Leif Pettersson (S)
Member of Parliament, The Riksdag
Fru talman! Sverige är i mångt och mycket ett föregångsland när det gäller trafiksäkerhet. Vi har bland de lägsta talen för döda och svårt skadade i trafiken. Det ska vi vara glada och stolta över, men det får inte invagga oss i en falsk trygghet. År 2010 hade vi det lägsta antalet dödade i trafiken i modern tid; år 2011 gick siffran upp. Det visar bara att vi inte en gång för alla har vunnit slaget om dödade i trafiken utan att vi ständigt måste förbättra oss för att nå lägre tal för döda och svårt skadade. Den nollvision vi har i Sverige för detta område är en bra vision.
När nollvisionen antogs 1997 var den hånad och baktalad. Från många som i dag hyllar den som visionär och framåtsyftande hette det då att det var ett slag i luften, något som aldrig kunde nås och därför inte skulle uttalas. Kritikernas vision har kommit på skam. Nollvisionen är i dag ett hyllat begrepp världen över. Många länder imponeras och ser med respekt på Sveriges arbete på trafiksäkerhetsområdet. Jag tror att de som då hånade oss för denna vision har fått många chanser att ångra sina käcka och förnumstiga uttalanden. Nu verkar alla, åtminstone här i kammaren, vara överens om att nollvisionen är bra.
Som jag sade får vi inte slappna av och tänka att nu är det gjort. Då kommer talen för döda och svårt skadade på våra vägar att öka. Vi socialdemokrater anser att det behövs nya grepp för att komma ännu längre, ännu närmare nollvisionen. Ett sådant grepp är enligt vår mening en oberoende kommission som skulle få till uppgift att titta på våra farligaste vägar och föreslå åtgärder för att göra dessa säkrare. Trafikverkets jobb är naturligtvis bra, men lite nya grepp i denna fråga skulle inte skada.
Trafiksäkerheten är också en internationell fråga. Varje år omkommer 1,3 miljoner människor världen över i trafikolyckor. Sverige kan med sitt goda trafiksäkerhetsarbete göra en stor insats för att hjälpa till. Detta måste ses som en global folkhälsoutmaning. Vi har dessutom en mängd frivilligorganisationer på trafiksäkerhetens område som kan dela med sig av sina erfarenheter både här hemma och i andra länder. Här har Sverige en exportprodukt av världsklass. Den går kanske inte att sälja men den lämpar sig väl för export, nu senast manifesterat i samarbetsavtalet med Kina. Där är trafiksäkerhet ett av de områden som vi ska samarbeta om. Det är ett gott betyg till svenskt trafiksäkerhetsarbete.
Fru talman! Låt mig också få uttala att vi med viss otålighet inväntar regeringens respons på fjolårets tillkännagivande vad gäller att använda teknisk utrustning under körning. Många tänker på mobiltelefoner, och det är riktigt, men det finns även annan utrusning som inte ska användas under bilkörning. Regeringspartierna har utlovat en proposition under hösten. Jag hoppas att detta håller och att frågan inte blir ytterligare en långbänk.
Som jag tidigare sade finns det en rad åtgärder som vi kan vidta här hemma i Sverige för att komma närmare nollvisionen. Hastighetsbegränsning kring förskolor och skolor är ett exempel. Här kan vi som lagstiftare bidra genom att underlätta för kommunerna att införa en hastighetsbegränsning på 30 kilometer per timme vid dessa inrättningar. Det kanske till och med ska vara den normala hatigheten förbi skolor och förskolor. Ett annat exempel är arbetsmiljön för vägarbetare. Otaliga är de fall där hastigheterna förbi vägarbetsplatser har varit alldeles för hög. Mobila hastighetskameror är en väg att gå. Ännu smalare förbifarter vid vägarbeten är en annan. Ett tredje exempel är bilar som körs av annan än ägaren och därför i vissa fall undgår att rapporteras vid trafikkameror. Här borde ett ägaransvar träda in när ägaren inte kan eller vill tala om vem som kört bilen vid det aktuella tillfället. Det skulle i så fall innebära att ägaren får betala bötesbeloppet eller i svårare fall få sitt körkort indraget.
En annan åtgärd som kan synas bagatellartad är att se till att reflexväst ingår i bilarnas utrustning. När man får ett stopp och tvingas ur sin bil är det av största vikt att man syns både i mörker och dagsljus. En sådan enkel åtgärd som att förse alla bilar med en reflexväst skulle spara människoliv på samma sätt som varningstriangeln gör det.
Fru talman! De allvarligaste och mest flagranta fallen av brister i trafiksäkerheten är när föraren kört alkoholpåverkad. Omkring 125 människor per år omkommer i trafiken på grund av alkoholen. Genom att montera in effektiva och lättanvända alkolås i bilen skulle merparten av dessa olyckor aldrig ske. Vi socialdemokrater har tidigare krävt ett successivt införande av alkolås. Det kravet står vi fast vid. Börja med nyttotrafiken, tunga fordon, bussar och taxi. Fortsätt sedan med nya bilar. Även i offentlig upphandling måste man ställa krav på att alkolås ska ingå som förutsättning för att man ska få kontraktet. För att detta ska bli möjligt måste den svenska regeringen inta en mycket mer aktiv hållning i dessa frågor. När det gäller upphandling måste regeringen kraftfullt föra fram dessa krav till Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. När det gäller alkolåsens införande i nya bilar är det inom EU som regeringen måste verka. Dagens regering är alldeles för passiv. En aktivare roll måste intas och man måste pressa på överallt där det går - 125 människoliv står på spel.
Fru talman! Ett annat problem som vi i Sverige inte uppmärksammat särskilt mycket är motorcyklisternas säkerhet. Att köra motorcykel ger en frihetskänsla av stora mått, men det är också förknippat med faror. Många bilister uppfattar inte motorcykeln som ett fordon som man måste ta särskild hänsyn till, och kollisioner sker ofta på grund av detta. Ibland kanske man till och med tror att det är en moped. Många motorcyklister kör alldeles för fort och även det bidrar till olycksstatistiken. Ett problem som man nu börjar uppmärksamma är att de räcken som sätts upp utefter våra vägar, både mitträcken och räcken mot diken, inte är anpassade till motorcyklister. Underglidningsskydd håller nu på att utprovas av Trafikverket, och det är bra. Det är i linje med den motion som finns i detta ärende. Vi socialdemokrater anser att det är av stor vikt att man kommer till en bästa lösning på detta problem så att en omkullkörning med motorcykel inte behöver få så katastrofala konsekvenser som det annars kan få.
Så till en fråga som är av stor vikt, nämligen kompetenskrav för utryckningsförare. I dag finns inga sådana krav när det gäller framförande av utryckningsfordon. Alltför ofta hör vi talas om att en ambulans varit inblandad i en trafikolycka, ibland beroende på att den omgivande trafiken inte uppfattat ambulansen, ibland beroende på att föraren av ambulansen gjort en missbedömning eller handlat fel i en given situation. Detta senare kan förebyggas med en förarutbildning särskilt anpassad för framförande av utryckningsfordon. Ett krav på en sådan utbildning borde snarast införas i Sverige.
Fru talman! Jag står naturligtvis bakom alla socialdemokratiska reservationer i detta ärende men vill för tids vinnande yrka bifall endast till reservationerna 5 och 10.
(Applåder)
I detta anförande instämde Monica Green, Roza Güclü Hedin, Lars Johansson, Lars Mejern Larsson, Suzanne Svensson och Anders Ygeman (alla S).
