvarande beslutade åtgärder uppnås inte 14 av de 16 miljömålen före målåret 2020, ett målår som regeringen befäster i miljömålspropositionen 2010. I förra veckan deltog jag i ett seminarium i samband med att OECD kritiserat Sverige för att vi inte klarar våra miljömål. Där angav Lena Ek att denna nu debatterade proposition skulle innehålla lösningen på hur vi ska nå 10 av de 14 miljömål som vi annars inte når. Hon lyfte i sitt engelska tal fram propositionen som ett "lagstiftningspaket" för att klara miljömålen. Problemet för mig är att jag inte ser detta när jag läser propositionen. Var finns lösningarna? Var finns åtgärderna? Vi har i den av regeringspartiernas företrädare ofta hyllade Miljömålsberedningen arbetat intensivt för att få fram förslag för att klara miljömålen och vårt åtagande i FN:s konvention om biologisk mångfald. Men denna proposition om biologisk mångfald är ett tydligt exempel på hur förändringarna i det svenska miljömålssystemet, som den borgerliga regeringen drev igenom förra mandatperioden, hittills har lett till att miljöarbetet har tappat fart. Regeringen ger uppdrag till den parlamentariska beredningen. Miljömålsberedningen, med små resurser och kort om tid, utreder etappmål och hur målen ska nås. Under tiden står alltför mycket i vänteläge. Regeringen levererar inte tillräckligt med aktiva åtgärder, och myndigheterna lämnar inga förslag till regeringen i avvaktan på nya etappmål. När Miljömålsberedningen sedan presenterar förslag till regeringen visar det sig att dessa inte är förankrade, trots att regeringspartierna har representanter i Miljömålsberedningen. Vi är tillbaka där vi började. Det är nya förlorade år för miljön. Miljömålsberedningen föreslog nämligen att vi ska skydda 20 procent av landytan i Sverige. Regeringen har anammat det förslaget, och det är bra. Men Miljömålsberedningen hade en mycket noggrann beräkning på hur detta skulle gå till. Genom att addera skyddad hektar i en rad befintliga åtgärder med det vi kan skydda med hjälp av ett antal nya metoder, som beredningen föreslog, fick beredningen ihop 20 procent av landytan. Regeringen har i den proposition som nu är lagd på riksdagens bord plockat bort och sagt nej till ett antal av de åtgärder som beredningen föreslog i bred samverkan men får ändå summan att motsvara 20 procent av landytan. Vad är det här för siffertricksande? Är det seriöst? Kan någon från regeringssidan förklara hur det hänger ihop? Det är också så att det inte bara är mängden mark som ska skyddas enligt FN-överenskommelsen om biologisk mångfald. Det handlar också om kvaliteten, vilken mark som ska skyddas. Det ska vara mark som är viktig för biologisk mångfald, och den ska vara representativ. Det ska vara rätt biotoper som skyddas - det ska vara områden av särskilt stor betydelse för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. En viktig del i den svenska planen för att nå målet är de frivilliga avsättningar som skogsbolagen gör. Det är nödvändigt för att Sverige ska klara målet. Skogsbolagen får självklart välja att spara den skog de vill, eftersom det är just frivilliga avsättningar. Men om staten ska kunna räkna in dem som en del av det vi ska skydda enligt FN-konventionen behöver vi ha koll på kvaliteten på de frivilliga avsättningarna. Därför är det viktigt att de är permanenta och att bolagen inte bara flyttar skyddet mellan skogar som står i väntan på slutavverkning. Det är också viktigt att det finns en vetenskaplig bedömning av om de frivilliga avsättningarna verkligen är värdefull skog med stor biodiversitet, som FN-konventionens strategiska plan kräver. Därför bör kvaliteten på de frivilliga avsättningarna granskas innan de räknas in i det svenska åtagandet. Regeringen bör, i enlighet med Miljömålsberedningens förslag, göra denna granskning i dialog med skogsbolagen så att de frivilliga avsättningarna blir just transparenta, kontinuerliga och kvalitativa nog att vara en del av Sveriges uppfyllande av mål 11 i den strategiska planen. Men det förslaget överlevde inte processen i Regeringskansliet - trots att det var framtaget i Miljömålsberedningen i bred enighet mellan partierna. Herr talman! Resultatet är att åtta år av regeringsmakt inte har lett till åtgärder som kan göra att miljömålen nås till 2020. Kort tid återstår, och för att klara miljömålen krävs ett betydligt mer aktivt, åtgärdsinriktat arbete - något mycket ambitiösare än detta som den moderatledda regeringen nu presenterat kring biologisk mångfald. Krisen för den biologiska mångfalden är akut och berör vår egen överlevnad. Den mat vi äter, den luft vi andas och det sötvatten vi behöver, byggnadsmaterial, energi och mer därtill produceras av ekosystemen. Den biologiska mångfalden är en motståndskraft mot klimatförändringarna. Därför räcker det inte med stora ord, utan nu krävs åtgärder som på riktigt kan göra skillnad i rätt tid. Jag står självklart bakom alla socialdemokratins förslag till åtgärder men vill för tids vinnande yrka bifall endast till reservation nr 8. (Applåder)

Herr talman! Efter den här propositionen kan regeringen inte gärna skylla på att man inte förstod bättre, att man inte visste att vi är beroende av friska ekosystem som förser oss med luft, rent vatten, mat, energi, råvaror, klimatreglering och många av de andra ekosystemtjänster som vi ofta tar för givna trots att vi är helt beroende av dem för att kunna leva ett gott liv, eller ett liv över huvud taget. Ibland ställer politiker miljön mot jobben, tillväxten, välfärden eller vad det nu kan vara, ungefär som om miljön var någonting vi kunde välja bort för att få mer av någonting annat. I själva verket är det precis tvärtom: Utan en frisk miljö har vi snart heller ingen tillväxt eller vad det nu var vi strävade efter. Med den här propositionen visar regeringen att man har den insikten, i alla fall i teorin. Propositionen innehåller en många gånger alldeles ypperlig retorik om värdet av ekosystemtjänster, vikten av att värna dem och den biologiska mångfald som är en grundförutsättning för ekosystemens långsiktiga kapacitet att leverera ekosystemtjänster. Men trots den goda retoriken är de förslag man lägger fram helt otillräckliga om man på allvar vill värna den biologiska mångfalden och de ekosystemtjänster man nyss har hyllat. Även om friska ekosystem i längden är en förutsättning för allt vi håller kärt ska jag inte förneka att det kortsiktigt kan finnas en hel del målkonflikter. På kort sikt kan det vara lönsamt att hugga ned all skog, fiska upp all fisk, gräva upp alla mineraler och lämna en fattigare värld till barn och barnbarn. Långsiktigt är det förstås vansinne, men kanske förklarar det varför den här propositionen till största delen stannar vid retorik. Låt oss ta skogen som exempel. Vill vi ha en stark skogsnäring också i framtiden behöver vi skogar med mångfald, robusta skogar som står pall för insektsangrepp, stormfällningar och annat som följer i klimatförändringarnas spår. Här och nu kan det däremot vara mer lönsamt att fortsätta med idel hyggen och plantager, trots att det blir mer sårbart. I det läget väljer regeringen den kortsiktigt mest bekväma vägen och slår fast att vi ska fortsätta med den politik som lett fram till dagens miljömålsfiasko. I dag misslyckas vi med 14 av 16 miljömål - det är ett fiasko - bland annat alla som är knutna till biologisk mångfald. Vi kan inte gärna skylla på andra länder, utan det är i hög grad vi själva som bestämmer om vi vill klara den biologiska mångfalden i Sverige eller inte. Efter all insiktsfull retorik om värdet av biologisk mångfald och ekosystemtjänster som läggs fram i propositionen skulle man kunna tro att regeringen också lägger fram en rad förslag på hur vi ska nå de miljömål kopplade till biologisk mångfald som vi misslyckas med i dag - men icke. Två lagförslag lägger man fram: en uppluckring av biotopskyddet för småbiotoper i odlingslandskapet, som med den här utformningen rent av riskerar att försämra skyddet av den biologiska mångfalden, och därutöver en smärre ändring i skogsvårdslagen, som är bra men ärligt talat ingen revolution. Det är de konkreta lagförslag man lägger fram. Sedan gör man en rad bedömningar av typen "det här är viktigt, och det ska vi hålla ögonen på". Något mer konkret är de planer man lägger fram för att synliggöra värdet av ekosystemtjänster, till exempel vägledningar till myndigheter och andra aktörer så att de bättre kan jobba med ekosystemtjänstbedömningar. Det förslag från utredningen om ekosystemtjänster som jag satte störst hopp till, nämligen att öka synligheten av hållbarhetsfaktorer i underlag för finanspolitiska beslut genom att redovisa hållbarhetsindikatorer i rapporter om den ekonomiska utvecklingen, skjuter regeringen däremot på framtiden. Det är synd. I propositionen redogörs också för de etappmål som regeringen satt upp för att skydda natur. För marina områden har man bestämt sig för att skydda 10 procent av arealen, trots att man i internationella förhandlingar tidigare drivit 15 procent, och trots att forskningen indikerar att vi snarare borde upp mot 20 procent. Även om marina skyddade områden kortsiktigt kan komma i konflikt med fisket innebär skydd av barnkammare och andra viktiga områden för fisken i förlängningen att vi får starkare fiskbestånd i framtiden. Det finns mycket att vinna på högre ambitioner. Sverige borde minst skydda 20 procent av våra havsområden. För land och sötvatten säger regeringen att man ska skydda 20 procent av arealen, men skrapar vi lite på ytan ser vi att det bygger på en hel del kreativ bokföring. De ytterligare arealer man räknar upp som ska skyddas når inte upp till 20 procent, utan för att nå dit räknar regeringen också med en hel del andra instrument. Det är strandskyddet, som bara skyddar mot bebyggelse och som vi för en stund sedan diskuterade att regeringen vill luckra upp ytterligare. Vi har den generella miljöhänsynen inom skogsbruket, som handlar om skydd av den brukade skogen och inte om skyddade områden. Vi har också skogliga impediment, som bara delvis är skyddade mot åtgärder som kan skada dem. Om man börjar räkna med alla de här sakerna för att nå upp till det mål man säger sig nå är skyddet inte mycket värt. Det är faktiskt direkt vilseledande. Skyddet är dessutom starkt koncentrerat till vissa naturtyper, som till exempel fjäll, trots att vi lovat internationellt att vi ska skydda områden som är biologiskt värdefulla och ekologiskt representativa. Att vissa värdefulla naturtyper är klart underrepresenterade i skyddet vet vi redan i dag - det krävs ingen ytterligare utredning för att slå fast det. En naturtyp som är klart underrepresenterad i dagens skydd är den produktiva skogen. Det är också dit många av de hotade arterna i Sveriges natur är knutna. Menar vi allvar med våra internationella åtaganden för biologisk mångfald och våra egna miljömål behöver vi skydda betydligt mer skog. Då duger det inte att slå fast att vi ska fortsätta skydda skogar i dagens takt, den takt som dömts ut av Naturvårdsverket som otillräcklig för att nå miljömålen. Miljöpartiet menar att det långsiktiga målet ska vara att skydda 17 procent av den produktiva skogen. Förutom att skydda fler skogar behöver vi öka hänsynen till naturvärden och sociala värden i den brukade skogen. Fler skogsägare som vill bruka sin skog hyggesfritt kan vara ett sätt, men vi behöver också större hänsyn i det konventionella trakthyggesbruket. Dagens lagstiftning har visat sig inte vara tillräcklig för att klara miljömålen, och efterlevnaden har i många fall visat sig brista. Jag tror i och för sig att de allra flesta markägare vill väl, men när det som i dag i praktiken knappast finns några sanktioner är det inte så märkligt om en och annan tar genvägar. Därför behöver vi en ordentlig översyn av skogsvårdslagen utifrån vad som krävs för att klara våra egna miljömål och våra internationella åtaganden. Herr talman! Jag var övertygad om att jag skulle dra över tiden och att det var lagom att sätta punkt här. Jag inser nu att jag har en minut kvar - jag skulle kunna fylla den med allt annat. Jag kanske kan tala lite mer om ekosystemtjänster och tillväxt. De av oss som hörde delar av debatten som partiledarna hade tidigare i dag hörde att det var mycket snack om tillväxt. Därför tycker jag att det är spännande att läsa den ekosystemtjänstutredning som ligger till grund för det här betänkandet. Utredningen skriver mycket om att vi måste kunna titta på andra faktorer än bara ekonomisk tillväxt. Den skriver så här: "Om man fokuserar på att maximera bruttonationalprodukten (BNP) blandar man ihop mål och medel. På så sätt osynliggörs naturen som grundförutsättning för välfärd och välbefinnande." Det är ett misstag, menar jag. Jag nöjer mig därmed med att yrka bifall till reservation 1. (Applåder)

Herr talman! I dag debatterar vi som bekant MJU27, En svensk strategi för biologisk mångfald och ekosystemtjänster . Sverigedemokraterna har i detta betänkande inkommit med sex reservationer som partiet givetvis står bakom, men för tids vinnande yrkar jag endast bifall till reservation 5. Herr talman! I tidigare debatter har jag flera gånger framfört att en av förutsättningarna för en långsiktig och hållbar miljöpolitik är kopplad till ett lands välstånd och tillväxt. För mig är det helt uppenbart att rikare länder på ett bättre sätt och mer aktivt jobbar med kraftfulla miljöreformer än fattiga länder, där befolkningen måste kämpa var dag för att ens sätta mat på bordet. Precis som Helena Leander sade i ett tidigare anförande har det här diskuterats på förmiddagen under partiledardebatten, då med anledning av Miljöpartiets mål: en ekonomi som inte bygger på tillväxt. Det är deras nya paroll. Jag tycker det var bra att den debatten fördes. Den var ganska klargörande. Jag menar att ekonomisk tillväxt såklart gynnar reformer för biologisk mångfald, som vi diskuterar här i dag, och att välstånd ger utrymme för långsiktig planering och genomtänkta prioriteringar. Herr talman! De betande djuren blir allt färre i Sverige, och detta menar vi är ett allvarligt hot mot den biologiska mångfalden. De svenska ängs- och betesmarkerna har minskat kraftigt de senaste hundra åren. Många växter lever och frodas i de markerna, vilket gynnar ett rikt insekts- och djurliv. Att bevara de här ekosystemen ger förutom höga naturvärden också kultur- och skönhetsvärden och förutsättningar för attraktiva landskap att bo och vistas i. Vi önskar oss därför en handlingsplan för att öka mängden betande djur. Vi vill också att värdet av skogsbete, fjällbete, skärgårdsbete och så vidare ska kartläggas genom en betesresursinventering. En sådan inventering skulle ge en bild av de värden som skulle kunna tas till vara med modernt jordbruk i kombination med traditionella kunskaper. Att bruka utmarksbetet skulle kunna generera jobb på landsbygden. Att ha djur på de mycket stora arealerna utmarksbete som finns i Sverige skulle också ge positiva effekter för den biologiska mångfalden, inte minst genom att många svampar och andra organismer trivs och frodas i de betande djurens spillning. Djuren som vistas på utmarksbeten lever också i en trivsam miljö och har ofta ett mycket gott liv som tillgodoser deras behov. När det gäller utmarksbetet vill jag särskilt lyfta fram fäbodbruket som, förutom att det levandegör en del av det svenska kulturarvet, bevarar svenska lantraser i sin verksamhet. Dessa lantraser, till exempel fjällko och rödkulla, riskerar annars utrotning. Den svenska fjällkon har långa anor i Sverige, och dess släkte är väl anpassat till vårt lite kallare klimat. Man tror att rasen härstammar så långt tillbaka som till vikingatiden. Mjölken från fjällkon har unika egenskaper jämfört med de vanliga mjölkraserna i det svenska jordbruket och är särskilt lämpad för tillverkning av ost. I dag är rasen tyvärr hotad, och ett alldeles för lågt antal individer kvarstår. Det finns särskilda stöd som utgår för att bevara fjällkon, men insatserna har tyvärr inte gett önskat resultat. Vi vill därför intensifiera insatserna för att rädda fjällkon och andra hotade lantraser från utrotning. Herr talman! Den biologiska mångfalden i världens hav är på många platser hotad, då våra hav ofta dammsugs på vissa arter av fisk och skaldjur. Efterfrågan på fisk ökar ju snabbt globalt i och med att folk både blir fler och får ett högre välstånd. För att minska trycket på överfisket i våra hav menar vi att expanderad fiskodling är vägen framåt. Utveckling på området sker i Sverige. Förhoppningsvis kommer framför allt landbaserad fiskodling att bli en växande sektor där man kan undvika problematiken med övergödning och förstörda bottnar i våra vatten. Vi vill ta ett helhetsgrepp om vattenbruket och stimulera framväxt av den här branschen. Detta skulle också kunna generera tusentals nya landsbygdsjobb i Sverige. Samtidigt kan man minska trycket på fisket i samband med att efterfrågan på fisk ökar. I Sverigedemokraterna stöder vi också gärna projekt som leder till bättre förutsättningar för vandringsfisk. Man kan jobba med att öppna upp vandringshinder, återställa lekplatser, installera laxtrappor och mycket annat. Lyckade försök med ålrännor, vinklade rensgaller och andra enklare åtgärder har gjorts i Ätran. Ett annat sådant projekt är Hertingprojektet i Falkenberg där man, förvisso med en del möda, kunnat återställa ålens och andra fiskarters vandringsleder. En tydlig återhämtning av ål har noterats, och detta får anses vara ett lyckat projekt som med fördel bör kunna implementeras i fler vattendrag. Herr talman! I en av reservationerna som jag lämnat till betänkandet lyfter vi fram EU:s roll i viltförvaltningen. EU:s klåfingrighet menar vi ställer till det gällande den biologiska mångfalden genom fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet. Jag menar att svensk viltförvaltning före EU-inträdet var att betrakta som en av världens bästa förvaltningar och att det är rimligt att tro att svenska myndigheter har den bästa kännedomen om just våra unika förutsättningar. Som exempel skulle man kunna nämna skarvbeståndet. Skarven är en fågel som förstör många öar ute i skärgården, vilket de flesta av oss säkert har sett. Den ställer också till det för fisket genom att den äter upp stora mängder fisk. I praktiken har det blivit ogörligt att förvalta dessa skarvbestånd. Vi menar därför att fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet ska skrotas eller åtminstone reformeras för att återföra beslutsmakten över viltförvaltningen till Sverige. Slutligen ska jag säga några ord om allemansrätten. Allemansrätten är en fin tradition vi har i Sverige. Ibland blir det dock så att den utnyttjas av mindre seriösa aktörer. De senaste åren har det blivit vanligare att mindre nogräknade företag ägnar sig åt att utnyttja allemansrätten och sedan lämnar markägaren att själv sörja för de skador som har uppstått. Det kan handla om nedskräpning och skador på naturen i samband med vinstdrivande näringsverksamhet, inte sällan kopplat till tältläger. Vi menar därför att regeringen bör tillsätta en utredning för att konkretisera vad allemansrätten innebär, och den bör främst fokusera på att fastslå skillnaden mellan äganderätt och allemansrätt. I detta måste det givetvis bli enklare för en markägare att avhysa ovälkomna gäster som överutnyttjar allemansrättens gästfrihet. Det vore önskvärt att en gång för alla införa en särskild lag om allemansrätten, så att både privatpersoner och juridiska personer kan fortsätta ha tillgång till naturen, men utan att skada den eller enskilda markägares intressen.

Herr talman! Jag vill börja med att prata om regeringens förslag till ändringar av miljöbalken. Man föreslår undantag från biotopskyddet. Med all respekt för landets jordbrukare, i det här fallet tycker jag att det är väldigt viktigt att vi faktiskt håller fast vid det skydd som vi har. Vi vet att regeringen med nuvarande politik inte kommer att nå 14 av de 16 uppsatta miljömålen. Två av dessa miljömål är Ett rikt odlingslandskap och Ett rikt växt- och djurliv. Jag förstår inte hur de föreslagna undantagen från biotopskyddet för oss närmare att uppnå miljömålen, i synnerhet inte just dessa två miljömål. Därför säger vi i Vänsterpartiet tillsammans med Miljöpartiet nej till de utökade dispenserna och nej till ändringen av miljöbalken. Jag yrkar därför bifall till reservation 1. Kära meddebattörer och åhörare! Jag är djupt oroad över tillståndet i de svenska skogarna. Ett av våra 16 miljömål är just Levande skogar. Regeringen konstaterar själv att miljömålet Levande skogar inte kommer att nås till 2020 med nu gällande beslut och styrmedel. Regeringens bärande tanke i skogspolitiken har varit frihet under ansvar. Jag ställer mig frågan: I vilken annan sektor ger samhället verksamheten så fria tyglar som just inom skogsbranschen? Jag är helt övertygad om att många skogsägare gör ett viktigt arbete och verkligen vill förvalta sin skog på ett bra sätt. Men som utskottets exkursion i Västerbotten lärde oss för några veckor sedan bor de flesta privata skogsägarna i Sverige inte i det område där deras skog finns. För dem är skogen en investering, en placering, och det är någon annan som förvaltar den. De människor som ser skogen som en investering vill självklart också ha högsta tänkbara avkastning på sin investering. Då är det inte för långsökt att tänka sig att hänsyn till de människor som bor nära skogen och vistas i den inte kommer högst upp på dagordningen. Just därför är det så viktigt att vi politiker sätter tydliga ramar för hur skogen ska brukas i Sverige. Vi har, ärligt talat, fått larmrapport efter larmrapport om tillståndet i de svenska skogarna. För ett par år sedan kom skogsstyrelsens inventering, som visade att närmare 40 procent av de svenska avverkningarna inte håller måttet. Vi vet också att det ytterst sällan blir påföljder för brott mot skogsvårdslagen i Sverige. Skogsbruk i Sverige är en extremt intensiv verksamhet. Det är en industri. I vår lagstiftning står det att det ska finnas en balans mellan miljö och produktion. Vi i Vänsterpartiet tycker inte att det finns en sådan balans i dag. Vi måste ha en tydligare prioritering av miljön. Vi kan inte kortsiktigt prioritera produktion hela tiden, för då har vi till slut ingen hållbar skog kvar med stor biologisk mångfald. Detta visar just det faktum att regeringen med nuvarande politik inte kommer att nå miljömålet Levande skogar. Herr talman! Det är lovvärt att regeringen och utskottsmajoriteten vill se över hur man ska kunna öka skyddet av skogar med höga naturvärden. Men efter att den borgerliga regeringen nu har styrt Sverige i snart åtta år borde man kunna vänta sig lite mer än bara fortsatta utredningar. Vi behöver till exempel högre anslag för skydd av skog. Enligt en undersökning från Världsnaturfonden som kom i fjol ligger Sverige på plats 19 av EU:s 27 länder avseende hur stor landareal skog som är skyddad. Om man ser till hur stor andel av budgeten kopplat till bnp som avsätts för miljöarbete hamnar Sverige på 18:e plats bland EU-länderna. Detta är inte särskilt smickrande placeringar för ett land som Sverige, som ju vill värna skogen och miljön. Med all denna kunskap om läget i våra skogar kan det vara värt att ställa sig några frågor. Tycker vi att det är långsiktighet och hållbarhet som prioriteras i regeringens politik i dag? Är bedömningen fortfarande att det inte behövs några ytterligare styrmedel för att vi ska nå miljömålet om levande skogar? Behövs det verkligen inte mer pengar för att vi ska kunna skydda mer skog? Och är frivilligheten i skogsarbetet fortfarande den framgångssaga som regeringen hävdar, och ska den i så fall spridas till andra näringar? Det vore intressant att höra från de borgerliga i vilka andra industrier vi ska tillämpa frihet under ansvar. Vi i Vänsterpartiet är inte alls överens med den förda politiken. Vi vill ha en mer aktiv skogspolitik, och vi vill avsätta mer resurser för att skydda skog. För de kommande tre åren har vi i vårt budgetalternativ avsatt 1,4 miljarder mer än regeringen för skydd av skog och annan viktig mark. Vi vill dessutom ha en naturvårdsavgift för att dra in ytterligare viktiga resurser för skyddet av skog. Även själva bruksmetoderna måste ta betydligt större hänsyn till människor och miljö. Vi vill till exempel främja alternativa skogsbruksmetoder som kontinuitetsskogsbruk. Självklart ska den som bryter mot våra lagar om skogen också vara beredd på att möta sanktioner. Herr talman! Att skydda mer skog handlar inte bara om att vi ser problemen här i Sverige. Det är också en del av våra internationella åtaganden. Vid det stora mötet i Nagoya i Japan 2010 bestämde Sverige tillsammans med världens övriga länder att 17 procent av våra land- och sötvattenområden ska skyddas och 10 procent av våra kust- och havsområden. Man antog också ett protokoll, som brukar kallas för ABS-protokollet, som reglerar hur främst utvecklingsländer ska kunna få ekonomisk ersättning för de genetiska resurser som de industrialiserade länderna drar nytta av men som nästan alltid kommer från utvecklingsländerna. Jag är dock lite bekymrad över Nagoyaavtalet. Det klubbades för fyra år sedan, men Sverige har fortfarande inte ratificerat det. För att Nagoyaslutsatserna ska kunna bli av på allvar och spela en roll måste minst 50 länder i världen ratificera det, alltså anta Nagoyas slutsatser i sin nationella lagstiftning. I dagsläget är det 36 länder som har gjort det. Vårt grannland har gjort det, Indien har gjort det och en mängd andra utvecklingsländer har ratificerat Nagoyaslutsatserna. Sverige har dock inte gjort det. Jag uppmanar därför alla meddebattörer att trycka på regeringen så att vi fortast möjligt ratificerar slutsatserna från mötet om biologisk mångfald i Nagoya 2010.

Herr talman! I dag gör vi ett viktigt avstamp i det fortsatta arbetet för den biologiska mångfalden genom regeringens beslut om fem nya etappmål, och genom propositionen som vi i dag debatterar om biologisk mångfald och ekosystemtjänster tas stora och viktiga steg framåt. Propositionen utgör en strategi för det fortsatta arbetet med biologisk mångfald och ekosystemtjänster och kommer att bidra till att vi förbättrar möjligheten att nå många av de 16 nationella miljökvalitetsmål som vi har satt upp. Särskilt betydelsefull är strategin bland annat för målen Levande sjöar och vattendrag, Levande skogar, Ett rikt odlingslandskap och sist men inte minst Ett rikt växt- och djurliv. Propositionen omfattar en plan för hur de totalt tio etappmålen som särskilt rör biologisk mångfald ska implementeras. Det handlar om konkreta åtgärder för att skapa en helhetssyn på markanvändning, för att öka miljöhänsynen och variationen i skogsbruket, för att rädda hotade arter och naturtyper samt för att lyfta betydelsen av biologisk mångfald och värdet av ekosystemtjänster. Herr talman! Det finns inte utrymme för mig att i denna debatt redogöra för propositionens fulla innehåll och alla de insatser som regeringen föreslår. Därför kommer jag i stället göra ett antal nedslag och lyfta fram några åtgärder och förslag till lagändringar som propositionen innehåller och som jag tycker är särskilt angelägna. Låt mig börja med att lyfta etappmålet om betydelsen av biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Jag tror att det är helt centralt att synliggöra värdet av naturens artrikedom och de tjänster som våra ekosystem levererar i ekonomiska termer. Alla är vi helt beroende av ekosystemtjänster, och de utgör kan tyckas en alldeles självklar bas för vår ekonomi och vårt välstånd. Men för att nå framgång i arbetet med att bevara den biologiska mångfalden och säkerställa ett hållbart nyttjande av vår natur är det viktigt att vi blir bättre på att värdesätta ekosystemtjänster i kronor och ören. Genom att göra det blir det tydligt att ett arbete med biologisk mångfald är att investera i de mest grundläggande förutsättningarna för vår ekonomi. I propositionen presenterar regeringen en rad insatser för att synliggöra värdet av ekosystemtjänster. Bland annat bör Statistiska centralbyrån få i uppdrag att analysera vilka delar av offentlig statistik som kan sammanställas för att tillgodose behovet av data om ekosystemtjänster för att kunna ta fram miljöräkenskaper, hållbarhetsindikatorer och bättre miljömålsuppföljning. Detta arbete bör på sikt kunna leda fram till det som Helena Leander efterlyste, nämligen hållbarhetsindikatorer som kan redovisas som underlag till finanspolitiska beslut. Flera åtgärder handlar om att höja kunskapen i offentliga myndigheter och ge bättre vägledning till kommuner och länsstyrelser i syfte att bland annat förbättra hänsynen till ekosystemtjänster i den fysiska planeringen. För att höja kompetensen brett i samhället föreslår regeringen också en nationell samordnare för ekosystemtjänster. Herr talman! Viktigt i arbetet för biologisk mångfald är skydd av värdefulla naturområden. Under Alliansens tid har stora områden getts ett långsiktigt skydd, särskilt skogsmark. Det tidigare delmålet om att jämfört med skyddsnivån 1998 skydda ytterligare 900 000 hektar skyddsvärd skogsmark har nåtts. Samtidigt har respekten för äganderätten skärpts genom att Alliansen har förändrat ersättningsreglerna så att skogsägare blir fullt ut ersatta för markens fulla värde när marken blir inlöst. Detta är viktigt för att skapa ett incitament hos skogsägare att fortsätta bedriva ett skogsbruk som gynnar den biologiska mångfalden och där naturvärdena blir större. Vid förhandlingarna i japanska Nagoya 2010 om FN-konventionen om biologisk mångfald drev Sverige på för att få på plats ambitiösa målsättningar. Det kanske mest uppmärksammade målet som världens länder enades om var att på global nivå skydda minst 17 procent av land- och sötvattensområden samt 10 procent kust- och havsområden. I Sverige har regeringen fattat beslut om ännu ambitiösare mål, nämligen att vi ska skydda minst 20 procent av land- och sötvattensområden samt 10 procent marina områden. Uppfyllandet av målet förutsätter skydd av mer mark genom både formella och frivilliga avsättningar. Särskilt behöver mer skogsmark avsättas. Därför har regeringen helt i linje med Miljömålsberedningens förslag slagit fast att det formella skyddet av skogsmark med höga naturvärden nedanför den fjällnära gränsen ska öka med 150 000 hektar. Det formella skyddet räcker dock inte, utan skogsbrukets frivilliga avsättningar spelar en viktig roll. Redan i dag har skogsbruket och Sveriges 330 000 skogsägare helt frivilligt och utan ersättning avsatt omkring 1,1 miljon hektar. Det är en fantastisk, stor och viktig insats som förtjänar att uppmärksammas. Vi tror dock att skogsbruket både kan och är beredda att avsätta ytterligare ungefär 200 000 hektar. Det marina skyddet vill vi också öka med 570 000 hektar. Herr talman! Skydd i all ära, men viktigast för den biologiska mångfalden är dock att naturen nyttjas på ett hållbart sätt. Miljöhänsynen i skogsbruket har utvecklats mycket de senaste årtiondena och då särskilt efter det att nuvarande skogsvårdslag trädde i kraft 1994. Den svenska modellen med frihet under ansvar fungerar i grunden väl. Miljöhänsynen i brukandet ökar stadigt och virkesförrådet likaså. För att modellen ska fungera ännu bättre tror jag att det är viktigt att tillsynsarbetet skärps. Därför är det bra att Skogsstyrelsen de senaste åren prioriterat upp tillsynsarbetet. Bra är också att man i propositionen vi debatterar ger Skogsstyrelsen bättre verktyg för en effektivare tillsyn. Skogsstyrelsen ska ges möjlighet att meddela föreläggande eller förbud utan att först ha lämnat råd som inte följts. Vidare menar regeringen att Skogsstyrelsen också ska upprätta en tillsynsplan för att få till en mer effektiv och ändamålsenlig tillsyn. Jag välkomnar också förändringarna i skogsvårdslagen som ska underlätta för de skogsägare som vill bruka skogen på annat sätt än genom traditionellt trakthyggesbruk. Därigenom kan ett mer variationsrikt skogsbruk skapas. Viktigt i arbetet för att utveckla miljöhänsynen blir också det nationella skogsprogram som är på väg fram. Dialog är ett viktigt verktyg för att se till att skogen kan ge oss mer och för att miljöhänsynen ska fortsätta utvecklas på ett bra sätt. Herr talman! En självklar förutsättning för att miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap ska kunna uppnås är ett aktivt och livskraftigt jordbruk. Att jordbruket under lång tid har minskat i Sverige är därför ett allvarligt miljöproblem. Utan betande djur och utan lantbrukarnas arbete med att hålla vårt landskap öppet försvinner livsmiljöer för mängder av arter. Dagens biotopskydd syftar till att bevara småbiotoper som är nödvändiga för hotade djur och växter och innehåller ett generellt skydd för bland annat öppna diken, alléer, stenmurar, åkerholmar och odlingsrösen i jordbruksmark. Syftet bakom skyddet är mycket gott, men dagens regler har blivit föråldrade och tar ingen hänsyn till hur ett modernt jordbruk bedrivs. Diken, stenmurar och odlingsrösen utgör nämligen inte bara värdefulla biotoper utan många gånger allvarliga odlingshinder - hinder som försvårar eller rent av omöjliggör ett aktivt brukande. I de fallen blir skyddsreglerna rent kontraproduktiva då de ju syftar till att bevara biologisk mångfald men leder till att man slutar att bruka marker. Då försvinner ofta livsnödvändiga förutsättningar för många arter. Det räcker nämligen sällan att bara skydda till exempel en stenmur. För att skydda de organismer som lever där krävs ett aktivt jordbruk som ser till att marken brukas runt om så att stenmuren kan hållas torr och solbelagd. Därigenom skapas en miljö som gör att exempelvis fjärilar kan trivas. Därför behöver jordbrukets behov av undantag från biotopskyddet tillgodoses. Därigenom kan bättre förutsättningar för ett aktivt och livskraftigt jordbruk skapas och därmed förutsättningar för att bevara odlingslandskapets biologiska mångfald och uppfylla miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap. Herr talman! Jag ser att jag redan har överskridit min anmälda talartid, så jag kan inte gå in på ytterligare områden. Jag har dock förmånen att tillhöra en allians och ser därför fram emot att höra mina allianskolleger från Centern, Kristdemokraterna och Folkpartiet redogöra ytterligare för regeringens arbete för den biologiska mångfalden. Med det, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag och därmed bifall till regeringens proposition och avslag på samtliga motionsyrkanden. (Applåder)

Herr talman! Det gläder mig att höra Johan Hultberg lyfta fram vikten av att synliggöra värdet av ekosystemtjänster. Man kan visserligen diskutera om det alltid är möjligt att värdera dem i kronor och ören eller om vi ibland behöver redovisa dem så att vi som politiker kan ställning till olika storheter sida vid sida. Men den diskussionen kan vi lämna därhän just nu. Det jag tycker är spännande är diskussionen om att redovisa hållbarhetsindikatorer där man på ett eller annat sätt värderar ekosystemtjänster vid sidan av de klassiska ekonomiska måtten, såsom bnp, som underlag för ekonomiska beslut. Jag menar att vi gör ett misstag i dag när vi stirrar oss blinda på att öka bnp som överordnat mål för politiken, som om det vore enda sättet att skapa ett bättre samhälle. Ibland kan det faktiskt vara så att en reform som gör människor lyckliga i stort kan minska bnp i någon mån. Om man då alltid ger bnp företräde får vi kanske ett fattigare samhälle än om vi hade en bredare uppsättning indikatorer som vi tittar på när vi fattar beslut. Det är inte bara flummiga miljöpartister som säger så utan också den utredning om att synliggöra värdet av ekosystemtjänster som ligger till grund för propositionen. Jag började läsa lite grann ur den i mitt anförande. Deras syn är att man blandar ihop mål och medel om man fokuserar på att maximera bruttonationalprodukten. De skriver också att nationalekonomer i allmänhet är överens om att bnp inte mäter välfärd eller välbefinnande. Många initiativ har därför tagits för att utveckla indikatorer för välbefinnande och/eller hållbar utveckling. Ibland tycker jag mig se en panik hos moderater när vi pratar om att bygga upp en ekonomi där tillväxt inte är det överordnade målet och som inte bygger på tillväxt. Även om det fortfarande kan finnas tillväxt behöver det inte vara det överordnade målet. Är detta något som skrämmer Moderaterna?

Herr talman! Ja, Miljöpartiets politik skrämmer mig - det gör den. Jag är väldigt bekymrad över att ett parti som just nu har väldigt goda opinionssiffror säger sig ha som politisk idé att bekämpa ekonomisk tillväxt. Jag tycker att detta är oerhört allvarligt, för tillväxt är ju i någon mening summan av våra framsteg i samhället. Det är alla ansträngningar som företagare och enskilda gör när de jobbar en extra timme och så vidare. Det är genom den ekonomiska tillväxten som vi skapar förutsättningar att bedriva ett ambitiöst miljö- och klimatarbete. Det är tack vare tillväxt som regeringen haft möjlighet att till exempel göra en extra satsning på att skydda värdefull natur - 330 miljoner de kommande åren. Ja, det skrämmer mig därför att ni har som idé att bekämpa ekonomisk tillväxt. Helena Leander var lite mer ödmjuk och svävande här och gav i alla fall uttryck för att ekonomisk tillväxt skulle kunna finnas lite på nåder. Jag tror att målsättningen måste vara att ha en ekonomisk tillväxt för att det skapar viktiga förutsättningar för en aktiv miljö- och klimatpolitik. Naturligtvis måste vi få bättre underlag för vilka investeringar vi ska göra, men vi måste också i större utsträckning ta hänsyn till ekosystemtjänsterna vid till exempel finanspolitiska beslut. Jag är därför glad över propositionen, som tar steg i den riktningen. På sikt kommer den, som jag sade i mitt anförande, förhoppningsvis att leda fram till att vi får bra indikatorer som kan hjälpa oss att fatta kloka finanspolitiska beslut.

Herr talman! Om Moderaterna är rädda för ett parti som har som politisk idé att bekämpa ekonomisk tillväxt kan jag lugna dem. Det partiet står i alla fall inte i den här talarstolen. Här finns däremot ett parti som är starkt kritiskt till att tillväxt har tillåtits bli det dominerande målet för politiken. Jag vill att politiken ska skapa en bra värld för oss som lever här, för dem som lever i andra delar av världen och för dem som lever efter oss. Då kan tillväxt vara ett medel men inte ett mål. Ekosystemtjänstutredningen lyfter fram att man blandar ihop mål och medel när tillväxt tillåts vara det överordnade målet för politiken och hela politiken byggs upp kring det. Det är detta som Miljöpartiet har kritiserat - att vi bygger hela politiken på idén om tillväxt. Det är inte alls samma sak som att tillväxt till varje pris ska bekämpas eller förbjudas. Det finns tillväxt som är bra, och det finns tillväxt som är dålig. Lika onyanserat som det är att säga att all tillväxt är dålig är det att säga att all tillväxt är bra och att man inte ens kan problematisera tillväxtbegreppet. Den akademiska debatten på det här området har kommit betydligt längre än vad den gjort här i riksdagen. Det är bara att konstatera. Jag tror att det är väldigt bra om vi kan redovisa olika ekosystemtjänster - värdet av den natur vi har - vid sidan av andra ekonomiska indikatorer. Då kan det vara så att vi kommer fram till att vissa politiska reformer som vi vill göra och som skulle öka tillväxten här och nu faktiskt skulle göra denna planet fattigare på lång sikt. Så kan det vara. Det är kortsiktigt lönsamt att plocka upp den sista fisken, den sista mineralen och det sista trädet och lämna en fattigare värld till framtiden. Jag säger inte att Moderaterna förespråkar den politiken i alla led, men om man ständigt fokuserar på att tillväxt ska ha företräde oavsett vad som står på spel kan man hamna snett. Jag tycker att vi behöver en mycket mer nyanserad debatt om tillväxt. Jag tror att Ekosystemtjänstutredningen kan vara en väg dit.

Herr talman! Jag konstaterar att Miljöpartiet på sin kongress fattade ett beslut där man sade att man vill skapa ett ekonomiskt system utan tillväxt. Det tycker jag är allvarligt. Jag menar å det bestämdaste att detta skulle äventyra förutsättningarna för bland annat en ambitiös miljö- och klimatpolitik och för att kunna skapa en bättre skola och så vidare. Ett samhälle utan tillväxt blir ett nollsummespel där ingen kan vinna utan att någon annan förlorar och där vi inte kan skydda mer skogsmark utan att vi måste göra neddragningar i äldreomsorgen. Därför tycker jag att det är oerhört allvarligt att vi på den rödgröna sidan har tre partier som är mer eller mindre tillväxtfientliga. Miljöpartiet har gått i bräschen för detta och lagt fram det ena tillväxtfientliga förslaget efter det andra, till exempel om förkortad arbetstid. Jag tror inte att miljön vinner på att alla människor som dag ut och dag in sliter för att skapa en bättre miljö går hem klockan 15. Det blir det inte bättre av. Vi behöver en hållbar tillväxt som gör att resurser växer fram så att vi kan göra investeringar i en bättre miljö. Jag tycker att min regering på ett bra sätt har visat att det går att föra en politik där ekonomisk tillväxt går hand i hand med både sjunkande klimatutsläpp och en ambitiös politik till exempel när det gäller att skydda värdefull natur och annan progressiv miljölagstiftning. Det är oerhört viktigt att vi, till exempel när vi inför ny miljöbeskattning eller ytterligare miljöregleringar, försöker stärka svensk och europeisk konkurrenskraft genom att exempelvis införa lättnader i beskattningen av jobb och företagande. Det är tyvärr där som Miljöpartiet har gett upp tanken om grön skatteväxling. Nu kombinerar man höga miljöskatter med höga skatter på jobb och företagande. Det tror jag varken svensk ekonomi, svenska ungdomar som längtar efter ett jobb eller vår miljö skulle vinna på.

Herr talman! Jag menar, till skillnad från Moderaterna och den moderatledda regeringen, att biologisk mångfald och ekosystem är avgörande för vår överlevnad och grunden för jobb och välfärd. Jag kan tycka att vi borde kunna vara överens om att 14 av 16 miljömål inte nås. Vi borde också kunna vara överens om att det faktiskt finns en grund här i Sveriges riksdag för mer ambitiösa åtgärder. När vi jobbade fram de här åtgärderna i Miljömålsberedningen var det en ganska öppenhjärtig diskussion, och det lades reservationer och annat, där det fanns en oro kring att det som lades fram av Miljömålsberedningen för regeringen inte var tillräcklig ambitiöst. Men i dag vet vi att det finns en grund i Sveriges riksdag för mer ambitiösa åtgärder än vad regeringen har lyckats presentera i denna proposition om biologisk mångfald. Då ministern inte är på plats får man välja att ta upp sina frågor med någon av företrädarna för den sittande regeringen. Jag är lite intresserad av vad som egentligen hände, när det uppenbarligen finns en majoritet i Sveriges riksdag för mer ambitiösa åtgärder för att nå miljömålen och klara den biologiska mångfalden. Vad det var egentligen som hände i regeringen? Kan du beskriva siffertricksandet? Hur får ni ihop 20 procent av skydd av landytan utan att använda det underlag som processades fram av Miljömålsberedningen? Kan du beskriva det lagstiftningspaket som ministern hänvisade till, som skulle göra att den här propositionen ser till att vi når 10 av de 14 mål som inte nås?

Herr talman! Det är ibland lite tröttsamt. Matilda Ernkrans verkar alltid, när jag håller mina anföranden, lyssna väldigt slarvigt. Den här gången får jag höra att det är märkligt att Moderaterna och Johan Hultberg inte förstår att basen för vår ekonomi är biologisk mångfald och ekosystemtjänster, när det var just det jag sade i mitt anförande. Sedan kan vi börja med att konstatera att regeringen i den här propositionen går vidare med många av Miljömålsberedningens förslag. Det handlar till exempel om att inrätta ett nationellt skogsprogram, som jag tror kommer att bli ett viktigt verktyg för att utveckla miljöhänsynen i skogsbruket. Det handlar om att göra en del förändringar i skogsvårdslagen för att tydliggöra att det absolut finns alla möjligheter att bedriva ett skogsbruk med andra metoder än traditionellt trakthyggesbruk. Det handlar om att ge Skogsstyrelsen en verktygslåda med fler verktyg i tillsynsarbetet. Vi föreslår också ett antal uppdrag för vad som ytterligare behöver göras. Flera av de förslag som Miljömålsberedningen lämnade fick svidande kritik av en lång rad remissinstanser. Då tycker jag att det vore ganska tondövt av regeringen att helt bortse från de synpunkter som remissinstanserna gav från domstolar, branschorganisationer, miljöorganisationer och andra. Förslaget om ekolandskap kritiserades till exempel kraftigt, eftersom man inte riktigt såg hur Miljömålsberedningen hade tänkt och hur den här skyddsformen skulle vara utformad exakt. Därför valde regeringen att inte gå vidare med det förslaget. Men vi har högt ställda ambitiösa mål för skydd av värdefull natur för 20 procent av våra land- och sötvattensområden och 10 av våra marina områden. I propositionen beskriver vi hur de målen ska kunna nås.

Herr talman! Det var inte riktigt svar på de frågor som jag ställde. Jag sade att vi vet att det finns en grund i Sveriges riksdag, i den här kammaren - en bred majoritet i den här kammaren - för mer ambitiösa åtgärder än vad regeringen presenterar i propositionen för att nå miljömålen och för att klara den biologiska mångfalden. Då undrar man: Vad var det som hände i regeringen, när man aktivt valde att säga nej till och lägga åt sidan ett antal av de förslag som Miljömålsberedningen presenterade och föreslog, i stället för att lyssna in remissinstanserna och återkomma med ett omarbetat förslag, som naturligtvis möter och förbättrar förslagen utifrån vad remissinstanserna säger. Jag skulle också gärna vilja ha svar på det som ansvarig minister hävdar, att detta är ett lagstiftningspaket som ska göra att 10 av de 14 miljömål som vi inte når i dag ska nås. Jag skulle verkligen vilja höra Johan Hultbergs beskrivning av det lagstiftningspaketet. Jag tycker inte heller att man i vare sig propositionen eller betänkandet svarar på hur man får ihop siffertricksandet, får ihop till 20 procent av landytan. Det är en sak att säga att man ska skydda 20 procent av landytan. Men hur har ni tänkt er att det ska räknas ut? Vad ska räknas in? Vad ska inte räknas in? Allt det som processades fram av Miljömålsberedningen har ni ju i princip lagt åt sidan. Till syvende och sist handlar det inte om vad vi pratar om utan om vad vi faktiskt gör. Socialdemokratiska budgetar - i regeringsställning och i alla oppositionsbudgetar - har innehållit mer pengar till skydd av natur. Det gjorde också vår senaste skuggbudget. Inte minst det är en viktig skillnad gentemot den sittande regeringens mycket oambitiösa politik.

Herr talman! Jag kan konstatera att Socialdemokraterna brukar prata om långsiktighet i politiken men till exempel lägger budgetförslag som bara sträcker sig ett år framåt. Då vet inte vilka ambitioner som Socialdemokraterna har när det gäller att skydda värdefull natur. Trots att det nu är mindre än tre månader kvar till valet ger man inte några som helst besked om vilka av alla de förslag som Miljöpartiet lägger och alla de förslag som Vänsterpartiet lägger som man är enig kring eller väljer att kasta i papperskorgen. Mot en enig allians, som i den här propositionen lägger fram ett batteri av förslag som kommer att ta oss närmare tio av våra miljökvalitetsmål, står en djupt splittrad opposition. Jag tror inte att förutsättningarna för att höja tempot i miljömålsarbetet är de bästa om man är djupt oenig. I propositionen finns det ett antal förslag om förändringar i lagstiftningen, till exempel förändring av biotopskyddet, som jag tror är jätteviktigt för att vi ska kunna nå miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap. Tyvärr ställer sig Matilda Ernkrans och Socialdemokraterna inte bakom det förslaget. Men man har en reservation där man kräver ytterligare åtgärder för Ett rikt odlingslandskap. Jag tycker att det hade varit en god idé om man kunde ha börjat med att ställa sig bakom de åtgärder som regeringen lägger fram för att vi ska klara just det målet. Vi måste ju skapa förutsättningar för jordbruket att existera. Jag såg tidigare att ordföranden för LRF Sydost satt på läktaren. Jag föreslår att du bokar in en träff med honom och följer med ut på några av de gårdar som finns till exempel på Öland och i Småland, för att med egna ögon se hur odlingshindren påverkar och äventyrar förutsättningarna för ett aktivt jordbruk och därmed äventyrar våra förutsättningar att nå miljökvalitetsmålen. I den här propositionen lägger vi fram ett batteri av åtgärder som kommer att ta oss närmare. Men självklart kommer ytterligare åtgärder att krävas. Det har vi att jobba vidare med bland annat i Miljömålsberedningen.

Herr talman! I mitt inledningsanförande kritiserade jag en av de bärande tankarna med den borgerliga regeringens skogspolitik, nämligen frihet under ansvar. Jag tycker att just frihet under ansvar blir extra tydligt när det kommer till skyddet av skog. Den största delen av regeringens skydd av skog sker med frivilliga avsättningar av skogen, där skogsbolagen alltså frivilligt säger: Det här ska vi skydda. Det är jättebra med frivilliga avsättningar, och jag välkomnar verkligen att seriösa skogsägare tar sitt miljöansvar. Men samtidigt är det ett problem när regeringen tillgodoräknar sig detta som ett skydd som en del av det allmänna skydd som man tillgodoräknar sig. Vi vet egentligen inte vilka naturvärden det blir med de frivilliga avsättningarna. Jag hörde en uppskattning på P1 för några veckor sedan, att ungefär en fjärdedel av de frivilliga avsättningarna hade låga naturvärden. Det lyftes också fram ett exempel med Sveaskog, att man märkte upp en gammelskog för avverkning, medan tallplanteringen inte så långt därifrån var en frivillig avsättning. Vi i Vänsterpartiet anser att det måste bli bättre ordning på de frivilliga avsättningarna. De måste vara permanenta över tid. Man ska inte kunna flytta runt bland olika avsättningar. Det måste vara bevisat höga naturvärden på dessa avsättningar. Självklart måste vi också kunna granska de frivilliga avsättningarna, så att vi vet att de tillför ett additionellt biologiskt mervärde för svenska folket. Jag skulle vilja fråga moderaten Johan Hultberg vad Moderaterna föreslår för att vi ska få bättre kvalitet i de frivilliga avsättningarna.

Herr talman! Låt mig börja med att ge Sveriges 330 000 skogsägare en eloge för det stora arbete som de har gjort på frivillig väg med att avsätta en mycket stor del av sin mark i naturvårdssyfte. Jag kan konstatera att under den förra regeringens tid, innan Alliansen tillträdde 2006, var tempot i skyddsarbetet när det gäller att nå delmålet Levande skogar mycket lågt. Men på den frivilliga sidan lyckades man faktiskt nå dubbelt så långt som man hade sagt. Det förtjänar att uppmärksammas. Den utvärdering som har gjorts av de frivilliga avsättningarna visade att en klar majoritet av avsättningarna höll ett mycket högt naturvärde och att övriga marker hade potential att utveckla höga naturvärden. I till exempel mina trakter i Småland har vi mycket skog som historiskt genomgående har brukats med ett produktionsperspektiv. Det är rena granplanteringar och så vidare. Där finns kanske inte i dag de absolut högsta naturvärdena. Men genom att skogsägare frivilligt avsätter en del av sin fastighet och spar den i naturvårdssyfte utvecklas högre värden där när de till exempel väljer att gynna ett ökat inslag av lövskog och ser till att det blir alltmer äldre skog på fastigheten och så vidare. Vad vi föreslår i denna proposition är ett nationellt skogsprogram som är ett viktigt verktyg för att bland annat hantera frågan om hur vi ska öka transparensen när det gäller de frivilliga avsättningarna. De stora bolagen har påbörjat ett bra arbete med att på en webbplats publicera var i landskapet deras avsättningar finns. Jag vet att familjeskogsbruken har ett intresse av att försöka göra någonting liknande. Men det är naturligtvis lite svårare när det gäller alla de privata skogsägarna som är just små och kanske inte äger mer än en handfull hektar skogsmark.

Herr talman! Jag skulle vilja fråga Johan Hultberg mer specifikt om Moderaterna och regeringen är beredda att vidta lagstiftningsåtgärder, så att de frivilliga avsättningarna blir permanenta, så att man inte kan flytta runt och byta skog när man tycker att det passar, och så att det är bevisat höga naturvärden som man skyddar. Det tycker jag skulle vara intressant att få svar på. När den största delen av skyddet handlar om frivillighet är det mycket viktigt att vi får bättre ordning på detta skydd. Det vore en sak om det bara var lite grann i marginalen som detta arbete gjordes. Då skulle jag kunna leva med det, för då skulle vi ha ett så stort statligt åtagande med nationalparker, naturreservat och så vidare. Men när detta är nästan den bärande delen i regeringens skyddspolitik för skogen är det mycket viktigt att vi får kvalitet. Skulle ni vara beredda att vidta dessa åtgärder som vi i Vänsterpartiet föreslår?

Herr talman! Låt oss först konstatera att lejonparten av målet om att skydda totalt sett 20 procent av Sveriges land- och sötvattenområden kommer att nås med formella avsättningar. Men det handlar inte bara om skogsmark utan om olika naturtyper, bland annat värdefulla fjällmiljöer och andra naturtyper. I mina öron låter det lite konstigt att vi, när vi har frivilliga avsättningar och har sett att skogsbruket har tagit ett stort ansvar och hittills har avsatt 1,1 miljoner hektar nedanför den fjällnära gränsen, så att säga skulle möta detta engagemang med lagstiftning från Sveriges riksdag. Då är det Jens Holm som tar över ansvaret. Från att det har varit överenskommelser i certifieringsorganisationerna flyttar vi beslutsmakten till Sveriges riksdag. Jens Holm ska diktera hur de frivilliga avsättningarna ska se ut och reglera desamma. Jag tror inte på den lösningen. Jag vill i stället uppmuntra frivilligheten. Det tror jag inte att man gör genom att komma med politisk klåfingrighet. Man måste faktiskt försöka jobba vidare i dialogform. Återigen vill jag konstatera att den analys som hittills har gjorts visar att det är höga naturvärden i de frivilliga avsättningarna. Men det är faktiskt också en poäng i att det finns möjligheter att flytta på de frivilliga avsättningarna i landskapet. Det kan vara så att man faktiskt hittar områden med högre naturvärden. Då är det på sätt och vis bra att man har den möjligheten till ett lite mer flexibelt skydd. Men, som sagt, bolagen har tagit flera viktiga steg för att öka transparensen när det gäller var de har sina avsättningar. Och familjeskogsbruken är mycket intresserade av att göra detsamma. Jag ser därför med tillförsikt på framtiden, men jag tycker att det är jätteviktigt att vi faktiskt uppmärksammar och ser de frivilliga insatserna.

Herr talman! Bevarandet av den biologiska mångfalden är en hörnsten och en grundförutsättning för ekosystemens långsiktiga kapacitet att bidra till människors välbefinnande och överlevnad. Därför är fortsatt skydd, förvaltning och restaurering av värdefulla naturområden nödvändiga. Men det är också nödvändigt att vi säkrar det ekologiska sambandet i landskapet. Ekosystemtjänsterna är en bas för samhällsekonomin och välfärden. Både den offentliga och den privata sektorn är direkt eller indirekt beroende av de tjänster som ekosystemen levererar. Herr talman! Det finns både ekologiska och ekonomiska argument för att värna miljön. Men i grunden är det ett annat argument, nämligen det moraliska. Det är ett moraliskt ansvar vi tar på oss inför framtida generationer. Vi har inte rätt att lämna över en värld till våra barn och barnbarn som är fattigare än den värld vi ärvde av våra föräldrar. Denna förvaltarskapstanke bottnar i en liberal idétradition som syftar till ett ansvarsfullt nyttjande av naturens resurser. Herr talman! Senast regeringen antog en proposition om biologisk mångfald var 1993. Inte undra på att jag känner en stor tacksamhet här i dag, och jag utgår från att vi alla delar glädjen att vi nu har denna proposition på bordet. Propositionen, som behandlas i betänkandet, är en strategi för biologisk mångfald och ekosystemtjänster fram till 2020 med syfte att intensifiera arbetet för att stoppa förlusten av biologisk mångfald och ekosystem. Strategin är framtagen i linje med den strategiska plan som togs fram i Nagoya, och där Sverige för övrigt var mycket drivande. Den är också i linje med EU:s strategi för biologisk mångfald som antogs 2011. Dessutom finns Miljömålsberedningens betänkande som en bas och som en grund i detta arbete. Herr talman! Jag ska gå in på olika detaljer och kommer in på skogsfrågorna som har varit aktuella här. I betänkandet tas den ökade andelen formellt och frivilligt skydd upp. Det har vi hört här i replikskiften. Men där tas även den nationella dialogen upp som omfattar ekologiska, ekonomiska och sociala värden. Vi har inte lyft fram de sociala värdena så mycket här i dag, men de är och kommer att bli oerhört viktiga. Det är bra att regeringen nu tydliggör det här arbetet och att man tydligt och klart slår fast att de höga naturvärdena ska skyddas långsiktigt. Nu skulle jag vilja säga någonting som det är viktigt att även oppositionen lystrar till, nämligen att regeringen också säger att frivilliga avsättningar ska vara transparenta så att deras geografiska läge, varaktighet och biologiska innehåll är möjliga att redovisa. Jag tycker även att det är viktigt, herr talman, att regeringen genom detta - och mycket med Miljömålsberedningens goda minne och medskick - tar bort de hinder som fanns för att kunna bedriva alternativa skogsbruksmetoder. Trots allt det positiva jag nu har lyft fram hade Folkpartiet i den bästa av världar önskat att vi använde Sveaskog ännu mer. Det handlar både om att använda Sveaskogs innehav mer som skydd och om att använda det som utbytesskog. Givetvis finns det alla möjligheter att vad gäller skogsvårdslagen så småningom också gå vidare och bli ännu skarpare och tydligare med den. Det är väl frågor vi får anledning att återkomma till i ett annat sammanhang. Herr talman! Ett ekosystem där många arter har försvunnit är känsligare för till exempel parasitangrepp och står emot effekterna av klimatförändringar väsentligt mycket sämre. Det är därför oerhört värdefullt att nu få en nationell samordnare på plats för att ta tag i det här med ekosystemtjänster. Det är viktigt att denna samordnare ska kunna fungera som en sammanhållande aktör mellan stat, kommun och näringsliv, för vi behöver den här kunskapen för att kunna arbeta framöver. Ekosystemtjänsternas värde ska kunna nå ut till samhällets alla aktörer. Ett ekologiskt sammanhang i landskapet utgör en förutsättning för att bevara landskapets biologiska mångfald och främja de viktiga ekosystemtjänsterna. Herr talman! Några av oss härifrån riksdagen hade i går möjlighet att lyssna till en oerhört intressant forskare från SLU. Hon heter Matilda Annerstedt van den Bosch, och hon beskrev vikten av naturen ur ett folkhälsoperspektiv. Det är väldigt viktigt att bli påmind om vad skogen och naturen bidrar med för att vi människor ska må bra och för att vi ska få möjlighet att läka kropp och själ. Det är för övrigt en fråga friluftslivet har lyft fram åtskilliga gånger, och man har gjort beräkningar på hur mycket vi som samhälle skulle tjäna inte bara mänskligt utan även rent ekonomiskt. För folkhälsans skull är det alltså också viktigt att det finns attraktiva, upplevelserika natur- och kulturmiljöer i alla delar av landet och att allemansrätten tas till vara på ett rätt och riktigt sätt. Flera myndigheter och branscher har själva uppmärksammat det sociala värdet av våra skogar. Att tillgängliggöra skog och mark genom vandringsleder, ett varsamt brukande, stadsnära tillgänglighet och tecknade naturvårdsavtal är metoder vi borde använda oss av. I det här sammanhanget är jag alldeles övertygad om att skogsprogrammet och de dialoger som nu pågår har stor betydelse. För att komma in på ett helt annat ämne: Efter narkotika och vapen är miljöbrott den största illegala verksamheten i världen. Det internationella samarbetet mot smuggling och olovlig jakt måste därför fördjupas. Tack vare mycket av det regeringen bidrar med sker nu en förstärkning för att koordinera arbetet mot artskyddsbrott, där regelefterlevnaden när det gäller internationell handel med utrotningshotade arter kommer att kunna skärpas. Avslutningsvis, herr talman, vill jag än en gång konstatera att miljöområdet är ett av de områden som tydligast påvisar att det inte fungerar att vara nationalist. Man måste samarbeta över nationsgränserna. Sverige måste fortsatt vara en stark röst i EU och visa att vi har höga miljöambitioner. Vi ska vara redo att fatta de skarpa, bindande besluten - inte minst inför Paris 2015. Vi ska vara med och driva på resten av världen. Varje människa har ett eget ansvar för sina handlingar i rollen som ägare, brukare, producent eller konsument, men det handlar också om att vi nationellt har ett stort och viktigt ansvar. Kunskap måste till. Ett samhälle som främjar kunskap och nytänkande har bäst möjligheter att ta sig an miljöutmaningarna. Det är därför vi ska bidra med det här i EU-samarbetet, som ett instrument. EU:s ambitioner på miljö- och klimatområdet måste därför höjas, och regelverken måste skärpas. Fler gemensamma beslut på EU-nivå och på global nivå är också nödvändiga, inte bara för miljöns skull utan också för att skapa en rättvis konkurrens och rättvisa möjligheter. Jag yrkar bifall till betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

Herr talman! Anita Brodén försöker få det att låta som att det är första gången det görs någonting om biologisk mångfald sedan 1993. Det är inte riktigt sant; inte ens om man nöjer sig med de propositioner som har orden "biologisk mångfald" i titeln stämmer det. Jag gjorde en sökning medan Anita Brodén talade. Det viktiga är dock inte vad man skriver i titeln, eller ens vad man skriver i den vackra brödtexten, utan vad man faktiskt gör. Jag tycker att det är ett problem att den här regeringen har pratpropositioner där man skriver väldigt vackert om biologisk mångfald medan det man gör går åt helt motsatt håll. Vi talade om uppluckringen av strandskyddet alldeles nyss, och i den här propositionen föreslår man uppluckringar av biotopskyddet. Vi ska inte ens nämna rovdjurspolitiken - eller det kan vi göra, förresten! Nej. Vi har en miljöförening, Naturskyddsföreningen, som har granskat naturvårdspolitiken under den här regeringens mandatperiod. De har tittat på sådana saker som bland annat rovdjurspolitiken - så klart - men också skydd av natur både på land och i hav, marina däggdjur, strandskydd och sådant. De sammanfattar kort och gott så här: Granskningen visar stora brister inom samtliga granskade områden i relation till beslutade mål och internationella åtaganden. Regeringen har, med få undantag, i praktiken inte drivit en politik som stärker skyddet för naturen och de grundläggande ekosystemtjänsterna, även om retoriken ofta handlar om behovet av just detta. Tvärtom finns ett flertal exempel på beslut och åtgärder som under mandatperioden har försämrat förutsättningarna för en stark naturvårdspolitik. Så säger alltså Naturskyddsföreningen. Tycker man att de är extremister kan man ju lyssna på Naturvårdsverket, den statliga myndigheten som säger att vi misslyckas med 14 av 16 miljömål. Att då stå här och slå sig för bröstet klingar lite ihåligt. Jag vet att Anita Brodén personligen vill väl - det tvivlar jag inte på - men det viktiga är ju inte att vi har en bra retorik utan att vi har en bra politik. Det ser inte jag att vi har, och det ser inte heller OECD att vi har - i sin granskning av miljöpolitiken säger de att de saknar ett trovärdigt svar på frågan hur vi ska klara miljömålen. Klarar vi miljömålen med det här?

Herr talman! Absolut, det handlar både om att vara ödmjuk och om att våga lyfta fram och vara stolt över de positiva saker som händer och sker. Vi kommer ju att ha ett betänkande till, som tar upp miljömålen. I det samlade arbetet i Miljömålsberedningen har vi nu har kommit överens om ett antal etappmål, och flera av dem är och blir skarpa förslag i regeringen. Det handlar om en giftfri miljö. Det handlar om avfallsfrågor. Det handlar om den biologiska mångfalden. Det gör att jag har all anledning att känna att vi har tagit viktiga steg framåt. Vi har också på ett sätt som inte har skett tidigare kunnat jobba inom EU med till exempel en hållbar fiskeriförvaltning och kunnat ha en internationell dialog men också i de stora internationella sammanhangen med tredje världen. Jag tycker att vi har anledning att lyfta fram alla dessa positiva saker. Sedan är jag fullständigt medveten om att vi har ett antal utmaningar framför oss, och dem ska vi ta steg för steg. Men vi har nu en plattform vad gäller ekosystem och ekosystemtjänster. Jag tycker att den tidigare dialogen vad gällde hållbarhetsindikatorer var intressant. Det ligger oerhört mycket i det som sades. Förhoppningsvis, herr talman, kommer det att kunna bli nästa steg som vi tar. Men det som har tagits upp nu, som handlar om invasiva främmande arter, hotade arter, genetisk mångfald och biologisk mångfald, är sådant som jag tycker är värt att lyfta fram från talarstolen här i dag.

Herr talman! Jag lyfter gärna fram också de insatser som Miljöpartiets europaparlamentariker Isabella Lövin har gjort för fiskepolitiken. Men om det ska vara ett argument för att regeringens politik är förnämlig kanske man behöver komma med något bättre. När det gäller miljömålsberedningens olika etappmål var det inte på något sätt enighet om de etappmål som regeringen nu har lagt fast i samband med propositionen om skyddade områden i vatten och i hav. Tvärtom vill Miljöpartiet bland annat ha större skyddade arealer, inte minst för skog men också för marina områden, så att det bättre stämmer överens med både de miljömål som vi själva antagit och de internationella åtaganden vi gjort på miljöområdet. Frågan hänger alltså lite grann i luften. Tror Anita Brodén på allvar att vi med de miljömål som vi har antagit och med de förslag ni lägger fram i propositionen kommer att klara de miljömål som vi i dag missar? När jag ändå har någon minut kvar vill jag också slänga in frågan om det svenska artprojektet, som varit lite av en symbolfråga för synen på biologisk mångfald i Sverige. Om man pratar om vikten av biologisk mångfald, att synliggöra värdet av ekosystemtjänster, har artprojektet varit ett projekt som just velat synliggöra den biologiska mångfald vi har i Sverige. Det var många som tyckte att det var otroligt onödigt av regeringen att dra ned med 10 miljoner, som med all respekt är väldigt lite pengar i budgeten för hela Sverige, på det svenska artprojektet. Det urholkar det värdefulla arbete som har bedrivits med att synliggöra värdet av den biologiska mångfalden i Sverige. Skulle man inte kunna tänka sig att följa ekosystemtjänstutredningen och ge tillbaka de här pengarna? Det är så lite pengar för Sverige som helhet, men det är väldigt mycket pengar för en viktig insats för den biologiska mångfalden i Sverige.

Herr talman! Jag tackar för alla frågor. Jag är alldeles övertygad om att vi har tagit viktiga steg framåt, men självklart kommer vi att behöva ta fler. Vi har en jord och ett ansvar, och givetvis kommer vi hela tiden att se vad som behövs ytterligare. Det handlar om avsättningar, om sättet att bruka och om att se en helhet. Vi måste kunna se klimatet, miljön och energin som en helhet. Vi behöver också få med hela det civila samhället, företag och givetvis stat och kommun. Det är värt att verkligen lyfta fram alla de kommuner, företag och enskilda personer som har gjort sitt yttersta och arbetar intensivt för att ta sitt ansvar. Men, som ett ärligt svar på Helena Leanders fråga, nej, det kommer inte att räcka i framtiden. Vi är tvungna och bör ta nästa steg. Det är jag övertygad om. Vad gäller artprojektet är det en hjärtefråga för Folkpartiet. Vi kommer att noga följa det. Där har ju forskningen och kunskapen en bas. Utan kunskap, forskning och dokumentation står vi oss slätt. Därför måste detta viktiga arbete på olika sätt få fortsätta och leva vidare.

Herr talman! Jag är glad över att Anita Brodén tar upp de frivilliga avsättningarna. Det är en väldigt stor del av regeringens politik för att skydda skog. När jag tidigare ställde frågan till moderaten Johan Hultberg gav han inte något konkret förslag på skärpningar av kraven på dem som avsätter frivilligt. Som jag tolkade det tyckte han att det inte behövde göras någonting. Du öppnade för det. Du sade att det står i betänkandet som vi diskuterar att det är biologisk mångfald som ska gälla även i de frivilliga avsättningarna. Hur ska man uppnå det? Det är en sak att man säger att det ska vara biologisk mångfald som gäller även i de frivilliga avsättningarna. Men hur ska vi kunna se till att det verkligen blir på det sättet? Om vi skulle fatta sådana beslut som vi tar upp i vår reservation där vi slår fast att de måste vara permanenta över tid, att det måste vara höga naturvärden och att man får specificera på vilket sätt det ska vara skulle vi få högre kvalitet i de frivilliga avsättningarna. Är Folkpartiet berett att gå med oss rödgröna om de kraven? Min andra fråga rör toppmötet i Nagoya i Japan för snart fyra år sedan om biologisk mångfald. Det är jättebra att Anita tog upp det. Det rör en mängd viktiga saker. Det handlar om hur mycket mer mark- och havsytor som vi ska skydda men också hur vi ska hjälpa utvecklingsländerna att få ekonomisk ersättning för de genetiska resurser som vi i dag använder. Nu har det gått nästan fyra år. Sverige har inte ratificerat Nagoyaprotokollet. Norge har ratificerat Nagoyaprotokollet, Indien har ratificerat Nagoyaprotokollet, en mängd utvecklingsländer har gjort det, men inte Sverige. Du representerar regeringspartierna, Anita. När kommer Sverige att ratificera Nagoyaprotokollet om biologisk mångfald?

Herr talman! Tack för viktiga frågor, Jens Holm! Jag börjar med de frivilliga avsättningarna. Jag läste vad Miljödepartementet sade, regeringen med andra ord. Där står det väldigt tydligt att de frivilliga avsättningarna ska vara transparenta så att deras geografiska läge, varaktighet och biologiska innehåll är möjligt att redovisa. Det är ett oerhört viktigt steg. Jag är alldeles övertygad om att också Jens Holm är mycket väl förtrogen med hur det är i naturen. Vissa biologiska värden och naturvärden kan vi se direkt. Andra värdefulla biotoper kan komma efter ett antal år om det är rätt förutsättningar. Därför är det väldigt svårt att köra den restriktiva linje som Jens Holm för fram att det ska vara här och nu. Det är viktigt att vi skapar förutsättningar. Det står också tydligt. Det finns frivilliga avsättningar av hög klass på längre sikt. Det ska vi vara medvetna om. Men vi ska också vara medvetna om att det är betydelsefullt att vi har transparensen. Det är någonting som vi förde fram väldigt tydligt i Miljömålsberedningens arbete. Vad gäller Nagoyaprotokollet och genetiska resurser är det en fråga som egentligen inte har kommit ut så mycket som den borde. Det var ett av de riktigt viktiga besluten som antogs i Nagoya. Jag minns mycket väl Andreas Carlgrens hårda arbete för att få de frågorna på plats. Vad gäller ratificering är jag svaret skyldig. Eftersom vi var pådrivande borde det i rimlighetens namn vara väldigt nära förestående att också Sverige är berett att ratificera.

Herr talman! Vad gäller de frivilliga avsättningarna är det lovvärt att regeringen skriver att de ska vara transparenta och att målsättningen ska vara att det ska vara biologisk mångfald som gäller. Jag måste ändå fråga Anita: Hur ska vi nå dithän? Hur ska avsättningarna blir transparenta? Hur ska vi kunna säkerställa att det blir hög biologisk mångfald som gäller även på de frivilliga avsättningarna? Det är just det som Naturvårdsverket, alla miljöorganisationer och vi partier på den rödgröna sidan kritiserar. Det är inte det faktum att skogsbolag frivilligt avsätter skog. Det är väldigt bra och viktigt. Men vi kan inte säkerställa innehållet i avsättningarna. Det är problemet. En annan sak kan vara ifall våra myndigheter, till exempel Skogsstyrelsen, kunde göra stickkontroller så att man kunde kontrollera frivilliga avsättningar och åka ut och titta vad de håller för klass. Skulle Folkpartiet vara berett att backa upp ett sådant förslag? När det gäller Nagoyaprotokollet tror jag att det förhåller sig så här. Det är bra att Anita är ärlig. Man kan inte ha koll på allt som regeringen ansvarar för. När jag har talat med regeringen om den här saken säger man: Vi måste vänta på EU, och EU har som organisation inte ratificerat. Jag vill understryka att vi var part vid Nagoyatoppmötet. Det är vi som ska ratificera. Vi behöver inte vänta på EU. Vi skulle kunna ratificera. Det har gått tre och ett halvt år. Det är alldeles för lång tid. Nagoyaprotokollet träder inte i kraft förrän minst 50 parter, det vill säga 50 länder, ratificerar och införlivar slutsatserna i sin lagstiftning. Norge och en mängd andra länder har lyckats göra det. Det är tråkigt att Sverige sackar efter. Vi jobbade hårt efter toppmötet. Men nu måste vi också göra jobbet här hemma med vår lagstiftning.

Herr talman! Vad gäller transparens är det transparent i ett antal bolag. Där är de frivilliga avsättningarna mycket transparenta. Det är nästa steg som nu tas. Det står mycket tydligt att de ska vara möjliga att redovisa. Jag känner att vi har tagit ett stort och viktigt steg framåt. Den möjligheten finns självklart. Här har vi lite olika infallsvinklar vad gäller tilltro. Jag har stor tilltro till skogsbrukare och familjeskogsbrukare, och vi har sett att det sker en utveckling i positiv riktning hos våra bolag. Jag minns inte om Jens Holm hade möjlighet att vara med till exempel för bara ett par månader sedan när Södra hade en årskonferens. Där visade man på sitt genuina dialogarbete, sitt arbete med frivilliga avsättningar och också arbetet med den sociala dimensionen. Jag menar att det sker mycket. Vi måste hela tiden genom politiska beslut och genom att ha tilltro till att människorna som arbetar med det här gör goda saker och verkligen anstränger sig. Nog sagt om detta - jag utgår ifrån att man gör stickprov och så vidare i och med att det finns en redovisning. Vad gäller ratificering och EU kan jag bara säga att jag tar med det. Jag tycker att det är en viktig poäng som har förts fram här i dag.

Herr talman, ledamöter och åhörare! För mig som centerpartist och utbildad ekologisk ekonom är och känns den debatt som vi nu för om en strategi för biologisk mångfald och ekosystemtjänster lite extra viktig. Biologisk mångfald och ekosystemtjänster har ett värde i sig, men de utgör också en viktig grund och förutsättning för det samhälle vi har. Ekosystemtjänster och biologisk mångfald förser oss med en hel massa nyttigheter som samhället inte skulle fungera förutan. Här lyfts fram strategier för att få in värdet av ekosystemtjänster i ekonomiska kalkyler, till exempel. Jag kan dra mig till minnes hur det var under min utbildningstid och även därefter. Då fanns en diskussion om att det är fult att sätta monetära värden på ekosystemtjänster. De är liksom okränkbara. Men för mig förminskar det inte egenvärdet hos en ekosystemtjänst att man sätter ett ekonomiskt värde på den. Det berikar och förökar snarare möjligheten att få in och förvalta ekosystemtjänster på ett klokt sätt. Det är en viktig förutsättning och en viktig grund i hela tänket i den proposition som vi debatterar. Jag har också haft förmånen att få vara med och under processen ta fram delar av det underlag som propositionen vilar på. Jag sitter precis som flera andra här i kammaren som ledamot i Miljömålsberedningen. Vi lade fram ett viktigt underlag i juni förra året. Det var en strategi för en långsiktigt hållbar markanvändning inriktat på skogslandskapet. En viktig utgångspunkt som lades fram i Miljömålsberedningens betänkande med inriktning på skogslandskapet är att vi måste se en helhet - formellt skydd i kombination med frivilligt skydd i kombination med ett hållbart brukande av skogen som helhet. Det är denna helhet som skapar förutsättningarna för att nå miljömålen. Jag vill understryka att detta skapar en förutsättning för att nå miljömålet Ett rikt odlingslandskap och miljömålet Levande skogar. Men det skapar också förutsättningar om man sätter in detta i en helhet. Det är viktigt att också snegla på andra miljömål. Om man brukar skogen på ett hållbart sätt underlättar det också möjligheten att nå miljömålet när det gäller klimat. Det är viktigt att inte glömma bort det. Man får inte suboptimera och fokusera på ett mål och sedan glömma de andra och hur de hänger ihop. Detta är lite grann tanken med hela Miljömålsberedningen - att se synergier och att få miljömålsövergripande strategier. I betänkandet och propositionen finns en viktig förändring av skogslagstiftningen. Det handlar om hur Skogsstyrelsen ska kunna bedriva sin myndighetsutövning. Om man vill göra en avverkning i dag gör man en avverkningsanmälan. Då måste Skogsstyrelsen först lägga fram ett råd som markägaren inte följer för att först därefter kunna utfärda ett föreläggandeförbud. Det säger sig självt att det blir ett extra moment som gör att Skogsstyrelsen inte kan utöva en snabb och effektiv myndighetsutövning. Detta mellansteg tar vi nu bort. Skogsstyrelsen kan direkt gå på ett föreläggande om förbud om det kommer in en avvecklingsanmälan i ett område där man ser att det finns höga naturvärden som man måste skydda. Detta kan tyckas vara en futtig lagändring i sammanhanget. Men det här är nog så viktigt. Vi hade denna diskussion i Miljömålsberedningen: Ju tidigare en markägare är med att göra sin traktplanering och om man gör den ordentligt - och det gäller både vad man ska göra och hur man forsla ut virket och så vidare - blir det väldigt mycket bättre. Det här är ett litet bidrag lagstiftningsmässigt, men jag tror att det kommer att betyda mycket i praktiken. Herr talman! Ett förslag som Miljömålsberedningen presenterade men som inte finns med i propositionen handlade om en ny skyddsform, ett så kallat ekolandskap. Det fanns med under remissomgången, som Johan Hultberg var inne på. Man kan säga att förslaget sköts i sank från två håll. Det gjordes dels från miljöorganisationer, som tyckte att det var för lite styrning och för lite skydd inbyggt i förslaget, dels från jord- och skogsbrukare, som tyckte att det var för mycket styrning uppifrån. I stället har regeringen gått vidare med ett förslag som har beretts av Naturvårdsverket. Det handlar om att göra regionala handlingsplaner för grön infrastruktur. Tanken med ekolandskapen var ganska stor. Det handlade om 1 350 000 hektar fördelade på 25-30 områden. Men det gällde just områden i landskapet. Tanken med grön infrastruktur är att de regionala handlingsplanerna ska omfatta alla län. Det ska vara ett tydligt underifrånperspektiv. Syftet med planerna är att identifiera naturområden, biotoper, strukturer och element i landskapet som skapar ett ekologiskt sammanhang där och som utgör en förutsättning för att bevara landskapets biologiska mångfald och främja ekosystemtjänster. Detta är lite intressant. När det gäller tanken från Miljömålsberedningen med ekolandskapen och tanken från regeringen med grön infrastruktur är syftet detsamma. Men de regionala handlingsplanerna för grön infrastruktur har ett tydligare underifrånperspektiv. Vi är i Sverige i dag duktiga på att bevara enskilda objekt och enskilda områden i landskapet, men vi är sämre på att få ett samband mellan dem och en konnektivitet. Vi vill få den gröna infrastrukturen så att olika djur och växter kan förflytta sig. De ska inte bli isolerade till en ö i landskapet, utan de ska kunna förflytta sig. På så sätt blir ekosystemen mer resilienta, det vill säga tåligare mot olika störningar. Syftet är alltså detsamma, men arbetssättet är annorlunda. Matilda Ernkrans framförde kritik mot att regeringen inte gick vidare med förslaget från Miljömålsberedningen. Nej, förslaget sköts i sank från två håll - från miljörörelsen och från markägarna. Då tycker jag att det inte är mer än rätt att man inte går vidare med det utan i stället tar ett berett förslag från Naturvårdsverket. Herr talman! Ett förslag som inte fanns med i Miljömålsberedningens förslag men som finns i propositionen handlar om att göra en förändring av det generella biotopskyddet och att klargöra förutsättningarna för att få dispens från detta skydd där dispensen avser en åtgärd som underlättar för jordbruket men som inte äventyrar biotopskyddets syften. I betänkandet finns en reservation från Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som motsätter sig förändringen. De skriver i sin reservation: "Om man vill införa lättnader i biotopskyddet bör dispensmöjligheten snävas in till de områden och de biotoper där biotopskyddet kan utgöra ett problem för jordbruket, såsom diken och stenmurar i skogs- och mellanbygder." Jag noterar att det står om man vill införa lättnader i biotopskyddet. Detta skriver man alltså i en reservation där man avslår regeringens förslag. Men man kommer inte med något annat. Alltså är Miljöpartiet och Vänsterpartiet kvar i status quo. Jens Holm säger att han inte förstår hur detta kan underlätta för att nå miljömålen Ett rikt odlingslandskap och Ett rikt växt- och djurliv. Jag har haft förmånen att vara på Öland till exempel och har av lokala LRF på ett mycket pedagogiskt sätt fått beskrivet och visat hur biotopskyddet försvårar för rationellt brukande. Det handlar om åkerlappar på kanske en hektar omgärdade av stenmurar med en liten öppning. Oavsett om man bedriver ett konventionellt jordbruk eller ett ekologiskt jordbruk har man ganska stora vallmaskiner, och öppningarna i stenmurarna är ganska små. Om man då inte får göra en liten öppning på ytterligare en meter i stenmuren för att över huvud taget komma in med maskinerna blir den åkerlappen inte brukad. Det som är intressant är att syftet med biotopskyddet för till exempel en stenmur - Johan Hultberg var inne på det - är att bevara biotopen. Det är viktigt att notera att en biotop i ett odlingslandskap, en stenmur med insekter, växter och djur som lever där, är beroende av solbelysning. Om man inte kommer in med maskinerna och kan bruka åkerlappen blir det inte brukat. Det behövs inget tillstånd för att sluta bruka och för att det ska börja växa igen. Då blir stenmuren inte solbelyst, och vi får inte ett biotopskydd som uppfyller sitt syfte. Tvärtom motverkar det sitt eget syfte. Då har vi inte ett rationellt biotopskydd, och därför måste det förändras. Och den här förändringen underlättar genom att underlätta brukandet. Vi har haft ytterligare diskussioner i Miljömålsberedningen där vi tydliggör att själva brukandet av odlingslandskapet är en viktig del för att uppnå miljömålen. Det handlar egentligen om precis samma tema, att underlätta brukandet. Då måste man också kunna underlätta för dispenser från ett generellt biotopskydd. Med det vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet i sin helhet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

Herr talman! Jag var lite nervös för att inte kunna ta replik på Roger Tiefensee eftersom jag lyckades slarva bort mitt kort under voteringen. Jag sprang runt här, men lyckades hitta det tills det var dags i alla fall. Det innebär också att jag kan svara på Roger Tiefensees frågor om biotopskyddet. I Sverige är det normalt regeringen som lägger fram förslag till lagstiftning. Anledningen till det är att det ska vara väl berett och att det ska kunna processas genom Lagrådet och alla sådana saker. När oppositionen har synpunkter föreslår man oftast inte egna lagändringar. Det kan man göra om man tycker att man har på fötterna och det kanske är förhållandevis enkla saker, men oftast talar man om hur man tänker sig det hela. Och regeringen får återkomma med ett förslag i den riktningen. Det är så Miljöpartiet har agerat när det gäller biotopskyddet. Vi ser också att det finns en motsättning i att bevara jordbrukslandskapet där biotoperna ligger. Men vi vill inte ha ett alltför urholkat biotopskydd där viktiga småbiotoper läggs ned i onödan. Vi har försökt fundera på hur man skulle kunna differentiera det här på ett enklare och tydligare sätt än regeringen har föreslagit. Om man tittar på en rapport som Jordbruksverket har tagit fram, under det generella biotopskyddet, kan man se att de har gjort en enkät med jordbrukare. De ser då att "ur brukningssynpunkt är biotopskyddsproblemen i stort sett begränsade till diken och stenmurar". Åkerholmar och sådant ligger däremot ofta där de ligger för att det är svårt att odla där. Därför är de inte ett problem på samma sätt. Jordbruksverket säger också att i slättbygderna är brukningsproblem kopplade till småbiotoper generellt sett små. Vi menar att man då skulle kunna ha en begränsning som bara handlar om just dikena och stenmurarna i skogs- och mellanbygder där det kan vara ett reellt problem men som inte öppnar för urholkningar av biotopskyddet i områden där det generellt sett inte är ett stort problem.

Herr talman! Jag vill tacka Helena Leander för frågeställningen. Det är bra att Miljöpartiet uppenbarligen ser problemet. Men det vore också bra om Miljöpartiet såg problemet med sitt eget agerande. Ni avslår en - som jag tycker - nödvändig förändring. Sedan säger ni att regeringen måste komma med förslag i en viss riktning. Det går att tycka till här i riksdagen och göra ett så kallat tillkännagivande. Men det gör ni inte. Ni avslår bara rakt av, och sedan skriver ni om man vill. Då är det intressant att veta om Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill göra en förändring av biotopskyddet för att underlätta att bedriva jordbruk även där det finns odlingshinder som är skyddade genom biotopskydd och för att man ska kunna ha en mer flexibel dispensmöjlighet för att underlätta odling. Det är en bra signal att man vill, men det ni skriver är slirigt. Det står om man vill; det är inte tydligt att man vill. Det vore bra om ni inte bara ser problemet utan också adresserar det. I dag funderar många kanske på om det är värt att fortsätta bruka. Vi har mosaiklandskap och små åkermarker och så. Man måste kunna bruka dem rationellt utan specialmaskiner för en liten åkerlapp om man har andra större sammanhängande åkrar och större maskiner. Man måste kunna använda samma maskiner på båda ställena, och det är just det som dispensmöjligheten är till för att åtgärda.

Herr talman! Det som jag redogjorde för nu är sådant som vi har skrivit i vår motion. Vad vi vill göra är alltså ganska tydligt. Sedan kan man alltid fundera på ordval, och om ordet "om" är det bästa. I min värld är det ganska tydligt att regeringen vill göra förändringen och luckra upp biotopskyddet. Och om regeringen nu vill göra den förändringen har vi ett förslag på hur man skulle kunna göra i stället. Det behöver egentligen inte vara mycket krångligare än så. Jag tror att vi måste ha ett smart skydd om vi ska ha en bevarad biologisk mångfald i odlingslandskapet. Och småbiotoperna är en av de viktiga refugerna för biologisk mångfald i dag. Vi ser att småbiotoperna minskar, och de arter som är knutna dit hotas av det. Även om regeringen tycker sig ha hängslen eller livrem genom att lättnaden inte ska kunna hota den biologiska mångfalden är det ofta en bedömningsfråga. Det är kanske inte lätt för den enskilde bonden att gå ut och göra artinventeringar och leda i bevis att just det stenröset inte är tillhåll för den och den arten. Därför menar jag att om man på ett övergripande plan kan se att vi har ett problem med biotopskyddet här för att över huvud taget hålla landskapet öppet kan man vara tydlig med att vi kan göra begränsningar just där. Att däremot öppna upp för ett större område, fler småbiotoper än vad som är nödvändigt, är bara onödigt. Då är det bättre att begränsa utformningen av lättnaden i biotopskyddet. När jag ändå står här kan jag passa på och ställa samma fråga som jag ställde till Anita Brodén. Tror Roger Tiefensee att vi kommer att klara de miljömål som är knutna till biologisk mångfald med den här propositionen?

Herr talman! Jag kan börja med den sista frågan. Jag tror att vi kommer närmare att uppnå miljömålen. Det vore förmätet av mig att inte se att vi har väldigt stora utmaningar. Vi kommer också att ha en diskussion om miljömålssystemet som helhet efter den här debatten. Det är bara att inse att vi alla - oavsett parti - har stora utmaningar när det gäller att nå våra miljömål. Men då måste vi också se vilka smarta åtgärder vi kan göra för att underlätta. Jag menar att dispensmöjligheten för att kunna förändra ett i dag biotopskyddat odlingshinder i landskapet är en bra åtgärd. Jag beklagar att Miljöpartiet inte ser den positiva miljöeffekt som det innebär. Småbiotoper är viktiga att bevara, men brukandet är en viktig del av bevarandet. Brukandet av åkermarken gör att åkern är öppen och att det biotopskyddade objektet är solbelyst till exempel. Som jag sade i mitt anförande fordras det inget tillstånd för att sluta bruka en åkerlapp. Därför är detta ett bra förslag som är generellt och väldigt tydligt. Som länsstyrelse går det inte att säga: Nej, det där är lite otydligt. Det har vi svårt att ge dispens för. Det här är extremt tydligt. I andra sammanhang, när det gäller strandskydd och sådant, har vi haft ett syfte med lagstiftningen men praxis kanske har blivit annat än syftet. Jag har svårt att se att praxis skulle kunna bli något annat än att man får dispenser och får möjlighet att bedriva ett rationellt jordbruk även när man har den här typen av odlingshinder i landskapet. Då får vi både bättre konkurrenskraft för svenskt jordbruk och en bättre miljö i och med att de biotopskyddade objekten kan fortsätta vara solbelysta till exempel.

Herr talman! Det här ärendet handlar om Sveriges strategi för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. I dag debatterar miljö- och jordbruksutskottet ett antal betänkanden med stor bäring på hur vi värnar vår miljö och natur och hur vi kan leva ett gott liv som kombinerar brukande, vård och skötsel av vår natur med en tillväxt. Kort och gott: Hur ska vi få ett förvaltarskap att fungera? Det betänkande som nu behandlas tar upp både smått och stort, kan tyckas. Det tar tydliga grepp om det som är de övergripande miljömålen på detta område. Det har berörts av tidigare talare, och vi återkommer till det i vårt nästa betänkande, det vill säga den rapport som OECD har tagit fram och som visar att Sveriges arbete med miljömålen är föredömligt och på god väg. Trots det når vi inte miljömålen, och vi kommer tillbaka till det i nästa debatt, det är jag övertygad om. Det betänkande som vi nu behandlar är ett steg på vägen för att hitta lösningar. Det behandlar såväl stora som små frågor. En del kan tycka att förändringar i biotopskyddet och ekosystemtjänsterna när det gäller hur vi hanterar våra stenmurar och stenrösen är en liten fråga, men det är den inte. Det är en av de viktiga punkter som många lantbrukare har pekat på. För att kunna bruka sin åkermark i dagens mer maskinella, rationella och många gånger storskaliga lantbruk krävs det att regelverket förändras, att vi möjliggör för olika ansatser för att se till att - som Roger Tiefensee nyss sade - solens strålar kan lysa på kattfötterna i dikesrenen för att vi fortfarande ska kunna ha en biologisk mångfald, för att vi fortfarande ska kunna se rara arter och sällsynta växter, för att djur ska ha möjlighet att växa. Jag ska bara ge ett eget exempel. Det är fascinerande att se tranan som ligger på ägg varje gång jag kommer till min hemort. Jag väntar på att det snart ska flyga upp någonting vid hennes sida. Herr talman! Det är ett sätt att visa att vi behöver förändra för att möjliggöra. Rigid lagstiftning kan bli för rigid. Vi måste se till att diken, stenmurar och odlingsrösen kan förändras och också ersättas på annat sätt när så är lämpligt. Jag vet att detta välkomnas i allra högsta grad av lantbrukare i mina trakter på småländska höglandet där det finns gott om stenmurar och stenrösen. Däremot är det snart för få som kan bruka åkrarna. Det är också viktigt att se att vi med dagens betänkande har att behandla ett antal motioner. De passeras ganska tyst här från talarstolen, men jag kan konstatera att Sverigedemokraternas frågor är ganska ensidiga i de här debatterna. Vi behöver ju se både smått och stort, men det har väl sin grund i att vi övriga har den gemensamma synen att vi har ett klimat värt att värna om och vårda, som vi måste ta ansvar för. Hur vi sedan gör det diskuterar vi här och har lite olika åsikter om. Miljömålsarbetet tar sin utgångspunkt i att vi ska lämna en lösning på det som är negativ påverkan till våra barn och barnbarn både här och internationellt. Vi ska alltså inte exportera problemen. I dagens betänkande blir det tydligt, och Anita Brodén lyfte fram att det var ganska många år sedan man senast tog ett sådant här stort grepp på miljömålsområdet när det gäller biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Regeringen beslutade i februari i år om ett antal mål i det här sammanhanget. Några mål beslutades redan 2012. Jag ska nämna några av de mål som nu beslutades och som ligger till grund för mycket av det som står i propositionen: För det första gäller det helhetssyn på markanvändningen. Där jobbar Miljömålsberedningen också med att ta ytterligare ett steg i det perspektivet, och resultatet kommer i närtid. Där är jag mycket glad över att vi har kunnat ta viktiga steg i avvägningar mellan målkonflikter. För det andra gäller det skydd av landområden, sötvattenområden och marina områden. Här har Sverige varit och är en föregångare, inte minst med tanke på vår tilltro till att människor vill vara med och påverka. För det tredje gäller det markägarperspektivet. För det fjärde gäller det frivilligheten - jag kommer tillbaka till den. För det femte gäller det miljöhänsyn i skogsbruket i stort. För det sjätte gäller det förändrade möjligheter att få ett variationsrikt brukande av skogen. Det har lämnats ett antal uppdrag till följd av detta till de myndigheter som har ansvaret. Det gäller inte minst det som sattes i gång för någon månad sedan, en dialogprocess i ett nationellt skogsprogram. Jag var med vid det första mötet och jag har förhoppningen och förväntar mig att alla aktörer vill bidra i det arbetet, så att vi kan komma vidare med en skogspolitik och ett skogsprogram som bygger på de två jämställda mål som Sverige har för den näring som är så viktig och som de flesta av oss brukar peka på när det är skolklasser på besök här i riksdagen som en av de två grundbultar som är viktiga för svensk utveckling, nämligen jord- och skogsbruket samt malmen i norr. Det illustreras av de tavlor som är uppsatta i taket på Bankhallen. Dessa grundbultar ger bas för den grund vi står på, och det är det som det här utskottet så ofta får debattera. Herr talman! Jag har också förmånen att sitta med i Miljömålsberedningen. Flera talare före mig har sagt att det här betänkandet och den här propositionen inte är identiska med det som vi i Miljömålsberedningen sade. Nej, vi kanske inte alltid är klokast. Jag tror att Roger Tiefensee berörde att när man skickar ärenden på remiss så kommer det in andra synpunkter och tankegångar som gör att regeringen har tagit andra steg i arbetet. Däremot stämmer inte det som har anförts av tidigare talare, att det inte finns underlag och att det inte finns siffror som visar vad regeringen vill nå med det här arbetet. Det är ytterst tydligt, och det är bara att läsa det som ligger till grund för de beslut som regeringen har fattat från februari månad för att se att man har tagit sin utgångspunkt i de beräkningar som Miljömålsberedningen gjorde. Man har tydligt talat om när man har modifierat dem och varför och på vilka grunder. Det finns alltså en tydlighet i att vi inte gör avkall på goda underlag i det arbete som utförs. Herr talman! Frivilligheten har ifrågasatts. De två viktiga punkterna i ökade arealer när det gäller skogssidan är att staten får gå in med ersättningar men också de frivilliga avsättningarna och det frivilliga skyddet. Efter att för någon månad sedan ha varit med på en EU-politisk debatt där vi tangerade den svenska skogspolitiken på ort och ställe utanför Kalmar där Södra skogsägarna hade sin stämma kan jag konstatera att mer pedagogiska fotbollsmål får ni leta efter. De var betydligt bättre, och för en gångs skull, herr talman, kommer jag att dra över min taletid en del. Jag hoppas att det är förlåtet. De mål som där var uppställda gav mig betydligt mer tankar än de mål som de flesta av kollegerna tittar på i dag. Man kunde se hur en fotbollsplans storlek visade på frivilliga avsättningar. När man räknade upp hur många fotbollsplaner de frivilliga avsättningarna omsätter är det en pedagogik värd att använda för de flesta, förutom undertecknad kanske som inte tycker att fotboll är så väsentligt. Men bilden är oerhört väsentlig, och inte minst det som då sades. På de 20 år som vi har haft nuvarande skogspolitik kunde man peka på vad som har hänt och vilka resultat kan man se redan efter 20 år. Ja, skogspolitik är långsiktig och måste vara det. Därför är det också viktigt att ha tilltro till de markägare som vill värna om och verka i skogen. Låt mig något kommentera det som Jens Holm sade. Visst, det kommer att bli fler och fler utboägare, det vill säga att man bor på Söder i Stockholm och äger skog i Norrlands inland eller något sådant. Det som sägs i det sammanhanget är att det finns en oro som snarare är den motsatta till Jens Holms oro, nämligen om man ser till vikten av att även ha ett produktionsskogsbruk i förhållande till de andra målen. Jag tror att det går att hitta vägar för att öka kunskapen också hos de skogsägare som bor någon annanstans än mitt i skogen, så att säga. Herr talman! Det finns mycket som skulle kunna lyftas fram. Jag skulle vilja rekommendera dem som lyssnar att läsa kapitel 4 och 5 i propositionen. Där beskrivs Sveriges arbete i en internationell kontext, vad vi gjort, vad vi bidragit med. Regeringen och dess företrädare har under en lång följd av år arbetat för att vidga det internationella perspektivet. Herr talman! Som kristdemokrat är jag extra glad över det skogspolitiska programmet. Jag är glad att vi nu kan sätta det i sjön och tillsammans börja jobba för att värna det gröna guldet, värna långsiktig hållbarhet, öka räntan på kapitalet, få möjlighet att utvinna nya produkter och nytt material på ett konstruktivt och bra sätt, allt i samverkan mellan de olika aktörer som finns i vårt samhälle. Mycket mer skulle kunna sägas om detta, men jag nöjer mig med det jag sagt och yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner. Jag gläder mig åt att vi tagit ett stort steg i rätt riktning vad gäller uppfyllelsen av våra miljömål. (Applåder)

Herr talman! Sommaren 2011 deltog jag i ett studiebesök i Tviggasjö i Hässleholms kommun. En lantbrukare hade begärt dispens av Länsstyrelsen i Skåne att få ersätta ett öppet dike på 50 meter mellan två små åkrar med ett rördike för att kunna bruka marken effektivare. Länsstyrelsen i Skåne hade avslagit dispensansökan med motiveringen att det fanns grodor i diket, inte någon speciell typ av grodor men i alla fall grodor. I den trakten i norra Skåne är alternativet till ett effektivt brukande av åkrarna att plantera skog på marken. Grannarna till lantbrukaren hade redan gjort det. Hösten 2011 motionerade jag om det i riksdagen och lyfte då fram att om dispens inte beviljas i sådana fall som det i Tviggasjö kommer det öppna landskapet att växa igen, och den biotop som länsstyrelsen genom sitt beslut ville skydda kommer att bli förstörd på grund av buskar och träd. Länsstyrelsens beslut skulle då komma att motverka sitt syfte. Efter vårt studiebesök avslog även Miljööverdomstolen lantbrukarens överklagande av länsstyrelsens beslut. Den fråga jag motionerade om kom att behandlas av Miljömålsberedningen, och jag är tacksam för att min partikollega Roger Tiefensee och övriga i beredningen tagit hand om det här problemet och den orimlighet som jag påtalade i motionen 2011. Naturligtvis är jag i dag mycket nöjd med att även regeringen och miljö- och jordbruksutskottet tagit problemet på allvar och har föreslagit en ändring i miljöbalken som på ett tydligt sätt utökar möjligheterna att få dispens från det generella biotopskyddet för åtgärder som kan underlätta jordbruket men inte innebär att arter hotas. I betänkandet lyfts fram att biotopskyddet i vissa fall hindrar en god arrondering och ett rationellt brukande av marken. Utskottet pekar på att det främst är diken, stenmurar och odlingsrösen som berörs av de utökade dispensmöjligheterna och att det ofta behövs ett aktivt brukande av marken som en förutsättning för att biotopen ska leva vidare. Det är precis den utgångspunkt jag hade i min motion 2011. Jag ser fram emot att vi nu, snart tre år efter att motionen väcktes, fattar ett riksdagsbeslut som äntligen skapar bättre förutsättningar för ett rationellt jordbruk och ett öppet landskap utan att hota viktiga arter och biotoper. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet. (Applåder)

Herr talman! Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 28 är en skrivelse som utgör regeringens samlade redovisning av miljömålssystemets utveckling och de strategier och etappmål som beslutats. I skrivelsen redovisas många viktiga insatser som genomförts under mandatperioden. Regeringen har tagit fram nya strategier med etappmål, styrmedel och åtgärder inom prioriterade områden för att nå miljökvalitetsmålen. Man anser sig också ha tagit fram åtgärder för att öka takten i genomförandet och konstaterar att det fortsatt krävs mycket arbete för att nå generationsmålet och miljökvalitetsmålen. Det sista kan man inte annat än hålla med om eftersom 14 av 16 mål inte bedöms möjliga att uppnå med de åtgärder och styrmedel som finns på plats i dag. När man kommer till förklaringen varför det är möjligt att endast klara två av våra miljökvalitetsmål kan man läsa följande i utskottets text: "Flertalet mål är visionära till sin karaktär och . myndigheterna i de flesta fall endast har en begränsad möjlighet att påverka måluppfyllnaden. I flera fall krävs det ett internationellt engagemang för att målen ska kunna nås. I andra fall krävs det nationella åtgärder som myndigheterna inte har rådighet över, exempelvis i form av lagstiftning eller skatter och avgifter. De flesta miljökvalitetsmålen kan inte heller nås om inte allmänheten och näringslivet ändrar sitt beteende och tar större hänsyn till hur miljön påverkas." När jag läser det tycker jag att det är lite beklagligt om vi i den här församlingen försöker skjuta över ansvaret för miljökvalitetsmålen på alla andra. Det är alltså myndigheter, allmänhet, näringsliv och andra länder som främst är ansvariga för att vi i Sverige inte uppnår våra miljömål. Här måste det finnas utrymme för självkritik och reflexion kring vad man hade kunnat göra bättre. I skrivelsen menar regeringen att de förändringar man gjort har bidragit till ett mer effektivt, transparent och åtgärdsinriktat miljömålssystem. Vi socialdemokrater tycker att det tyvärr snarare blivit tvärtom. Den fördjupade utvärdering som kom 2008 med förslag till åtgärder och skärpta delmål valde regeringen att i princip bortse från. Nu, sex år senare, har regeringen beslutat om nya etappmål där konkreta åtgärder saknas för flera av dem. I skrivelsen är etappmålen också uppdelade på områden i stället för att tydligt kopplas till respektive miljömål, vilket gör det hela ganska svåröverskådligt och fragmenterat. Det blir extra bekymmersamt när man samtidigt konstaterar hur viktiga kommuner, myndigheter, intresseorganisationer, enskilda och företag är för att nå faktiska resultat. Om alla ska kunna åstadkomma positiva förändringar är det absolut nödvändigt att systemet är begripligt och lättöverskådligt. En annan åtgärd som regeringen vidtagit är att avskaffa myndigheten Miljömålsrådet och ersätta den med den parlamentariska Miljömålsberedningen. Miljömålsrådets uppgift var att vart fjärde år ta fram åtgärder för samtliga miljömål utifrån expertmyndigheternas bedömningar. Nu upplever vi att det i stället är Miljömålsberedningen som under stor tidspress och med små resurser lite ad hoc ska ta fram förslag till åtgärder när regeringen ger uppdrag. Uppdragen kan vara ganska snävt utformade och i praktiken utformade från den politiska majoritetens bedömning av vad som är mest önskvärt. Vi menar att de här förändringarna av systemet har stoppat upp arbetet med att ta fram verksamma åtgärder. I stället blir fokus på att ta fram etappmål och indikatorer. I den takt som det pågår kommer man inte att klara av att beta av ens hälften av målen före målåret 2020. Ytterst är det regeringen som är ansvarig för att de 16 målen ska uppnås. Skrivelsen visar att läget är allvarligt. Riksdagsbeslutet kommer inte att klaras av. Det är oroande. Dessutom framkommer det att regeringen prioriterat vissa miljömål framför andra. Vi anser att riksdagens beslut är en prioritering i sig och att det inte är möjligt att välja bort vissa mål. Om det är regeringens uppfattning att prioriteringar mellan de olika målen behöver göras bör regeringen vända sig till riksdagen och begära att något av målen stryks eller formuleras om. Det gäller också om man anser att det årtal när målet ska vara uppnått behöver flyttas fram. Vi anser att det behövs ett tydligare arbete för att få fram åtgärder som ger effekt i verkligheten. Tempot i det arbetet behöver öka. Förslag som arbetas fram inom myndigheter ska inte behöva stå i vänteläge, utan de borde kunna beredas av Regeringskansliet direkt. Sedan är det regeringens ansvar att i så bred samverkan som möjligt besluta om de här åtgärderna. Jag har försökt gå igenom de konkreta åtgärder som regeringen hänvisar till i skrivelsen. Det finns självklart exempel på åtgärder som faktiskt bidragit till att förbättra tillståndet i miljön, men jag kan konstatera att mycket handlar om att regeringen på EU-nivå trycker på och att det är dialoger och diverse uppdrag. Det kan visserligen vara bra, men det är svårt att se vad det egentligen ska ge för effekt. I alla fall är det svårt för mig att bedöma det. Jag ska nämna några exempel som jag har tittat på. Det är en utredning om ekonomiska styrmedel för kemikalier som ska redovisas i januari 2015. En nationell reglering för ftalater utreds, och det ska redovisas i november 2014. Miljömålsberedningen har tagit fram en strategi för hållbar vattenpolitik som redovisas nu. En särskild utredare har ett uppdrag att identifiera utmaningar kring vattenförsörjning. Det ska redovisas i juni 2015. Ett nytt system för havsplanering introduceras nu. En utvärdering av Kometprogrammet kommer under hösten 2014. Naturvårdsverket redovisar nu uppdraget att ta fram strategi, etappmål och styrmedel när det gäller fjällmiljön. Boverket kommer att redovisa uppdraget om en god bebyggd miljö i december 2014. Sammantaget är det en lång lista. Det som blir bekymmersamt är att vi är så nära målåret 2020. Det är mycket som måste göras snabbt. Vi anser att regeringen inte levererar tillräckligt med konkreta åtgärder som gör skillnad i verkligheten. Det behövs ett system som i snabbare takt åstadkommer verkliga förbättringar i miljön. Vi anser också att Miljömålsberedningen skulle kunna spela en viktig roll om den ges rätt förutsättningar. Miljöpolitik är ju som vi alla vet ett område där det behövs långsiktiga beslut som kanske inte alltid är populära på kort sikt. Beredningen skulle kunna vara ett forum där politiker skulle kunna enas över partigränserna och där breda majoriteter skulle kunna ge långsiktiga spelregler, som många efterfrågar. Men framför allt måste den politiska viljan att uppnå miljökvalitetsmålen finnas. Jag tror att vi, när vi återsamlas här i höst, oavsett hur det ser ut, kommer att stå inför stora utmaningar. Och vi kommer att ha mycket arbete kvar att göra. Med det vill jag yrka bifall till reservation 1. (Applåder)

Herr talman! Med nuvarande politik klarar Sverige i bästa fall 2 av 16 miljömål till 2020. Det är inget annat än ett fiasko. Vän av ordning kanske påpekar att det här med miljö handlar om internationella frågor och att vi inte kan göra så mycket här i Sverige. Men Naturvårdsverket är i sin uppföljning noga med att merparten av de svenska miljömålen är sådana som i huvudsak avgörs av vad vi gör här i Sverige. Det är alltså upp till oss om vi vill klara dem eller inte. Vän av ordning kanske också påpekar att det ibland tar lite tid för naturen att återhämta sig när man slutat med dumheterna och börjat göra rätt, så att säga. Det är förstås korrekt. Därför bedöms miljömålen inte längre utifrån om miljötillståndet som sådant är bra 2020 utan om alla nödvändiga beslut för att nå dit är fattade, även om det sedan kan ta lite tid innan miljötillståndet har förbättrats så mycket att man når målet i sig. Det finns alltså klara gränser både för hur mycket regeringen kan skryta över framgångar och för hur mycket man kan skylla ifrån sig när det gäller misslyckanden. Finns inte den politiska viljan hjälper det inte hur bra miljömålssystem vi än har. Men jag tycker mig ändå av och till höra antydningar, även från borgerligt håll, om att man faktiskt vill nå våra miljömål. Då vore det bra om vi kunde rigga miljömålssystemet så att vi kan skaka fram det bästa ur den vilja som man nu lyckas uppbåda från olika politiska läger på miljöområdet. När regeringen gjorde om miljömålssystemet förra mandatperioden var det mycket av miljömålsarbetet eller miljöarbetet generellt som stannade upp. De långa listor med förslag på vad vi skulle kunna göra för att nå våra miljömål, som hade tagits fram av Miljömålsrådet i samband med den fördjupade utvärderingen 2008, gömdes undan i något skåp någonstans. Delmålen avskaffades och kommer pö om pö att ersättas av etappmål. Det är fortfarande flera miljömål som inte har några etappmål över huvud taget. I stället för Miljömålsrådet, som regelbundet analyserade vad som krävdes för att nå samtliga miljömål och lade fram förslag på åtgärder baserade på myndigheternas bedömningar, inrättade regeringen en parlamentarisk miljömålsberedning som tar ett område i taget och lägger fram de förslag man hinner med och som man råkar komma överens om. Det är helt frikopplat från om de föreslagna åtgärderna är tillräckliga för att klara målen eller inte. Det här säger jag inte för att helt döma ut Miljömålsberedningen, som jag för övrigt själv sitter i. Jag är övertygad om att Miljömålsberedningen skulle kunna spela en viktig roll, men då behöver vi ha rätt förutsättningar. Miljöpolitiken är, precis som Kristina Nilsson var inne på, ett område som kräver långsiktighet. De beslut som vi alla egentligen vet skulle vara de bästa långsiktigt är inte alltid någonting som alla väljare gör vågen för här och nu. Då kan det vara möjligt att man, om man har en beredning, gemensamt vågar gå fram med mer än vad man vågar gå fram med själv. Då kan vi ge de långsiktiga spelregler som många vill ha, inte minst inom näringslivet, som står inför att göra investeringar och vill veta om det kommer att löna sig att göra dem miljösmarta eller inte. Allt det här kräver naturligtvis att den politiska viljan finns, men det underlättar också om det finns tillräckligt med åtgärdsförslag för att man faktiskt ska nå miljömålen, så att beredningen har någonting att diskutera som är tillräckligt och inte bara har redan kompromissade underlag som behöver kompletteras med mindre beredda förslag, om man verkligen vill nå målen. Om man skulle återinföra en funktion som efterliknar det tidigare Miljömålsrådet skulle Miljömålsberedningen bli ett bra parlamentariskt komplement. Då skulle vi få den analys och de förslag som krävs för att nå miljömålen och ett parlamentariskt forum som kan hantera de politiska problem som kan dyka upp om vi på allvar vill nå miljömålen. Problemen med att nå miljömålen är i största grad politiska, vill jag säga. Vi hörde i den tidigare debatten om ekosystemtjänster att alla - jag tror faktiskt att det var alla - stod upp för att vi är helt beroende av en bra miljö för att klara vår ekonomi. Hela den bygger på friska ekosystem. Att sabba miljön kan vara kortsiktigt lönsamt, men i längden är det förödande. Men just eftersom det kan vara kortsiktigt lönsamt och ibland inte ens lönsamt utan bara bekvämt finns det alltid en frestelse hos politiker på röstjakt att blunda för vad som är långsiktigt vettigt och att satsa på röster och inflytande den här mandatperioden. Det är oansvarigt mot alla dem som kommer efter oss, och jag tror egentligen inte att någon politiker vill äventyra sina barns framtid. Jag tror inte att ett bättre miljömålssystem ensamt kan locka fram alla goda sidor hos oss politiker, men ett bra system ökar i alla fall chansen att vi får bra beslut. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till reservation nr 1. Sedan är det upp till oss att fylla på med politisk vilja.

Herr talman! Jag har, som ni kanske alla vet, många gånger i den här talarstolen lyft fram olika aspekter av energipolitiken. Kanske är det vindkraft som jag har ägnat mest tid åt att prata om. Då kanske det passar att jag så här i sluttampen av mandatperioden också får avsluta med just denna fråga. Jag har, som ni kanske alla vet, en lite annan syn på Sveriges storskaliga satsning på vindkraft. Det är en syn som bygger på de tekniska begränsningar och problem som finns utifrån en ingenjörs perspektiv. Även om energisystemet är komplext kan jag i alla fall lova en sak, nämligen att åsikter aldrig kan ersätta fysikens lagar. Bara för att någon tycker att vind- och solkraft ska ersätta kärnkraften betyder det inte nödvändigtvis att de ryms inom fysikens lagar. Elproduktionssystemet hanteras därför bäst av ingenjörer och ekonomer, inte av miljöaktivister och tyckare. I dag har Sverigedemokraterna en reservation som i korthet går ut på att elcertifikatssystemet bör fasas ut och att inga ytterligare anläggningar ska tilldelas elcertifikat. Som ni säkert alla känner till utgår enorma subventioner till vindkraften, och vore det inte för elcertifikaten skulle det knappast byggas några vindkraftverk alls i Sverige. Det tycker jag vore bra - inte minst för att utbyggnaden går i strid med varje aspekt av en sund miljöpolitik. Jag ska nu presentera min tio-i-topp-lista över varför det är fullständigt befängt att använda medborgarnas pengar för att understödja fortsatt investering i vindkraft. Notera nu att detta inte handlar om åsikter utan att punkterna är baserade på fakta. Nr 10: För subventionerna för ett enda 2 megawatts vindkraftverk skulle man kunna bekosta lönekostnaderna för en polis, en sjuksköterska och en lärare. I Sverige har vi motsvarande ungefär 2 500 sådana verk. Nr 9: Många moderna vindkraftverk använder stora mängder av den sällsynta jordartsmetallen neodym, vilken bryts under omänskliga former och enorm miljöförstöring huvudsakligen i Kina. Om det kärnbränsle som Sverige importerar tillkommit med ett sådant mänskligt lidande är jag övertygad om att ingen i denna kammare hade suttit och låtsats som att det regnar. Nr 8: Vindkraftverk gör stora ingrepp i landskapsbilden och kulturmiljön. Många medborgare drabbas extra hårt på grund av solreflexer och buller. Det är också ett rimligt antagande att vi går miste om framtida turistintäkter från naturturism där vi industrialiserar vår natur med 200 meter höga vindkraftverk. Nr 7: Vindkraften dödar med sina blad mängder av flygande djur och är ett hot mot flera skyddsvärda arter av rovfåglar och fladdermöss. På Gotland vindkraftsdödades någonstans mellan 5 och 10 procent av hela bestånden av kungs- och havsörn på ett enda år. Nr 6: Vindkraften kan svårligen ersätta andra energislag i vårt elförsörjningssystem. Om man fullt ut skulle försöka ersätta kärnkraften med vindkraft skulle det innebära en enorm miljöförstöring och vara förenat med astronomiska summor pengar. Detta beror inte minst på kostnaderna och resursåtgången av utbyggda kraftnät, utbyggd reglerförmåga och åtminstone försök till energilagring. Nr 5: En fortsatt utbyggnad av vindkraft ställer allt större krav på överföringskapacitet. Det miljöslitage som uppstår i och med denna utbyggnad av elnäten måste tillskrivas vindkraften. Överföringsnät är för övrigt väldigt kostsamt, och redan nu finns behov av investeringar på tiotals miljarder som konsekvens av den fortsatta vindkraftsutbyggnaden. Nr 4: Vindkraft levererar inte nödvändigtvis energi när det finns efterfrågan. Effekten pendlade under 2014, och säkerligen under 2013, mellan nära noll och ca 80 procent av den installerade effekten, vilket ställer större krav på reglerförmåga ju mer vindkraft vi får in i systemet. I sammanhanget är det värt att poängtera att under ungefär 13 procent av årets timmar under 2013 levererade vindkraften mindre än 10 procent av den installerade kapaciteten. Vattenkraftens reglerförmåga är i princip redan utnyttjad, och framtida reglerförmåga, i fall av nedstängd kärnkraft, kommer att kräva stor användning av kol- och gaskraft som reglerkraft - som vi får importera. Nr 3: I genomsnitt producerar vindkraften endast ca 28 procent av den installerade effekten. Genomsnittet är i själva energisystemet tämligen ointressant, men om man utnyttjar endast 28 procent av den installerade generatorkapaciteten skvallrar det lite grann om vilket resurskrävande energislag detta är. Detta leder mig till punkt nr 2: Om man jämför materialåtgången av stål och betong är det tydligt att vindkraften är mycket resurskrävande jämfört med kärnkraften. När det gäller betong går det åt ungefär 23 gånger mer för att producera en kilowattimme vindkraftsel jämfört med en kilowattimme kärnkraftsel. Gör man samma jämförelse med stål går det åt ungefär 43 gånger mer till vindkraft än till kärnkraft. Är det resurseffektivt? Det är det väl knappast. Slutligen till punkt nr 1, som kanske är den viktigaste i hela sammanhanget: Vindkraftsutbyggnaden ökar utsläppen av koldioxid. Enligt en analys gjord av Vattenfall ger i ett livscykelperspektiv vindkraft upphov till ungefär tre gånger så mycket utsläpp som kärnkraft per producerad enhet energi. Till detta kommer givetvis koldioxidutsläppen som genereras kopplat till det utbyggda överföringsnätet. Herr talman! Som en summering över vad jag nu sagt vill jag avsluta med följande. Utgångspunkten för energipolitiken behöver utformas på ett sätt som tar hänsyn till hela energisystemets funktionssätt. Politiken måste därför eftersträva hög tillförlitlighet, god miljöprestanda och låga energipriser. Dagens subventionerade expansion av sol- och vindkraft motverkar alla dessa tre mål. Som en avslutning tänkte jag från talarstolen visa ett fint diagram av vad kärnkraften ska ersättas med. Här håller jag ett diagram över kärnkraftsproduktionen och vindkraftsproduktionen mellan januari och mars 2013. Diagrammet är talande. Det röda strecket är kärnkraften. Den vill man ersätta med vindkraften. Här ser man tydligt att vindkraften pendlar. Denna förändring kan inte göras utan stora konsekvenser.

Herr talman! Det vore intressant att få veta vilka miljökvalitetsmål som Sverigedemokraterna kan tänka sig uppnå genom att skrota elcertifikaten och uppenbarligen skrota svensk vindkraftsproduktion helt och hållet. Åter till ärendet för debatten. De svenska miljömålen infördes under mitten av 1990-talet. År 2010 fick vi en ny struktur för miljömålsarbetet. Miljömålsberedningen infördes, och myndigheten Miljömålsrådet lades ned. Vi i Vänsterpartiet anser att den nya strukturen inte har inneburit att arbetet med att uppnå miljömålen har skyndats på. Snarare tvärtom har arbetet stannat upp. Vi har fått utredningar och beredningar i stället för konkreta politiska beslut för handling. Nu är det som det är. Nu finns en miljömålsberedning. Vänsterpartiet sitter med i Miljömålsberedningen. Vi försöker arbeta så aktivt som det går där. Men jag konstaterar att det är de politiska besluten som saknas. Vilken struktur vi väljer att ha för arbetet kan diskuteras, men det är politikens innehåll som är viktigt. Nu finns 16 miljökvalitetsmål. 14 av dessa miljökvalitetsmål kommer inte att uppnås med nuvarande politik. Det är otroligt allvarligt. Vilka är dessa miljökvalitetsmål? Vi som debatterar kan dem, men jag ska vara lite konkret i debatten. Det första är Begränsad klimatpåverkan. Det kommer inte att uppnås. Det andra är Frisk luft. Det kommer inte att uppnås. Det tredje är Bara naturlig försurning. Det kommer inte att uppnås. Giftfri miljö kommer inte att uppnås. Skyddande ozonskikt kommer att uppnås. Säker strålmiljö kommer troligen att uppnås. Ingen övergödning kommer inte att uppnås. Levande sjöar och vattendrag kommer inte att uppnås. Grundvatten av god kvalitet kommer inte att uppnås. Hav i balans samt levande kust och skärgård kommer inte att uppnås. Myllrande våtmarker kommer inte att uppnås. Levande skogar kommer inte att uppnås. Ett rikt odlingslandskap kommer inte att uppnås. Storslagen fjällmiljö kommer inte att uppnås. God bebyggd miljö kommer inte att uppnås. Avslutningsvis: Ett rikt växt- och djurliv kommer inte att uppnås med nuvarande beslut och styrmedel. Det leder mig in på det som är det helt avgörande, nämligen: Vilka politiska beslut tar vi så att våra 16 miljökvalitetsmål kommer att nås till 2020? Jag kommer inte att gå in på alla av dem, men Vänsterpartiet har en politik för att uppnå våra 16 miljökvalitetsmål. Jag ska ta upp några som exempel. Jag börjar med målet Ingen övergödning. Vi vet att om vi inför en skatt på handelsgödsel går användningen av handelsgödsel i jordbruket ned, så som OECD:s experter konstaterade för bara några dagar sedan här i Stockholm, och utsläppen minskar. Vi drar dessutom in pengar till det viktiga miljöarbetet i jordbruket. Vi kan bestämma oss för att hitta riktade konsumtionsåtgärder så att vi till exempel konsumerar mindre kött och mer vegetabilier. Då minskar vi den storskaliga djuruppfödningen och kan på så sätt minska övergödningen. Om vi minskar övergödningen på grund av jordbruket underlättar det att uppnå miljömålet Levande sjöar och vattendrag, som i väldigt stor utsträckning drabbas av för stora utsläpp av kväve och fosfor från jordbruket, vilket gör att sjöar och vattendrag växer igen, att bottnar dör, att fiskar inte kan leva där och så vidare. Ett rikt odlingslandskap är ett annat miljömål. Om vi inför mål för mer ekologisk produktion, som vi i Vänsterpartiet vill ha, kan vi få ett mer rikt odlingslandskap. Vi kan få mer av växelvis jordbruk. Vi får mindre konstgödsel, färre kemikalier och en större biologisk mångfald i jordbruket. Den här borgerliga regeringen som styr Sverige nu har avskaffat de konkreta mål för ekologisk produktion och konsumtion som vi tidigare hade i Sverige. Det tycker jag är väldigt olyckligt. Det försvårar att uppnå ett rikt odlingslandskap. Giftfri miljö är ytterligare ett miljömål. Vi vet ganska väl hur illa det är ställt. Vi vet att vi har ungefär 80 000 förorenade områden i Sverige. Vi vet att drygt tusen av de här områdena är allvarligt förorenade. De brukar kallas för riskklass 1-områden. Sedan har vi drygt 10 000 områden med potentiellt stora risker på grund av föroreningar. Vår expertmyndighet på området, Naturvårdsverket, har gång på gång begärt mer pengar från regeringen för marksanering men får varje år nej till mer pengar till marksanering. Med nuvarande arbetstakt kommer det att ta mer än hundra år innan vi får de svårt förorenade områdena, riskklass 2-områdena, helt och hållet sanerade. Vi vet också att om vi inför ett ansvar för verksamhetsutövarna, alltså företagen, att sätta undan lite pengar från sin verksamhet till exempel till en fond för framtida miljösanering skulle det underlätta arbetet väldigt mycket för att uppnå målet om en giftfri miljö. Det var bara ett exempel. Vi har redan debatterat skogen tidigare. Levande skogar är ett av de miljömål som inte kommer att nås. Om vi avsätter mer pengar till att skydda skog vet vi att det självklart blir lättare att uppnå det målet. Om vi fattar aktiva beslut om en mer skonsam skogspolitik blir det lättare att uppnå miljömålet Levande skogar. Om vi arbetar aktivt med levande skogar blir det lättare att uppnå nästa miljömål, som är Ett rikt växt- och djurliv. Det sista miljömål som jag avslutningsvis vill lyfta fram här, Begränsad klimatpåverkan, kommer regeringen inte heller att uppnå med nuvarande politik. Vi i Vänsterpartiet vill ha skarpare mål för minskade utsläpp. Vi vill avsätta mer pengar för klimatinvesteringar, för mer kollektivtrafik, för mer förnybar energi och för att vi ska kunna bygga bostäder som är klimatvänliga. Vi behöver en klimatbudget så att vi år för år kan stämma av och se om vi verkligen minskar våra utsläpp. Vi behöver samarbeta mer med resten av världen med nya additionella medel till klimatbistånd. Det finns en mängd saker som vi kan och borde göra. Allt detta vet vi redan. De flesta av klimatmålen är redan utredda. Vi vet redan vilka beslut som vi behöver fatta. Men vi gör det inte; regeringen gör det inte. Jag misstänker att det är på det viset att man inom de borgerliga partierna är så oense om miljöpolitiken att man begraver de svåra frågorna i Miljömålsberedningen och i andra utredningar. Man staplar utredningar på utredningar i stället för att gå till politisk handling. Härmed yrkar jag bifall till reservation nr 1.

Herr talman! Miljömålssystemet utgör kärnan i den svenska miljöpolitiken och syftar till att ge en tydlig struktur på miljöarbetet. Därför var det viktigt för Alliansen när vi övertog regeringsmakten 2006 att försöka utveckla systemet. Ett problem med tidigare system var att bedömningsgrunden för vissa av målen var otydligt definierad. Ett annat var att Miljömålsrådet, som hade i uppgift att genomföra uppföljningar och samtidigt lämna förslag till nya åtgärder, saknade en politisk förankring. Nu har vi en tydlig målstruktur där generationsmålet anger inriktningen för den samhällsomställning som behöver ske, där miljökvalitetsmålen anger det tillstånd i miljön som arbetet ska leda till och där etappmålen anger steg på vägen mot målens uppnående. Vi har också en tydlig struktur för uppföljning respektive framtagande av nya strategier, åtgärder och styrmedel för att nå uppsatta mål. Herr talman! Naturvårdsverket har getts ett tydligt samordnande ansvar och har också i uppgift att årligen ge en samlad redovisning av myndigheternas uppföljningar och bedömningar av utvecklingen i relation till miljökvalitetsmålen och etappmålen. Vidare har man i uppdrag att regelbundet genomföra en fördjupad utvärdering av möjligheterna att nå våra 16 nationella miljökvalitetsmål. Senast 2012 gjordes en sådan redovisning, och nu har regeringen föreslagit att en ny fördjupad utvärdering ska göras under nästa år. Regeringen å sin sida har systematiserat återrapporteringen till oss här riksdagen genom en årlig redovisning i budgetpropositionen och genom en skrivelse. Det är en sådan skrivelse som vi i dag debatterar. Den här debatten handlar ju om den skrivelse som regeringen lämnar en gång per mandatperiod om utvecklingen av miljömålssystemet. Jag tycker det är mycket värdefullt att regeringen en gång per mandatperiod lämnar en samlad redovisning av arbetet. Det är viktigt att vi får tillfälle att regelbundet här i kammaren debattera miljömålen som sådana och också miljömålssystemet. För att miljömålsarbetet ska få en bred förankring har den parlamentariska Miljömålsberedningen tillsatts. Miljömålsberedningens övergripande uppgift är att föreslå strategier för hur generationsmålet och de 16 miljökvalitetsmålen kan nås. Strategierna ska innehålla etappmål och förslag till åtgärder och styrmedel. I nästa vecka överlämnar vi i beredningen vårt senaste betänkande, det om hållbar användning av mark och vatten. Jag förvånas lite över den kritik som S, V och MP framför i sina reservationer och i sina inlägg i dagens debatt. Kritiken är förvisso vag och svepande. Man skriver: "En känsla är att svåra miljöfrågor har dumpats i Miljömålsberedningen." Jag tycker att det är märkligt att S, V och MP beskriver strävan efter att få till breda och långsiktiga överenskommelser med möjlighet till en politisk avvägning av styrmedel som att "dumpa besvärliga frågor". Är det inte bra att vi i beredningen har möjlighet att över parti- och blockgränser diskutera just svåra frågor? Är det inte till exempel bra att Miljömålsberedningens arbete med uppdraget om en hållbar markanvändning har lett till en bred debatt i samhället om skogspolitiken, hur miljöhänsynen inom skogsbruket bäst kan utvecklas och hur vi i Sverige ska leva upp till och implementera Nagoyaöverenskommelsen? För mig är själva poängen med Miljömålsberedningen att den ska hantera svåra frågor som kräver avvägningar och att det är positivt att beredningens transparenta sätt att arbeta inbjuder till debatt med många olika aktörer, också debatt utanför denna kammare. Herr talman! S, V och MP framför också kritik mot regeringen för att prioritera. Även den kritiken finner jag minst sagt märklig. Det är nämligen en ganska naiv uppfattning att det skulle vara en framgångsrik väg att prioritera arbetet med alla miljömål lika högt, samtidigt och hela tiden. För mig är det självklart att arbetet med till exempel miljömålet Ett rikt växt- och djurliv behöver prioriteras högre än arbetet med målet Skyddande ozonskikt. Varför? Jo, därför att vi är på väg att nå målet Skyddande ozonskikt, men däremot har vi långt kvar innan vi kan säga oss ha nått målet Ett rikt växt- och djurliv. Detta innebär på intet sätt att regeringen har valt bort något av miljömålen, utan man arbetar målinriktat med dem alla. Men arbetet inom områdena klimat, giftfri vardag, levande hav och vattendrag samt biologisk mångfald och ekosystemtjänster har av regeringen prioriterats särskilt. Det tror jag har varit klokt. En kritik som jag tar mer allvarligt på är den som Statskontoret framfört angående myndigheternas arbete inom miljömålssystemet. Statskontoret har på regeringens uppdrag utvärderat myndigheternas arbete och menar att det bland annat är svårt att utifrån myndigheternas redovisningar få en bild av vilket miljöarbete de genomför och hur det är kopplat till miljömålssystemet. Denna kritik är naturligtvis allvarlig, då en fungerande redovisning och uppföljning av ansvariga myndigheters arbete är A och O för ett väl fungerande och framgångsrikt miljömålsarbete. Därför är det bra att regeringen redan har förtydligat myndigheternas ansvar att integrera miljökvalitetsmålen och generationsmålet i respektive myndighets verksamhet. Bra är också att Statskontorets övriga förslag just nu bereds i Regeringskansliet. I detta sammanhang vill jag också lyfta fram att det just nu pågår en översyn av de myndigheter som sorterar under Miljödepartementet. Herr talman! När vi nu debatterar regeringens redovisning av arbetet inom miljömålssystemet kan jag naturligtvis inte missa chansen att, i alla fall som hastigast, beröra utvecklingen inom miljön och insatserna för att nå målen. Oppositionsföreträdarna har här i dag i vanlig ordning låtit påskina att det inte händer särskilt mycket inom miljöpolitiken under Alliansens år vid makten. Jag menar att inget kunde vara mer felaktigt. För alla som tar sig tid att läsa regeringens skrivelse står det klart att mängder av insatser har gjorts och är på väg fram. Trenden är också positiv eller neutral för tio av miljömålen. För tre saknas det tillräckligt underlag för att tydligt kunna säga i vilken riktning utvecklingen pekar. Alliansen har vågat ta tag i en rad frågor och lagt fram propositioner på områden där det behövs förnyelse. Propositionen om en giftfri vardag är ett exempel, och den proposition om biologisk mångfald och ekosystemtjänster som vi alldeles nyss debatterade är ett annat exempel. Flera mycket viktiga utredningar är tillsatta, såsom Vattenverksamhetsutredningen och Utredningen om Klimatfärdplan 2050. Vi har från svenskt håll varit pådrivande när det gäller reformeringen av EU:s gemensamma fiskeripolitik liksom i arbetet tillsammans med andra länder, inte minst när Sverige var ordförandeland i Helsingforskommissionen, Helcom, med att minska övergödningen i Östersjön. Vi har också satsat på lokala vattenvårdsåtgärder och beslutat om nya etappmål för att långsiktigt skydda såväl marina miljöer som land- och sötvattenområden. På område efter område ser vi att Alliansen har bedrivit ett ambitiöst arbete nationellt, regionalt och på EU-nivå för bevarandet av biologisk mångfald, renare luft, renare hav och en giftfri vardag för såväl gammal som ung. Det är alltid lätt att bedriva överbudspolitik och säga sig vilja mer, men jag kan med tillförsikt konstatera att Alliansen har både utvecklat själva miljömålssystemet och höjt tempot för arbetet inom det. Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag och således avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

Herr talman! Johan Hultberg sade att trenden är neutral för de flesta av miljömålen. Jag tror att det var så han uttryckte det. Jag tycker inte att trenden ser neutral ut. Är det någon trend som vi ser är det väl en extremt illavarslande trend. Här pratar vi om 14 av våra 16 miljökvalitetsmål som inte kommer att nås till 2020. Det är vad vår expertmyndighet säger, och det var också vad regeringen sade i sin senaste budgetproposition. Då skulle jag vilja fråga: Vilken är Moderaternas bedömning? Kommer vi att nå våra 16 miljökvalitetsmål till 2020? Sedan kan vi ta bara ett av dessa mål, eftersom det är svårt att debattera alla. Låt oss ta Giftfri miljö, som ändå ska vara ett område där regeringen säger sig göra någonting. Johan Hultberg nämnde propositionen om en giftfri vardag. Kan du berätta för mig hur många kemikalier som man förbjuder i den propositionen? Det vore intressant att veta. En annan del av målet Giftfri miljö borde vara att sanera de områden som är förstörda på grund av olika industriella och andra verksamheter. Naturvårdsverket kom med en rapport för ett tag sedan, Förslag till etappmål för efterbehandling av förorenade områden . Där konstateras att de så kallade riskklass 1-områdena, de absolut mest förstörda områdena, kommer att vara helt sanerade till år 2079. Det här är tickande miljöbomber, som med nuvarande politik behöver uppskattningsvis 60 år till om de ska bli helt sanerade. Naturvårdsverket säger att det behövs mer pengar. Ni anslår inte mer pengar. Andra säger att man skulle kunna inrätta en fond som verksamhetsutövarna bidrar till för att man ska kunna göra framtida sanering. Är ni beredda att bifalla det?

Herr talman! Det var mycket på en gång. Vad jag sade i mitt anförande var att när det gäller tillståndet i miljön ser vi en positiv eller neutral utveckling för 10 av de 16 miljökvalitetsmålen. Det är inte vad Moderaterna eller jag säger, utan det är vad vår uppföljande myndighet Naturvårdsverket säger. Jens Holm har helt rätt i att vi, givet de åtgärder som hittills är beslutade, inte ser ut att kunna nå 14 av våra 16 nationella miljökvalitetsmål. Det betyder att vi måste göra mer. Den proposition vi just debatterade är ett exempel på hur regeringen tar sig an den stora utmaning som det är att klara våra 16 nationella miljökvalitetsmål. De är väldigt ambitiösa, och de kräver inte bara åtgärder i Sverige utan också åtgärder internationellt. Jag representerar då ett parti som tycker att Europasamarbetet är viktigt och någonting som vi ska fördjupa. Jens Holm representerar ett parti som tycker att vi ska lämna EU och därmed minska våra möjligheter att på ett effektivt sätt ta itu med till exempel utmaningen en giftfri miljö. Det är ett sådant miljömål som verkligen kräver att vi jobbar internationellt. Om vi ska ha ett race om vilket parti som kan föreslå förbud mot flest kemikalier är det mycket möjligt att Jens Holm kommer att vinna. Jag tror inte på den vägen. Jag tror att vi måste jobba på EU-nivå när det gäller den gemensamma lagstiftningen på kemikalieområdet och att vi i Sverige ibland får gå före med nationella förbud, som vi har gjort när det gäller bisfenol A i barnmatsprodukter. I övrigt ska vi kanske snarare jobba med andra åtgärder, såsom ekonomiska styrmedel, som en utredning nu tittar på. I frågan om sanering av förorenade områden tycker jag att det är viktigt att försöka värna principen om att förorenaren betalar, att inte lägga kostnaden på skattebetalarna utan att det i första hand ska vara företagen som står för den kostnaden.

Herr talman! Johan Hultberg! Det är fem och ett halvt år kvar till 2020, och ni fortsätter att utreda och utreda och utreda. Man skulle kunna bygga ett Kaknästorn av alla miljöutredningar som ni tillsätter. Jag tror inte att det är någon slump. Jag tror att ni är så oense inom regeringen att ni inte kan lägga fram konkreta förslag. När ni väl lägger fram propositioner som till exempel den om en giftfri vardag finns det inte ett enda förslag om förbud mot farliga kemikalier, trots att det är så belagt att det finns massvis med hormonstörande kemikalier och andra skadliga kemikalier som vi borde förbjuda eller åtminstone driva förbud för på EU-nivå så att de försvinner. Det är intressant att du nämner EU, Johan Hultberg, när du representerar ett parti som röstar för försämrad miljöpolitik och klimatpolitik på EU-nivå så fort man fattar beslut om det. Ta till exempel reformeringen av utsläppshandelssystemet ETS. Moderaterna röstade emot att man skulle ta bort utsläppsrätter för att se till att systemet skulle fungera bättre. Vi driver högre klimatmål på EU-nivå. Det är någonting som Moderaterna motarbetar. Jag skulle vilja ta upp frågan om giftfri miljö. Det behövs högre statliga anslag - det är därför vi i Vänsterpartiet avsätter mer pengar till marksanering - men jag håller med dig om att verksamhetsutövarna har huvudansvaret. Men eftersom mycket av det här är väldigt gamla miljösynder - många företag finns inte ens kvar - måste det offentliga ibland gå in och sanera. Hur ska vi få verksamhetsutövarna, företagen, att ta ett större miljöansvar för marksanering? Är du beredd att inrätta en fond som finansieras av företagen? Är du beredd att besluta att de ska avsätta lite pengar till försäkringspremier så att de har täckning för framtida miljöskandaler? Det vore intressant att veta.

Herr talman! Jens Holm kan raljera över att vi utreder saker och ting, men jag tycker i grunden att det är bra att vi faktiskt tar fram ett ordentligt beslutsunderlag för de beslut som vi tar och inte skjuter från höften. Vi har till exempel i den proposition vi precis debatterade både lagt fram en del konkreta, skarpa förslag om lagändringar och konstaterat att en del frågor behöver utredas ytterligare. Vi måste ha en stegvis ingång i miljöfrågorna och se vad vi kan göra i dag, vad vi behöver utveckla och vad vi behöver utreda vidare. Ta till exempel klimatpolitiken. Där har vi sjösatt en lång rad åtgärder för att till exempel påskynda vår omställning av transportsektorn. Vi har infört miljöbilsbonus följd av supermiljöbilsbonus, nedsatta förmånsvärden, skattebefrielse för förnybara drivmedel, forskningssatsningar och så vidare. Det har gjort att vi gått från att ha Europas näst efter Albanien mest bränsletörstiga bilpark till att det i dag rullar ungefär 600 000 miljöanpassade bilar på våra vägar. Men vi har jättemycket kvar att göra. Därför har vi haft utredningar av en fossiloberoende fordonsflotta som har jobbat, och de förslagen bereder vi just nu. Så är det: Vi har gjort mycket, men vi har jättemycket kvar. Det är väl en av de få saker, herr talman, som jag tror att jag och Jens Holm kan vara överens om. Tyvärr sprider Jens Holm en direkt osanning när han påstår att vi till exempel har röstat emot att man skulle ta bort utsläppsrätter. Vad förslaget handlade om var att flytta utsläppsrätter, att låta industrin göra utsläpp inte i dag utan i morgon. Ett sådant förslag var vi skeptiska till, men efter att ha fått till en del förbättringar av förslaget röstade vi för det. Det vet Jens Holm mycket väl. När det gäller finansieringen i fråga om förorenade områden är det en genuint svår fråga. Vi behöver höja de statliga anslagen på sikt, men jag är också beredd att diskutera mer innovativa finansieringsåtgärder.

Herr talman! Johan Hultberg talar fint om alla vackra saker som händer på miljöområdet. Vissa av de saker som togs upp i det senaste replikskiftet var visserligen sådant som genomförts av tidigare regeringar och som den här regeringen i sin storsinthet valt att inte ta bort, men det kan man också lyfta fram som en positiv sak om man är lagd åt det hållet. Men jag tycker inte det räcker att säga att det händer saker - som om det vore ett alternativ att det inte skulle hända någonting på miljöområdet. Skulle man sitta med ett helt miljödepartement, för att inte tala om de myndigheter vi har, och bara pilla sig i naveln vore det skandal. Frågan är snarare om det som händer är tillräckligt. Där konstaterar vi att 14 av 16 miljömål missas med nuvarande politik. I den granskning av Sveriges miljöpolitik som OECD presenterade häromveckan skriver man rakt ut att man inte har kunnat få en trovärdig förklaring till hur Sverige ska kunna klara miljömålen till 2020. Uppenbarligen måste det ske någonting mer än det som redan händer. Det är mot den bakgrunden som vi från oppositionens sida är lite bekymrade över att regeringen inte prioriterar vissa miljömål utan snarare prioriterar bort vissa andra. Man har den här attityden: Ja, men det här är ju visionärt och svårt, så det behöver vi kanske inte bry oss om att nå. I den tidigare debatten om biologisk mångfald var det företrädare från Alliansen som var väldigt ärliga: Nej, det här kommer vi inte att klara miljömålen med. Har man inställningen att man kan välja och vraka mellan vilka miljömål man ska bry sig om och inte, då har vi bekymmer. Känslan vi beskriver av att det dumpas saker i Miljömålsberedningens knä handlar inte om att det är dåligt att Miljömålsberedningen gör saker. Det är bra. Det är som är dåligt är att allt annat stannar upp under tiden. Ofta när man kommer med förslag på saker man vill göra, förslag som redan finns mer eller mindre färdiga, får man höra: Nej, det där ska Miljömålsberedningen titta på. Det sker trots att vi som sitter där vet att det inte alls är aktuellt, och det är ju ett bekymmer. Hur kan vi få en miljömålsberedning som bättre styr framåt så att vi når våra mål?

Herr talman! Jag tror att en viktig ingång i arbetet med att försöka lyfta Miljömålsberedningen är att gå till sig själv. Miljömålsberedningen blir ju inte bättre än vi ledamöter som ingår i den. Jag kan konstatera att jag tycker att vissa ledamöter har varit mer konstruktiva i det arbetet än andra. Jag kan också ge Helena Leander beröm för hennes konstruktiva arbete i beredningen. Det är någonting som jag hoppas att vi kan bygga vidare på. Jag delar verkligen inte uppfattningen att det dumpas besvärliga frågor i Miljömålsberedningens knä. Däremot tycker jag, som jag sade i mitt anförande, att det system som vi tidigare hade var väldigt olyckligt. Det var ett råd som levde sitt eget liv, som inte behövde göra några avvägningar, som inte behövde se hur olika miljömål ibland kolliderar och ställs mot varandra. Vi har precis debatterat biotopskyddet, som är ett sådant exempel. Jag framhärdar att vi måste ändra biotopskyddet för att gynna den biologiska mångfalden. Helena Leander är av den diametralt motsatta uppfattningen. Men det handlar om det ibland: Det som till synes kan vara negativt för ett miljömål är en förutsättning för ett annat. Därför är Miljömålsberedningen så viktig. Där har vi en politisk förankring; där gör vi en del avvägningar. Men jag tycker att det är en inkorrekt beskrivning att säga att allt arbete stannar upp när Miljömålsberedningen jobbar. Alla våra myndigheter jobbar ju fortlöpande med uppdrag som de har fått i sina regleringsbrev och så vidare. Det kommer fram en massa uppdrag hela tiden. Till exempel jobbar Havs- och vattenmyndigheten med olika uppdrag när det gäller hur övergödning kan minska och hur man kan få till en bättre förvaltning av våra hav även om vi i Miljömålsberedningen nu har jobbat med frågor om hur vi kan få till ett hållbart brukande av vattenresurserna. Nej, den uppfattningen delar jag verkligen inte. Det sker ett omfattande arbete i Miljömålsberedningen men också hos alla de myndigheter som har ett ansvar inom miljömålssystemet.

Herr talman! När vi däremot lägger fram förslag här i riksdagen får vi ofta höra att de inte går att genomföra eftersom Miljömålsberedningen behandlar den frågan. Men det kanske bara är ett behändigt sätt att säga att ni inte vill göra det över huvud taget. Det är ju alltid bra att kunna säga någonting när man vill avslå någonting. Åter till Miljömålsberedningen. Det är ju inte så att vi i oppositionen har föreslagit att Miljömålsberedningen ska läggas ned. Tvärtom tror även vi att det behövs en parlamentarisk beredning som kan bryta de här frågorna. För min del tycker jag att det har varit värdefullt att ha möjligheten att prata över partigränserna och att så konstruktivt som möjligt försöka driva miljöarbetet framåt. Vad jag menar är att det finns en poäng i att ha mer av ett tjänstemannasystem som driver fram olika åtgärdsförslag som sedan kan mötas av den politiska analysen och bedömningen. Johan Hultberg, som också sitter i Miljömålsberedningen, vet ju att vi nu får förslag från expertgrupper på vissa områden som är särskilt utpekade. Det sker ganska fläckvis. Det finns egentligen ingen koppling till om det är tillräckligt för att klara miljömålen eller inte. Om vi har en beredning som har ett uppdrag att klara miljömålen måste vi också ha underlag som vi sedan kan värdera politiskt och som kan ta oss dit. Om de förslagen inte ens finns i våra underlag blir det svårt att göra en politisk bedömning. Då får man sitta och hitta på saker på egen hand för att nå hela vägen fram. Det är därför jag menar att vi behöver koppla ihop den politiska biten med den mer analytiska rollen att ta fram underlag och analyser. Vad krävs för att nå miljömålen? Vilka politiska handlingsalternativ finns? Hur kan vi göra om vi på allvar vill nå våra mål? Sedan får politikerna ta vid. I dag har vi uppenbarligen inte lyckats. Vi klarar inte miljömålen. Det säger Naturvårdsverket och OECD, och man säger att man inte ser hur vi ska kunna nå dem framöver heller. Det finns alltså en stark kritik på det här området. Det kanske bara är politisk vilja som brister, men jag tror att vi faktiskt med ett bättre system kan förbättra chanserna att nå målen också.

Herr talman! Det är bra att vi äntligen är överens om att Miljömålsberedningen har en viktig och bra funktion och att vi förhoppningsvis tillsammans kan se till att den fungerar ännu bättre. Det är möjligt att vi måste se över hur vi kan få fram bättre underlag och stöd för Miljömålsberedningen, men jag konstaterar också att Jens Holm i sina repliker precis kritiserade oss för att utreda för mycket. Någonstans blir det lite svårt att tillgodose oppositionens alla viljor. Å ena sidan går det för långsamt och utreds för mycket, å andra sidan är det för lite underlag och det borde tas fram mer och gedignare underlag. Det är en ekvation som inte är alldeles enkel att få ihop, men jag lyssnar på den konstruktiva kritiken och är absolut beredd att verka för att få ett bättre fungerande miljömålssystem. Återigen tycker jag att det är felaktigt att beskriva det som att det stannar upp bara för att Miljömålsberedningen jobbar. Ta den proposition som vi nyss debatterade. Underlaget för den propositionen har ju varit bland annat Miljömålsberedningens betänkande om hållbar markanvändning när det gäller skogen, men det har också varit den utredning som har tittat på hur vi kan värdesätta ekosystemtjänsterna. Det är alltså en lång rad underlag som regeringen tar till sin hjälp när man lägger fram förslag om åtgärder och ytterligare styrmedel för att vi ska ta oss närmare miljökvalitetsmålen. Miljömålsberedningen är ett viktigt verktyg för att ta fram styrmedel, men våra myndigheter - Naturvårdsverket och respektive fackmyndighet - är också jätteviktiga. Jag tar allvarligt på den kritik som Statskontoret har fört fram när det gäller deras redovisning, och jag tycker att det är oerhört viktigt att vi där skärper uppföljningsarbetet och ser till att myndigheterna på ett tydligt sätt integrerar arbete med miljökvalitetsmålen i sina verksamheter och verkligen levererar bra resultat till regeringen. Det är ju grunden för att vi ska kunna ta ytterligare steg.

Herr talman! Vi har gemensamt beslutat att vi till nästa generation ska lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser. Detta är ett skarpt beslut, ett beslut som kräver en mycket ambitiös miljöpolitik i Sverige, inom EU och internationellt. Under våren 2010 beslutade riksdagen om en ny målstruktur för att klara denna utmaning. Det är en målstruktur med ett generationsmål som anger inriktningen på den samhällsomställning som behöver göras inom en generation. Generationsmålet innebär, mycket kortfattat, att ekosystemet ska ha återhämtat sig, att den biologiska mångfalden är bevarad, att människors hälsa främjas, att kretsloppen är resurseffektiva, att vi har en god hushållning med naturresurser, att vi har en ökad andel förnybar energi och att vi har hållbara konsumtionsmönster. För att komma dithän har vi våra 16 miljökvalitetsmål, som anger tillståndet i miljön som miljöarbetet ska leda till. Och som steg på vägen har vi etappmålen. Hittills har 24 etappmål presenterats. Syftet med miljömålsarbetet var att få en tydligare struktur än tidigare, då vi upplevde det som ganska fluffigt. Man skulle ta in det internationella arbetet och också tydliggöra vad vi har för nationell rådighet: Vad är det vi själva kan styra över nationellt? Dessutom ställdes ett krav i Miljömålsberedningens arbete på att vi ska anstränga oss och arbeta över blockgränsen för att leverera förslag på etappmål som är långsiktigt hållbara och som har bred acceptans. I den parlamentariska miljömålsberedningen har vi haft ett helt fantastiskt sekretariat. Vi har haft otrolig expertis till stöd och hjälp. Jag upplever också att vi grep oss an uppgifterna med stor frenesi och var, och är, mycket ambitiösa. Vi har arbetat hårt för att komma framåt i de här frågorna. Fem områden har hittills hanterats, och som sagt är det 24 etappmål. Det var värdefullt att höra Miljöpartiets Helena Leander tydliggöra att Miljöpartiet inte, om man kommer till makten, har för avsikt att skrota detta system, utan man vill medverka till att förfina och förbättra det. Allting kan bli bättre. Lyssnar man på oppositionen får man sig till livs att miljöarbetet har tappat fart. Man uttrycker sig i kritiska ordalag. Man säger att det är svåröverskådligt, fragmentariskt, och det diskuteras mest vad vi kan göra på EU-nivå, och man talar om dialoger och uppdrag. Den erfarenhet jag har, inte minst från förra årets arbete med skogspolitiken, är att det är full fart. Där tappade arbetet inte någon fart. Jag förstår inte riktigt vad man pratar om, för det var en oerhörd aktivitet, och den spred sig över hela Sveriges land. Alla - branscher, miljörörelsen, skogsnäringen och givetvis också Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket - var involverade, plus politiken. För många var det kniven på strupen, men det var processer som nu har dragit i gång ett jättearbete. Det var mycket intressant att ta del av OECD:s rapport som kom alldeles nyligen. Det är deras tredje granskning av Sveriges miljöpolitik. Chefen för OECD:s miljödirektorat, Simon Upton, beskriver inledningsvis Sveriges miljöarbete i väldigt positiva ordalag: Sverige fortsätter att vara ett föregångsland på många av miljöpolitikens områden. Han beskriver framgångarna som kommer att vara av intresse för andra länder, där man också konstaterar att miljömålssystemet är unikt och utgör ett betydande samhällsomfattande åtagande för en hållbar utveckling. I rapporten får också miljödemokratin stora lovord. I rapporten fanns både ros och ris. OECD efterfrågar i rapporten fler konkreta direktiv på vägen för att nå miljömålen, och man ger ett antal rekommendationer som jag utgår från att regeringen nu tar till sig, i de fall man inte redan har gjort det. Det är ju ett och ett halvt år sedan granskningen gjordes. Bland annat rekommenderar man regeringen att ytterligare tydliggöra de miljökvalitetsmål som kräver nationella respektive internationella insatser. Man efterlyser också tydligare ekonomiskt genomförbara åtgärder och stärkt kontroll från Naturvårdsverket. Miljöbeskattningen lyfts fram som ett positivt exempel, och vi rekommenderas att utveckla den ytterligare. Inte minst lyfts koldioxidbeskattningen fram. Vi uppmanas också att öronmärka klimatinsatser i biståndsarbetet och ta bort undantagen för energibeskattningen. Herr talman! Här finns en hel del intressanta och kloka rekommendationer. Jag tycker att det nya miljömålssystemet har satt sig ordentligt nu efter den här perioden. Tillsammans med de andra insatser som hittills har gjorts bedömer jag att det finns tämligen goda möjligheter att nå fler miljömål fram till 2020. Herr talman! Jag vill ta någon minut till, om det går bra, och nämna några saker väldigt kort. Flera har hänvisat till betänkandet, och jag hoppas att alla har möjlighet att studera det. På område efter område, inom alla miljöområden, finns det konkreta saker som regeringen har satt i gång och gjort. Det handlar inte enbart om utredningar, utan det är fråga om skarpa förslag, även skarpa förbud, till exempel mot bisfenol A. Jag vill också påminna om det som regeringen har gjort inom EU. Vad gäller giftfri miljö har man där arbetat med värdet av gruppvis bedömning på kandidatlistan. Miljöministern har också stämt kommissionen för dess senfärdighet. Det sker alltså en hel del. Nu känner jag att tiden går, herr talman, så jag kan inte ta upp alla områden, utan jag rekommenderar detta som kvällslitteratur. Innan jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet vill jag ta tillfället i akt att tacka er allihop. Det här är min sista debatt. Tolv år är snart till ända för min del. Jag har funnits med i miljö- och jordbruksutskottet hela tiden och stortrivts. Tack för ett fantastiskt kamratskap över alla partigränser! Tack till det fantastiska sekretariatet! Det är oerhört. Vi har varit välsignade av så mycket kompetens. Jag vill också tacka herr talmannen och alla andra som sitter på podiet och önska er, var och en, en riktigt god sommar och en härlig, fin och trevlig valrörelsetid! (Applåder)

Herr talman! Jag vill återgälda det tacket, Anita. Det har varit fantastiskt att sitta i utskottet tillsammans med dig under de här fyra åren. Jag önskar dig lycka till med vad du nu ska göra framöver. Jag har sett att du fått en ny hemvist i Naturskyddsföreningen, vilket jag vill gratulera Naturskyddsföreningen till - och dig också, förstås. Men jag tänkte att du skulle få prata fyra minuter till, när det nu är din sista debatt. Jag har också följt OECD:s granskning av svensk klimatpolitik. Visst, det finns alltid länder som är sämre än Sverige, men av det som OECD särskilt lyfter fram är nästan allting saker som beslutats av tidigare regeringar. De gör en stor sak av de ekonomiska styrmedlen. Folkpartiet är ett parti som tycker att ekonomiska styrmedel ska användas, såvitt jag förstått saken. Men den regering som du stöder, Anita, har exempelvis sänkt skatten för kraftvärme, vilket har lett till en ökad förbränning av främst kol. Värtanverket i Stockholm bara ett par kilometer härifrån släpper ut 700 000-800 000 ton koldioxid varje år. De är säkert jätteglada för att de inte ens behöver betala skatt för det, men varför gjorde ni på det viset? Simon Upton tar upp handelsgödselskatten och säger att vi borde återinföra den. Varför gör ni inte det? Dessutom finns det en mängd andra miljöstyrande skatter som bevisligen skulle leda till att det blev lättare att uppnå våra miljömål ifall vi införde eller höjde dem. Men ni har gjort precis tvärtom under er tid vid makten. Jag skulle också vilja passa på att fråga dig om Folkpartiets bedömning av miljökvalitetsmålen. Hur många kommer vi att nå till 2020?

Herr talman! Jag sade i mitt anförande ganska varsamt att vi har tämligen goda chanser att uppnå flera miljömål fram till 2020. Det är klart att jag och alla andra har ambitionen att vi ska komma fram till mållinjen med flaggan i topp. Det är därför det sker ett intensivt arbete. På Miljödepartementet, där vi har möjlighet att vara och diskutera de här frågorna varannan vecka, finns en enorm glöd som driver detta framåt. Min förhoppning och tro är att vi ska ta stora kliv framåt. Många har pratat om att det görs utredning på utredning. Men när utredningarna blir klara görs det något konkret utifrån dem. Det blir verkstad. Det var flera områden som jag inte tog mig tid att gå in på förut. Jag kan nämna området vatten. Vi har jobbat med det i Miljömålsberedningen. Det handlar om vattenverksamhet och Vattenverksutredningen men också om dricksvatten. Det är en rad utredningar som nu så att säga slås samman och leder till konkreta förslag. Här kommer det att bli verkstad. Det är jag övertygad om. Vad gäller vattenområdet har förvisso Miljöpartiets representant i EU-parlamentet jobbat mycket med fiskefrågorna, men det skulle jag vilja säga att också Eskil Erlandsson gjort. Vi har kunnat jobba tillsammans väldigt mycket där. Jag ber att få återkomma om det övriga.

Herr talman! Det låter lite på Anita Brodén som att ni borgerliga precis har tagit makten och att vi har 20-30 år på oss att uppnå miljömålen. Jag kan dock upplysa Anita Brodén om att det inte är så. Vi har fem och ett halvt år på oss. Regeringen uppnår i bästa fall två av 16 miljömål med nuvarande politik - ett och ett halvt, kanske man ska justera det till. Det håller inte. Nu har man nästan utrett färdigt, och nu ska det bli politik, låter det som. Men ni har ju styrt i åtta år. Man kan inte tillsätta nya utredningar nu, när vi nästan i allt väsentligt vet vad som behöver göras. Jag tog upp detta med ekonomiska styrmedel för att jag tycker att det är väldigt viktigt och för att OECD gör en stor poäng av det. Jag fick inget svar på det, men hoppas att jag får det i slutrepliken. Vi i Sverige har en historia av att använda ekonomiska styrmedel, det vill säga sätta skatt eller avgift på det som smutsar ned. Vi var först i världen med att införa en koldioxidskatt. Men nu har vi en regering som sänker koldioxidskatten. Om man tittar på den tid denna regering har styrt och sätter miljöskatterna i relation till bnp ser man att miljöskatterna har minskat. Andra länder går om Sverige och är numera mycket bättre på att använda sig av miljöskatter. Jag förstår inte varför ni inte använder det här styrmedlet, när vi vet att det verkligen fungerar.

Herr talman! Jag tackar för frågorna. Miljöbeskattningen fick mycket beröm av OECD. Vi rekommenderades att utnyttja, förfina och jobba vidare med den. Det är ingen hemlighet att den borgerliga regeringen har PPP som princip, det vill säga att förorenaren betalar. Det är en grundprincip som vi behöver jobba mycket tuffare med. Vi är också besjälade av koldioxidbeskattningen. Jag kan hålla med Jens Holm på punkten om kraftvärme, men detta hade en orsak. Man skulle använda ett system och inte vara dubbelbeskattad. Man ingick i handelssystemet. Det är orsaken. Men jag tycker att vi har anledning att följa upp och granska detta, så att de negativa konsekvenser som Jens Holm lyfter fram inte fortsätter. Vad gäller handelsgödselbeskattningen tror jag nog att Jens Holm känner till att mitt parti Folkpartiet gör en annan bedömning. Det handlar hela tiden om att det var viktigt att bönderna skulle kompenseras. Det var ett löfte som gavs. Där hade vi olika åsikter om hur vi skulle kompensera. Vad gäller ekonomiska styrmedel råder det ingen tvekan. Det är verkligen någonting som vi också internationellt och inom EU är väldiga förespråkare för. Där skiljer vi oss. Där är vi de som brinner för att utnyttja och ta vara på de ekonomiska styrmedlen. Vi behöver jobba vidare med det på nationell nivå, precis som OECD påtalar. Jag önskar att vi också ska fortsätta på ett framgångsrikt sätt internationellt inom EU.

Herr talman! När man hör Folkpartiets partiledare Jan Björklund i en debatt kanske inte det första intrycket man får är att folkpartister generellt är besjälade av koldioxidbeskattning. Det är en diskussion som Anita säkert har haft många gånger inom sitt parti. Jag misstänker att det är svårt att ha den diskussionen. Det behövs också eldsjälar på andra sidan. Jag hade egentligen inte tänkt gå upp i talarstolen, vara arg och ta replik. Jag har fått mitt lystmäte på det under den här eftermiddagen känns det som. Det var mest att Anita Brodén påminde mig om att det också är min sista debatt i kammaren. Även jag vill ta chansen att tacka alla kolleger för livaktiga debatter. Det kan vi i varje fall enas om, även om vi inte kan enas om så mycket annat. Vi tycker inte alltid lika. Men vi kan i varje fall ha kul när vi pucklar på varandra. Tack så mycket, allihop, ha en skön sommar, och lycka till i valet lite lagom mycket!

Herr talman! Tack! Jag vill passa på att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Det fick jag aldrig sagt förut. Jag vill också passa på att verkligen tacka Helena Leander för, precis som Johan Hultberg sade, oerhört konstruktivt arbete inte minst i Miljömålsberedningen. Jag tror att det som gör att politiken går framåt är att vi har de respektfulla mötena där vi kan lyssna och lära av varandra. Samma sak säger jag till övriga som är med i debatten. Man sitter inte alltid själv inne med den enda lösningen. Vi behöver jobba mycket mer tillsammans. Gör vi det på ett konstruktivt, positivt sätt och med stor kraft är jag alldeles övertygad om att vi och ni som är kvar här om ett antal år kan konstatera att det är många miljömål som vi har klarat av. Då kan vi allihop känna oss stolta. Tack så mycket!

Herr talman, ledamöter och åhörare! Egentligen har vi debatterat miljömål hela eftermiddagen. Vi har haft diskussioner om strandskydd, biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Nu debatterar vi miljömålsystemet i sig mer i ett paraplyperspektiv, kanske man kan säga, utifrån regeringens skrivelse om de svenska miljömålen. Det har sagts i debatten här, och det sägs ofta i debatten i samhället, att vi endast når två av 16 miljömål till 2020. Det är sant. Men det är också sant att prognosen 2006 var sämre. Det sägs ofta i debatten att det är åtta bortkastade år med alliansregeringens miljöpolitik. Det är fel. Jag ska bara ta ett exempel. År 2006 fanns det ett delmål inom miljömålet Levande skogar att man skulle sätta av skyddade områden. Bedömningen var att det målet med den politik som då fördes skulle uppnås år 2020. Målåret för delmålet var 2010. Men bedömningen var att om man fortsatte som Socialdemokraterna och de rödgröna partierna hade bestämt skulle man nå det 2020. Vi lade om politiken. Vi fokuserade på att mer använda den statligt ägda marken, sätta av mer skogar och skydda mer skogar där, och använda statligt ägd mark för bytesändamål. Vi nådde i princip delmålet till 2010. I dag har vi diskuterat hur vi ska öka förutsättningarna för att nå själva miljökvalitetsmålet till 2020. Det är ett exempel där alliansregeringen har flyttat fram positionerna och förbättrat möjligheterna att nå miljökvalitetsmålen. Sedan ska vi också veta att under den här perioden, närmare bestämt 2009, blev bedömningen av hur man uppnår miljömål mer strikt. Förut var det något slags bedömning från Naturvårdsverket: Är det möjligt att nå miljömålet till 2020? Nu görs bedömningen: Finns besluten på plats för att kunna nå miljömålet? Det innebär att det nu är en striktare bedömning. Men när vi väl fattar beslut kan uppfyllandet av miljömålen gå snabbare. Vi ska veta att om besluten finns på plats har inte så mycket ändrat sig miljökvalitetsmässigt i miljön. Det är inte bedömningen. Det är om man har skapat förutsättningar för samhällsförändringen som avgör måluppfyllelsen. Jag är väldigt glad, och kommer att komma tillbaka till det, både för de förslag vi har lagt fram och det vi kommer att besluta om biologiskt mångfald och de förslag vi lagt fram och beslutat om tidigare år om giftfri vardag och målet Giftfri miljö. Herr talman! Jag tror att vi alla i denna kammare ska vara ödmjuka inför den utmaning som vi alla har att nå miljömålen, miljökvalitetsmålen och generationsmålet. Från Centerpartiets utgångspunkt har det varit viktigt att vi jobbar med miljömålsarbetet på ett effektivt sätt. En effektivisering har varit att arbeta med miljömålsövergripande strategier för att nå flera miljömål. Det är precis det som Miljömålsberedningen har haft och har i uppdrag att jobba med. Tidigare var det mer stuprör. Varje myndighet ägde sina miljömål, och det fanns delmål. Motsättningarna fanns inte mellan Myllrande våtmarker och Storlagen fjällmiljö på det lite mer filosofiska planet som de 16 målen är formulerade. De fanns i delmålen under som de facto var styrande. Det var där som motsättningarna fanns. Det var därför som vi 2006 såg att det fanns ett stort genomförandeunderskott. Det signalerade också den fördjupade miljömålsutvärderingen 2008 om. Det fanns ett stort genomförandeunderskott. Det handlade om att skicka in ytterligare tiotals miljarder i systemet eller att börja arbeta mer effektivt. Det är själva tanken bakom förändringen av miljömålssystemet. Jag noterar i den första reservationen från Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet att det finns kritik mot skrivelsen och att etappmålen är fördelade på områden. Ja, de är fördelade på områden utifrån det nya arbetet med strategier. Vi har gjort etappmål utifrån olika områden som är miljömålsövergripande. Det blir då lite dumt att redovisa dem nedbrutet per miljömål. Då är vi tillbaka i stuprörstänkandet. En retorisk fråga kan vara: Är det så att man från de rödgröna partierna vill gå tillbaka till att jobba mer stuprörsinriktat och inte effektivt, som jag menar att Miljömålsberedningen nu jobbar? När Kristina Nilsson hade sitt anförande lät det som att de uppdrag som Miljömålsberedningen fick på något sätt var ad hoc. Det är synd om Kristina Nilsson inte är uppdaterad av sin partikollega i Miljömålsberedningen. Grunden för de uppdrag Miljömålsberedningen har jobbat med är att Miljömålsberedningen själv har diskuterat: Vad är det för stora problemområden där det behövs politiska avvägningar och breda lösningar? Vi har valt hållbar markanvändning. Vi har jobbat med giftfri vardag och också levererat förslag och etappmål för det. Det var inte ad hoc. Miljömålsberedningen och regeringen har kommunikation mellan sig. Vi lägger fram förslag, och sedan får vi tillbaka uppdrag från regeringen. Det har nämnts att Miljömålsrådets förslag hamnade i soptunnan - det var så jag tror att det stod i reservationen. Det är fel. Det vi började med i Miljömålsberedningen var att genomföra de åtgärdsförslag som fanns där och som var möjliga att genomföra och tillräckligt beredda. Det har också blivit tydligt från regeringen att man ska ha samhällsekonomiska konsekvensbeskrivningar just för att miljömålsarbetet ska bli effektivt. En del förslag var helt enkelt inte beredda på ett sådant sätt att de gick att genomföra, så det började vi med. Herr talman! Jag vill avsluta med att konstatera att det är viktigt att behålla det arbetssätt som vi har med Miljömålsberedningen. Det är viktigt att behålla den parlamentariska förankringen och fortsätta med detta arbetssätt. Vi börjar komma i gång. Jag har märkt en frustration som har funnits från oppositionspartier, där man säger: Alliansregeringen har förstört vårt miljömålssystem. Nej, jag tycker faktiskt att vi har utvecklat det. Jag kan också notera något som man kunde se på miljömålsdagarna, där flera av oss var med och diskuterade. Johan Hultberg nämnde myndigheternas arbete och Statskontorets kritik mot myndigheterna. Det finns ytterligare utvecklingsmöjligheter i miljömålssystemet, och jag tror inte att det handlar om att återinrätta Miljömålsrådet och slopa Miljömålsberedningen. Jag tror att det snarare handlar om att låta Miljömålsberedningen fortsätta att jobba med de politiskt svåra avvägandena, men kanske förbättra genomförandet. Det handlar också om de olika myndigheterna. Naturvårdsverket, till exempel, kommer nu att leverera förslag om hur vi ska förbättra möjligheterna att nå miljömålet Storslagen fjällmiljö. Det var ett myndighetsuppdrag, men det gäller också att myndigheterna sinsemellan har ett samarbete och en samverkan i genomförandet och i sina framtaganden av lite mer smala uppdrag. När man lyssnar på Jens Holm låter det så lätt: Om vi bara skulle återinföra skatten på handelsgödsel skulle miljömålen infrias. Så lätt är det inte. Det gäller att se vad vi diskuterade här tidigare. Vi kommer i nästa vecka att besluta om en förändring av det generella biotopskyddet. Det är ett exempel på en förändring som underlättar brukande av åkermarken och som också underlättar uppfyllande av miljömål. Jens Holm menar att om vi bara återinför skatt på handelsgödsel och dessutom lägger en konsumtionsskatt på kött löser detta sig. Jag kan upplysa Jens Holm om att generationsmålet är konstruerat så att vi ska uppnå våra miljömål utan att för den sakens skull exportera miljöbelastning och öka miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser. Om man skulle göra som Jens Holm vill skulle vi exportera mycket av vår livsmedelsproduktion och öka importen av livsmedel. Vi skulle på intet sätt underlätta möjligheten att nå miljömål. Jag kan också upplysa Jens Holm, som lyfter fram att ekologisk odling är en lösning på alla problem, om att jag gärna ser ökad ekologisk odling. Jag ser också gärna en ökad svensk livsmedelsproduktion. De behöver varandra. För att kunna få det att växa i ekologisk odling behöver man odla vallväxter för att binda kväve. Man har ofta egna djur - nota bene, veganen Jens Holm - för att få egen gödsel. Men man har också möjlighet att använda gödsel från konventionellt jordbruk, till exempel från slaktsvin som går på ströbädd i storboxar. Den typen av gödsel kan man använda i ett ekologiskt jordbruk. Vi ska inte ställa ekologiskt jordbruk mot konventionellt jordbruk, utan vi behöver öka livsmedelsproduktionen totalt sett. Då underlättar vi också möjligheten att nå miljömålen. Med detta, herr talman, vill jag ursäkta mig för att jag har dragit över talartiden, yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer och, precis som Anita, tacka. Detta är min sista debatt. Jag har inte suttit i miljö- och jordbruksutskottet hela tiden, men jag började där 2002 som ersättare och sedan kom jag tillbaka. Livsmedelsproduktionen och de gröna näringarna är ju ändå det viktigaste, så det känns jättebra att ha börjat och slutat riksdagsarbetet i miljö- och jordbruksutskottet. Jag skulle vilja tacka för bra debatter och bra tuggmotstånd och önska alla en glad sommar. (Applåder)

Herr talman! Jag tackar Roger för den här tiden. Lycka till framöver! Det var äppelodlare du skulle bli, förstår jag. Du fick mig att gå upp här på replikplatsen. Jag hade inte tänkt göra det, men eftersom du direkt apostroferade mig vill jag först korrigera några saker. Vänsterpartiet föreslår ingen köttskatt; där har du fel. Vi ser också gärna mer eko, men vi säger inte att all livsmedelsproduktion behöver vara ekologisk. Men om vi nu är överens om att vi ska ha mer ekologiskt vore det väl ganska logiskt att vi i alla fall kunde ha målsättningar för hur mycket ekologisk produktion och hur mycket ekologisk konsumtion i offentlig sektor vi borde ha till exempelvis 2020, så som vi hade förut. Det har ni avskaffat. Om man över huvud taget vill göra någonting med livsmedel är det väldigt bra att ha en instans som hjälper våra offentliga upphandlare att ställa krav i den offentliga upphandlingen. Vi har Miljöstyrningsrådet - tyvärr bara i två veckor till, för ni lägger ned det. Det är ett omvittnat uppskattat rådgivningsorgan för alla våra lokala och regionala upphandlare. När det gäller frågan om att Sverige blir beroende av import om vi ställer för höga miljökrav på livsmedelsproduktionen här i Sverige tycker jag att det är en defensiv hållning. Om det är någonting vi ser nu är det att vi importerar mer livsmedel än någonsin. Nästan varannan måltid som äts i Sverige är importerad. Så här mycket mat har vi aldrig någonsin importerat i Sverige - och det är med er politik, Roger Tiefensee. Någonting är uppenbarligen fel.

Herr talman! Jag noterar att det kändes lite som en nyhet att Vänsterpartiet inte förespråkar köttskatt. Det kanske man inte gör som parti, men jag har upplevt att Jens Holm många gånger i debatter och så vidare har förespråkat det. Ni får stå för er egen tydlighet i så fall. Ja, Centerpartiet vill gärna ha mål för mer ekologiskt. Men vi vill inte bara ha det, utan vi vill ha en nationell livsmedelsstrategi. Vi är, precis som Jens Holm uppenbarligen är, bekymrade över att livsmedelsproduktionen i det här landet har minskat. Det är inte någonting som har inträffat i och med alliansregeringen, utan vi kan se en långsiktig trend från strax före EU-inträdet. Det finns uttryckliga mål i beslutet om en omreglering av jordbrukspolitiken att minska produktionen. Sedan förstärkte egentligen EU-inträdet denna trend. Vi behöver nya mål. Vi behöver mål för ökad livsmedelsproduktion och inom den ramen också mål för ökad ekologisk produktion. När det gäller Miljöstyrningsrådet kan jag glädja Jens Holm med att jag häromdagen fick en fråga därifrån om att delta i ett seminarium den 3 juli, alltså när Miljöstyrningsrådet ska ingå i Konkurrensverket. Det var samma höga ambitionsnivå. Det handlar inte om livsmedel, utan det handlar om en giftfri förskola. Jag tycker att det var en bra indikation på att de människor som har jobbat med att hjälpa upphandlare runt om i kommuner och landsting i Sverige och som har gjort detta i Miljöstyrningsrådet, som nu flyttar över och blir en del av Konkurrensverket, kommer att jobba lika bra nu. Jag tror att det samlade upphandlingsstödet blir väldigt bra. Offentlig upphandling generellt och offentlig upphandling av livsmedel är ett område där det är viktigt att göra rätt.

Herr talman! Jag tycker att det är lite märkligt att Centerpartiet vill ha mer ekologiska livsmedel men att man inte vill göra några målsättningar för detta. Det blir lite halvhjärtat; det blir liksom inte riktigt på allvar. I synnerhet med beaktande av att vi tidigare har haft målsättningar för ekologisk produktion och ekologisk konsumtion tycker jag att det är konstigt att man avskaffar sådana saker. Vänsterpartiet förespråkar minskad köttkonsumtion. Vi har en hel del förslag på hur vi ska kunna äta mindre kött i framtiden och mer vegetariskt. Men vi föreslår ingen köttskatt - så har det blivit sagt. Vi är väldigt positiva till en livsmedelsstrategi för hur vi ska kunna öka vår självförsörjningsgrad av livsmedel. Roger, ni har styrt i snart åtta år, och ni har tyckt det hela tiden. Men vi har ännu inte sett en livsmedelstrategi från den här regeringen. Nu blir det - surprise - en utredning till. Och vad heter den? Konkurrenskraftsutredningen? Den heter inte ens Utredningen om en livsmedelsstrategi för det vill Moderaterna inte ha. Nu blir det någon fluffig utredning som i bästa fall kanske leder fram till något. Vad vet jag? Vi skulle kunna komma överens och stänga ute Moderaterna. Ni, vi, socialdemokrater och miljöpartister skulle kunna komma överens om att inrätta en livsmedelsstrategi. Ska vi inte göra det, Roger, så att vi får det på riktigt? I fråga om en giftfri förskola har jag också pratat med Miljöstyrningsrådet. Det här är ett av de projekt som de tvingas lägga ned i förtid. Miljöstyrningsrådet har fått ett uppdrag från Kemikalieinspektionen om att arbeta med just en giftfri förskola. De måste avveckla det i förtid eftersom ni lägger ned Miljöstyrningsrådet. Det är mycket illavarslande.

Herr talman! Det är bra att Vänsterpartiet också vill ha en nationell livsmedelstrategi. Det är en vidareutveckling av den satsning som den här regeringen har gjort. Matlandet Sverige är den största satsningen som någon regering har gjort på att lyfta fram både nationell matkonsumtion och livsmedelsproduktion. Det här är en vidareutveckling av det. Sedan har vi Konkurrenskraftsutredningen, vilket Jens mycket riktigt noterar. Den har lagt förutsättningarna, och utifrån den kan vi sedan forma en nationell livsmedelsstrategi. Man ska inte sticka under stol med att vi har haft lite olika åsikter i regeringen om vi ska ha en sådan eller inte. Men nu noterar vi att Moderaterna är positiva till det, och då kan det också genomföras. I strategin ska vi ha mål för att öka livsmedelsproduktionen totalt sett. Jag vänder mig mot hur det var tidigare och som jag uppfattar att Jens Holm fortfarande förespråkar, nämligen att bara sätta mål för eko. Jag brukar jämföra det med när den socialdemokratiska regeringen, med stöd av Vänsterpartiet, hade mål för att minska den öppna arbetslösheten. Hur gick det till? Jo, man förtidspensionerade bort människor från arbetskraften. Då blev den öppna arbetslösheten mindre, men vi hade inte fått fler i arbete. Det är precis likadant att bara sätta upp ett mål för ekologisk andel och ekologiskt odlad areal. Om man är lite otydlig med om man vill skydda åkermark och behålla åkermark i produktion kan man uppnå ett sådant mål genom att minska den totalt odlade arealen. I så fall har vi inte vunnit någonting, varken när det gäller ekologisk produktion eller livsmedelsproduktion totalt sett. Därför är det viktigt att sätta mål för eko, men vi ska sätta det inom ramen för en nationell livsmedelsstrategi där vi också har mål för att öka den totala produktionen av både konventionellt odlade och ekologiskt producerade produkter.

Herr talman! Vi kan snart sammanfatta en eftermiddag i miljömålens tecken. Det betänkande som vi nu debatterar tar sin utgångspunkt i skrivelsen Svenska miljömål visar vägen! och också OECD:s rapport som kom för någon vecka sedan. I ett annat sammanhang sade någon i går: Tänk om den hade fått samma genomslag som OECD:s rapport när det gäller ekonomi brukar få. Det länder till eftertanke eftersom det också visar hur medierna och vi kommunicerar olika saker. Jag vill apostrofera en av de kolleger som lämnar kammaren med denna debatt: Det vore väl bra om fler ekonomer läste miljö. Herr talman! Det som nu sägs, bland annat från OECD, är att Sverige har ett unikt miljömålsarbete. Och det kan väl vara på sin plats att göra en liten historisk exposé även i detta arbete och konstatera att det började tidigt. Bland annat började det med initiativet till Stockholmskonferensen 1972. Det fortsatte i Rio. Och det kom tillbaka till Stockholm 2012. Under resans gång har det i de allra flesta fall varit en bred uppslutning politiskt om vikten av att jobba med frågorna på ett konstruktivt och effektivt sätt. Inget system är dock så bra att det inte kan bli bättre. Det har framkommit i OECD-rapporten, och det har framkommit i regeringens skrivelse för den här mandatperioden. OECD lyfter fram att vi är bra på lokalt miljöarbete. Vi är bra på nationellt miljöarbete såtillvida att skriva målformuleringar och sätta strukturer för arbetet. Men vad händer med leden däremellan? Just den frågeställningen ledde till att regeringen tog ansvar för det här och började omforma arbetet med miljömålen. Vi behöver bli tydligare, mer konkreta och skapa tydliga förutsättningar för aktörer att samverka och jobba. Det går inte att greppa hela stycket på en gång. Somliga kan se vissa av miljömålen som snudd på visionära. Men de är också en styrka i arbetet, nämligen att spänna bågen så hårt det bara går för att nå de resultat vi måste nå. I skrivelsen som vi nu behandlar lyfter regeringen fram just att man har velat göra arbetet med miljömålen mer effektivt, transparent och åtgärdsinriktat. Som kristdemokrat ser jag det som centralt att man också har varit tydlig med att lägga fokuset under innevarande mandatperiod på de allra viktigaste delarna. Det är klimatpolitiken som har ett överskuggande arbete. Om vi inte klarar klimatfrågan är frågan nämligen vad resten av verksamheten leder till. En giftfri vardag har berörts i alla debatter här i kammaren i dag. Vi måste skapa en framtid för våra barn och barnbarn där vi är så fria som möjligt från skadliga kemikalier. Jag tror att flera i den här kammaren gjorde rätt i att titta på den presskonferens som hölls i går när Kemikalieinspektionen överlämnade två av sina rapporter på just det här området till miljöministern. De visade på att det internationella arbetet, det europeiska arbetet och det nationella arbetet måste gå hand i hand för att vi ska klara det här. De satsningar som regeringen har gjort under innevarande år och åren häromkring på Kemikalieinspektionens arbete sades också i går av myndigheten själv vara oerhört viktiga för att just komma vidare i frågorna. Ju mer man jobbar och sätter sig in i ämnet, desto svårare har man upptäckt att det blir att nå resultat eftersom man hittar nya ämnen och nya sammansättningar. Det förhindrar inte att vi måste fortsätta lägga fokus och kraft på just det här. Herr talman! Regeringen jobbar med ytterligare en viktig punkt som för någon kanske låter som att man gräver ned det i en utredning till. Men jag tror att man ska se precis tvärtom på hur regeringen nu arbetar med Färdplan 2050, med en fossilfri fordonsflotta. Det gäller att veta vad vi gör nu för att komma fram. Tiden är nämligen knapp. Frågan varför vi har målen om vi inte når dem kan också ställas. Målen finns där för att vi här i kammaren har varit överens om att sätta dem. Det var politisk enighet om det såvitt jag vet - jag var inte med då, men jag tror att Anita Brodén och ytterligare några var med och tog de besluten. Det är dock viktigt att se att det är lätt att vara överens om målformuleringar. Det är vägen för att nå dem som vi måste bli tydliga med. Därför ser jag det också som centralt att regeringen gick in och gjorde om arbetet och skapade Miljömålsberedningen. Jag tror nämligen att det är där som vi politiskt måste våga ta diskussionerna. Vi måste göra de tunga avvägningarna när det finns målkonflikter, när två saker står mot varandra där vi gärna skulle se att båda blir gjorda men det inte är inom rimliga gränser att göra båda samtidigt. Vad är då mest prioriterat? Jag skulle också vilja passa på och säga att jag uppskattar de dialoger och samtal som har förts i Miljömålsberedningen. Jag hoppas verkligen att arbetet kan fortsätta, oavsett vilka av oss som kommer att möjlighet att fortsätta i det arbetet. Några av våra kolleger kommer förmodligen att lämna det eftersom de lämnar uppdrag här i kammaren. Men det är viktigt att det forumet och den plattformen finns. Jag vill vända mig mot att man säger att det är någonting som har använts ad hoc. Det är oerhört tydligt från regeringen att man har använt Miljömålsberedningen just för att göra dessa tuffa och tunga avvägningar. Dock kan jag känna att vi har haft en viss tidspress på oss, men det är väl den pressen som gäller för det här arbetet över huvud taget. Det har varit viktigt för mig och för det parti som jag representerar att prioritera det arbetet och att vara med och bidra på ett konstruktivt sätt. Herr talman! Det har talats mycket om den kommande sommaren. Jag kan då rekommendera läsning av OECD-rapporten. Den kan väl få följa med ut i hängmattan och ge oss energi och råg i ryggen, så att vi kan vara stolta över det arbete som görs och har gjorts i Sverige för att komma vidare på miljöområdet - det som Sverige har varit föregångare i, nämligen att hitta tydliga styrmedel och en tydlig avvägning mellan morot och piska i arbetet för miljöns bästa. Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner. Eftersom vissa kolleger inte är med på måndag då miljö- och jordbruksutskottet fortsätter med sina debatter vill jag rikta ett varmt tack härifrån. (Applåder)

Herr talman! Jag får erkänna att jag begärde ordet främst för att jag tidigare glömde att yrka bifall till min reservation. Det vill jag naturligtvis göra, så jag yrkar alltså bifall till reservation nr 3. Nu när jag ändå har ordet kan jag väl diskutera lite om miljömålen. Jag fokuserade på vindkraften i mitt anförande. Men om man ställer vindkraften mot de miljömål som har satts upp kan man fråga sig vilka miljömål som gynnas av att vi lägger hiskeligt massa skattemedel på att subventionera en överkapacitet av elproduktion. Vi har till exempel ett miljömål om begränsad klimatpåverkan. Den krassa verkligenheten är tyvärr att det i det svenska energisystemet snarare är så att koldioxidutsläppen i själva verket ökar jämfört med hur energisystemet ser ut. Om vi börjar stänga av kärnkraftverk kommer vi att behöva mer elkraft från kol och gas, för det är väl ungefär det som står till buds. Vi har också pratat om storslagen fjällmiljö. Det har ju byggts en del vindkraftverk i fjällmiljön, och mig veterligen planeras det väl ytterligare vindkraftverk där. Hur passar det ihop med miljömålet om en storslagen fjällmiljö, att industrialisera den? Ett rikt växt- och djurliv är ett annat av miljömålen. Som jag sade har vi ett antal skyddsvärda arter, fladdermöss och stora rovfåglar, som utsätts av exploateringen av vår miljö. Likaså kan man ifrågasätta hur det är med grundvatten av god kvalitet, giftfri miljö och så vidare när man i miljöns namn ska utvinna all denna mineral som används till betong och stål.

Herr talman! Det är fascinerande att jag kan skrämma upp Josef så att han yrkar bifall till sina egna reservationer genom att yrka bifall till förslagen i betänkandet, men det är ju glädjande att Josef har vaknat till. Jag kan inte låta bli att förundra mig över att en - förlåt uttrycket - liten detalj i sammanhanget. Vindkraft är en detalj, nog så viktig för att få en förnybar energikälla på plats, men det är det enda som Sverigedemokraterna är beredda att diskutera när det gäller de 16 miljömålen. Vi har här innan haft en stor diskussion om prioriteringar och ekonomiska styrmedel. Vi har diskuterat hur man ska producera livsmedel på ett hållbart sätt, hur vi ska använda vår skogsråvara för att åstadkomma förnybara drivmedel och förnyad produktion av annat som vi kan behöva. Hur ska vi låta det vara en del av att värna om den biologiska mångfalden? Hur ska vi ta oss an det klimathot som växthusgaseffekten utgör och som - åtminstone som övriga partier inser i denna kammare - gör att vi kommer att se klimatförändringar? Det mest överskuggande som vi har att lösa är de temperaturhöjningar som sker. Det är fascinerande att lyssna på Josef Fransson som säger att vindkraften är det enda problemet. Tar vi bort den, så har vi löst alltihopa. Herr talman! Jag tycker att det är befängt.

Herr talman! Jag påstår på intet vis att det här är det enda problemet som behöver lösas. Men man viftar undan frågan om man påstår att vindkraften är ett litet problem. Jag ser det inte så. Det är många miljarder kronor som går till vindkraft i subventioner varje år. I nuläget ser det inte ut att bromsas in. Snarare planerar man för att fortsätta expansionen ganska kraftigt, åtminstone fördubbla produktionen till 2020, om jag inte helt missminner mig. Det som är så lustigt med det här och som jag menar att man inte riktigt vill ta till sig är att när vi oftast under vintertid januari, februari och mars behöver mycket energi - 20 000-26 000 megawatt - i Sverige kan vi inte förlita oss på att en enda av dessa megawatt kommer från vindkraft. Vi är fullständigt beroende av kärnkraft eller någon annan form av baskraft. Alla de som felaktigt påstår att vi kan ersätta kärnkraft med vindkraft är svaret skyldig. Vad ska vi ersätta kärnkraften med när vi ska avveckla den? Jag vet inte om det är Irene Oskarssons eller Kristdemokraternas vision, men många andra partier driver ju detta. Kristdemokraterna är ju ett av de partier som ser positivt på vindkraften.

Herr talman! Återigen: Det är fascinerande att se att giftfri miljö, där våra barn ska kunna växa upp i en trygg och säker miljö där våra kemikalier inte påverkar dem, inte berörs med ett ord. Hur vi däremot ska kunna ha en förnybar elproduktion är däremot en central och viktig fråga. Ja, jag kan berätta, Josef Fransson, att mitt första politiska inlägg någonsin - det var ganska många år sedan - handlade om ett tydligt nej till kärnkraft. Efter det har jag gjort vissa omprövningar. Vi befinner oss där vi är nu. År 2010 är ett passerat stadium. Jag ser att vi i dag behöver kärnkraften för klimatets skull. Men det finns ingen hållbarhet i kärnkraft över tid. Det gäller också vilka skador och vilket elände som kan orsakas av både brytningen av uran och hur man ska förvara restprodukterna. Men just nu finns det inga bättre alternativ än kärnkraft. Och just nu kommer tyvärr att gälla över en ganska oöverskådlig framtid. När det gället etablering av vindkraft görs det tydliga avvägningar utifrån miljömålen samt utifrån plan- och byggbestämmelser om var vidkraftverken får etableras och hur. Herr talman! Jag måste få sluta med att säga att jag var med i går och fattade ett beslut på hemmaplan där kommunen ställde sig positiv till att låta de företag som så vill etablera vindkraft. Jag ser det som en framtida energikälla också i samband med att vi blir effektivare på att utnyttja vår energi. Den kilowatt som inte är använd är den bästa kilowatten, för då har vi hittat andra lösningar.