Interpellationssvar - Moratorium för olje- och gasutvinning i arktis - 2011-12-16

Herr talman! Jens Holm har frågat mig om regeringen avser att verka för ett moratorium för olje- och gasutvinning i Arktis och vilka åtgärder jag avser att vidta för att verka för ett införande av marina skyddsområden i Arktis. Den arktiska regionen genomgår för närvarande omfattande förändringar. Klimatförändringarna skapar nya utmaningar men också möjligheter som Sverige måste förhålla sig till och vara med och påverka. Den 12 maj i år övertog vi ordförandeskapet i Arktiska rådet. Det är den främsta arenan för de arktiska staterna där de gemensamt kan verka för en ansvarsfull och hållbar utveckling av regionen. Samma dag antog regeringen även Sveriges första strategi för den arktiska regionen i syfte att ur ett internationellt perspektiv presentera Sveriges förhållande till regionen. Strategin fastställer tydligt att Sverige kommer att verka för en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling i den arktiska regionen. Kuststaterna, såväl i Arktis marina områden som i övriga marina områden, utövar suveräna rättigheter i fråga om att utforska och utvinna naturtillgångar på kontinentalsockeln. Kuststaterna har även jurisdiktion i detta område i fråga om miljöskydd i enlighet med FN:s havsrättskonvention. Frågan om olje- och gasutvinning eller mineralutvinning i de arktiska havsområdena beslutas om av de arktiska kuststaterna - Norge, Ryssland, Kanada, USA och andra. Sverige är och kommer att fortsätta att vara aktivt i det internationella samarbetet för att skydda den unika miljön i Arktis och minimera de negativa effekterna av och riskerna med en oförväntad ökad utvinning. Sverige anser att starka hänsynskrav och hårda begränsningar vad gäller oljehantering är nödvändiga i de arktiska havsområdena. Sverige verkar för att särskilt känsliga områden ska skyddas från exploatering, och de rapporter som tas fram av Arktiska rådet bör fokusera på att höja skyddsnivån. Det svenska ordförandeskapet i Arktiska rådet prioriterar arbetet med att utveckla rekommendationer om förebyggandet av eventuella oljeutsläpp samt med att utveckla ett instrument för att säkra de arktiska staternas samordning och kapacitet vid dylika händelser. På Jens Holms fråga om hur regeringen kommer att verka för ett införande av marina skyddade områden i Arktis kan jag konstatera att då Sverige inte har egna havsområden i Arktis måste detta arbete ske genom internationella processer. Sverige deltar aktivt i Arktiska rådets arbetsgrupp Protection of the Arctic Marine Environment, som bland annat verkar för detta syfte. Från svensk sida arbetar vi inom ramen för EU också med den pågående diskussionen i FN om huruvida man inom ramen för FN:s havsrättskonvention kan reglera också skyddet av marina områden utanför nationell jurisdiktion. FN:s generalförsamling väntas inom kort anta den årliga havsrättsresolutionen, genom vilken man bland annat ger mandat till en särskild arbetsgrupp att ta fram ett förslag på hur detta kan göras. Om ett förslag om skydd av marina områden och biologisk mångfald blir verklighet och inkluderas i FN:s havsrättskonventions regelverk kommer detta att leda till att skydd upprättas och respekteras också på internationellt vatten. Givetvis inkluderar detta i så fall också Arktis internationella havsområden. Från svensk sida kommer vi att arbeta för att detta ska bli verklighet.

Herr talman! Jag har just kommit tillbaka från klimattoppmötet i Durban i Sydafrika. Man kan konstatera att det toppmötet inte levererade det som klimatet kräver. FN:s expertpanel på klimatområdet har sagt att om utsläppen av växthusgaser inte börjar gå ned från 2015 kommer det att vara väldigt svårt att upprätthålla tvågradersmålet. Nu ser vi att utsläppen ökar i en allt högre takt. Klimatförändringarna handlar om att främst vi i den rika världen måste ställa om vår livsstil. Vi måste bygga om våra samhällen. Det är ganska stora förändringar som vi kan vänta oss, och vi måste alla vara delaktiga i den processen. Det är därför vi i Vänsterpartiet, och egentligen alla rödgröna partier, tycker att man även ska titta på utvinning av olja och gas i Arktis och att man ska införa ett moratorium. Varför är det då så viktigt att peka ut Arktis? Jo, därför att en stor del av världens olja och i synnerhet gas sägs finnas i det här området. Det kanske rör sig om så mycket som 25 procent. Vi vet att i händelse av en katastrof kan konsekvenserna bli helt förödande. Jag tror att utrikesministern, som är ett par år äldre än jag, bättre än jag kommer ihåg kommer ihåg katastrofen med Exxon Valdez i Alaska - jag tror att det var 1989 - då mer än 40 000 kubikmeter råolja läckte ut. Det ledde till helt irreparabla konsekvenser för djur och natur. I det fallet var det bara ungefär 5 procent av oljan som kunde tas om hand. Resten läckte ut och förstörde naturen. Det är med andra ord extra känsligt att borra efter gas och olja i Arktis. Därför tycker jag att det är viktigt att, nu när Sverige och utrikesministern har ordförandeskapet i Arktiska rådet, driva den här frågan. I Antarktis, det vill säga på andra sidan jorden vid Sydpolen, finns det ett Antarktisfördrag som förbjuder mineralutvinning. Där ingår också olje- och gasutvinning. Sverige skulle kunna driva på. Om det inte går att införa detta inom ramen för Arktiska rådet - det kan vara svårt - kan man i alla fall använda Artiska rådet som en plattform för att driva på i de här frågorna. Utrikesministern har ju goda kontakter med oljeindustrin. Du satt själv i Lundin Oils styrelse fram till hösten 2006, Carl Bildt. Jag vet att ert helägda dotterbolag, Lundin Norway AS, lämnade in en ansökan om oljeutvinning i Barents hav i Arktis, vilket man också fick beviljat. Jag tycker att det är dags att du använder det stora kontaktnät som du har både på det politiska området och på fossilområdet för att verka för att det inte ska bli någon oljeutvinning och gasutvinning i Arktis.

Herr talman! Det är alldeles riktigt som Jens Holm säger att jag besitter viss kompetens på detta område, vilket måste betraktas som varande en fördel i det här sammanhanget. Det skadar aldrig att man vet vad man talar om också i riksdagens debatter. Det är också alldeles korrekt att säga att när det gäller utvinning av naturresurser, det kan vara olja, gas eller mineralförekomster i övrigt men kanske speciellt vad gäller olja och gas, handlar det om områden i Arktis som är mycket känsligare än många andra områden. Därför måste det ställas större krav och försiktigheten måste vara betydligt mycket större när det gäller hanteringen av de här frågorna. Jag har i olika sammanhang haft anledning att följa diskussionen om detta i Norge, som Jens Holm också refererar till, och den avvägning man måste göra. Där finns det krav från lokalbefolkningen att deras ekonomiska möjligheter till utkomst i framtiden ska respekteras samtidigt som också miljökraven är mycket hårt ställda. Jag har fullt förtroende för det sätt på vilket Norges regering och Norges storting hanterar denna känsliga avvägningsproblematik i den del av Arktis som är Norges. Vi har inte riktigt samma problematik i Sverige som i Norge även om vi vet att råvaruutvinningen i vår del av Arktis, uppe i Norrbotten där det gäller malmfyndigheterna, också leder till känsliga avvägningar mellan miljöhänsyn och resurshänsyn. Sedan har vi anledning att, kanske med lite mer kritiska ögon, följa utvecklingen framför allt i de stora ryska områdena. Vi vet att gasreserverna, som Jens Holm refererade till, i de nordliga delarna av västra Sibirien är oerhört betydelsefulla för den ryska, och för all del också för den västeuropeiska, ekonomin. Där förkommer det mycket betydande projekt när det gäller Jamalhalvön, där talar man om oljeprospektering i Karahavet och där är Stockmanprojektet, som gäller gasutvinning, ett av allra största industriella projekten på detta område i denna del av världen. Där är det nödvändigt att det ställs mycket höga krav på skydd av miljön och övriga åtgärder, inte minst om det skulle inträffa någon olycka så att det finns resurser att snabbt och effektivt ta hand om detta. Här gäller det att föra en dialog. Det här är frågor som ligger inom respektive kuststaters nationella jurisdiktion och suveränitet. Arktiska rådet är en informell mellanstatlig samarbetsorganisation där vi inte har någon jurisdiktion över detta. Men dialogen är viktig, erfarenhetsutbytet är viktigt och möjligheterna att uppmärksamma de utmaningar som detta innebär är också mycket viktiga. Låt mig säga något ytterligare om det västliga broderlandet. Jag tror att det sätt på vilket man hanterar dessa frågeställningar i det västliga broderlandet mycket väl skulle kunna tjäna som en förebild för hur man också bör hantera detta i ett mer östligt beläget, något större land i den arktiska regionen.

Herr talman! Min fråga var om utrikesministern är beredd att driva frågan om ett olje- och gasmoratorium. Jag är väl medveten om att varje land i Arktis självt bestämmer över de här frågorna. Men precis som Carl Bildt säger är Arktiska rådet ett forum där man träffar de andra politikerna på hög nivå. Jag skulle vilja veta om det här är någonting som Carl Bildt lyfter upp i det forumet. Det finns andra länder i världen som också är mycket beroende av fossila energikällor. När jag var i Durban träffade jag Ecuadors miljöminister. Ecuador är ett land som också har stora tillgångar på olja. Även där, precis som i Arktis, leder det till stora miljöproblem när man borrar, inte minst när det spiller ut olja. De har lagt fram ett konkret förslag som innebär att om andra länder bidrar med pengar kommer de att hålla kvar oljan under marken. Detta är ett projekt som är sanktionerat av FN:s miljöprogram. Länder som Sverige och andra, även privatpersoner, kan betala pengar för att oljan ska hållas kvar under marken. Man kan skratta lite åt det. De vill självfallet ha en massa pengar. Det här handlar om ett utvecklingsland som behöver pengar. Om inte vi bidrar finansiellt har de kanske inte några andra möjligheter än att pumpa upp oljan. I min interpellation ställde jag också en fråga till Carl Bildt om Sverige är berett att driva på så att det införs särskilda marina skyddsområden i Arktis. Jag tolkar svaret så att det inte är någonting som utrikesministern på något vis är motståndare till, och det är väldigt bra. Utrikesministern är faktiskt ordförande i Arktiska rådet, och är det någon som ska driva på för att det införs marina skyddsområden kanske det är just du, Carl Bildt. Jag tycker att det svar som jag får är lite väl reaktivt när det står att "om ett förslag om skydd av marina områden och biologisk mångfald blir verklighet" och så vidare, det vill säga om det förslaget bara kommer upp. Jag vill höra dig säga att Sverige driver på och att Sverige kommer att lägga fram förslag om marina skyddsområden. Är du beredd att svara på om Sverige verkligen är berett att göra det? Det är min uppfattning att tekniken för att utvinna olja och gas i Arktis på ett säkert sätt absolut inte finns. Vi har isberg som bokstavligen är stora som berg. Om ett sådant driver in i en olje- eller gasplattform går det inte att stoppa med mindre än att det på något vis sprängs bort. Det fungerar inte. Därför är det viktigt att Carl Bildt, som suttit i styrelsen för Lundin Petroleum, verkligen driver på företaget eftersom det är mycket aktivt där uppe. Carl Bildt har all den erfarenheten, kompetensen, kontaktnätet för att kunna säga åt dem: Nej, avstå från det. Det är ingen bra idé att ni driver på och söker efter olja där uppe. Om Lundin Petroleum gör det finns det nämligen andra företag som hakar på. Det är precis det vi nu ser. Det är ett race mot Arktis, och det oroar mig verkligen. Jag vill ha en mer aktiv politik från utrikesministern och regeringen.

Herr talman! Det är väl så att det ledande företaget, om man tittar på de norska områdena, är det norska statsägda bolaget Statoil. Det är drivande och ledande i mig veterligt vart och ett av de projekt som finns där uppe. Det tror jag i och för sig är bra, för det innebär att Norges regering och Stortinget har ett betydande inflytande över det. När Jens Holm frågar mig om jag ska driva på är jag lite återhållsam. Det beror på att jag har en betydande respekt för det sätt på vilket Norge hanterar dessa frågor. De diskuteras intensivt i det norska Stortinget, de diskuteras i den norska regeringen, och man lägger fram förslag. Jag ser det inte som min uppgift som Sveriges utrikesminister att försöka kriarätta ett grannland som har betydligt större erfarenhet av att hantera de här frågorna än vi och som enligt min mening - grundat, som Jens Holm påpekar, även på personlig erfarenhet och kunskap - hanterar dem relativt väl. Om man ber mig utsträcka detta resonemang till Ryssland eller andra har jag mindre konkret kunskap men kan känna större oro, ingen tvekan om det, för det sätt på vilket miljöhänsyn hanteras, eller den tyngd som miljöhänsyn har haft i de ryska övervägandena vad gäller energiutvinningen uppe i norr. Där hoppas jag att den internationella opinionsbildningen, inklusive det arbete som vi utför i Arktiska rådet, medverkar till en ökad medvetenhet hos ryska beslutsfattare om hur viktiga dessa frågeställningar är och hur katastrofalt det skulle vara om de åsidosatte dem. Detta resonemang kan sedan utvidgas till Kanada och USA, där det varit mycket omfattande debatter beträffande utvidgningen i norra Alaska, och för all del även till Grönland och den diskussion som pågår där. Vi hade diskussioner med den grönländske premiärministern om detta i samband med Arktiska rådets ministermöte på Grönland. Han är Jens Holm politiskt mycket mer närstående än mig, och han försäkrade mig att de nu gör allt vad de kan för att miljöhänsynen fullt ut ska respekteras i den begränsade exploateringsverksamhet som pågår i delar av Grönland. Jag tycker inte att det är min uppgift att sätta mig till doms över honom heller i den här frågan.